Jag hade väldigt svårt att glömma dagens lektion och speciellt den där ena patienten som höll på att drunkna i sina egna lungor. Min normala lösning på allt var förstås att fara och simma och det funkade ganska bra. Det tog i och för sig 48 minuter av nonstop crawl före bilden bleknade ens lite, men åtminstone blev det väl lite bättre.
Efter det höll jag träningar åt mina simmare och det hjälpte ännu mera. För en gångs skull koncentrerade jag mig lite mer på vad jag höll på med och lyckades förhoppningsvis trötta ut dem lite mer än vanligt. Att se dem helt genomsvettiga och just och just orka röra sig är något som alltid får en på bättre humör ;)
Så förbättrade de saken ännu mera genom att vara helt underbara och kommentera mina piskmärken. Blåmärkena har nästan försvunnit nu, men jag har ännu kvar risporna från bambukäppen han använde och de syns ganska långt ner på låren. När de nu började diskutera dem så blev jag förstås också påminnd om att de var där och hur de kom dit och den där hemska bilden av lidande patienter ersattes äntligen av något bättre.
Alla kanske inte delar min åsikt om att minnet av en typ som öppnar dörren för en klädd i en läderoutfit, som bara lämnar vissa strategiska delar bara, och med piskan i handen är något man vill spela upp igen, men jag anser åtminstone det. Så otroligt mycket bättre och något som får mig att smila varje gång jag påminns om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar