Idag har jag inte fått absolut nånting gjort. Jag drog den logiska slutsatsen att om man inte orkar/hinner med allt så kan man lika gärna låta bli att ens försöka göra nånting. Väldigt effektivt, jag vet, men jag har bara inte orkat. Jag orkade inte ens ta cykeln till träningarna och just nu sitter jag i sängen och skulle väldigt gärna vilja gå och sova men orkar inte ta av kläderna och lägga mig ner. Patetiskt.
På träningarna fick jag visserligen höra en del positiva saker, men i övrigt har hela dagen varit ganska hemsk. Jag har en känsla av att jag skulle behöva isolera mig nånstans och bara skippa allt för att sen kunna komma tillbaka och fungera vettigt igen. Antagligen borde jag väl börja med att berätta för personen jag är störd på att jag är det och sluta tro att andra kan läsa mina tankar. Däremot har jag ingen aning om hur jag ska göra det. Varför kan inte saker bara fixa sig av sig själv utan att jag behöver konfrontera någon och verka som en självisk idiot som gnäller över onödiga saker?
Förresten tror jag att jag snart börjar förstå varför min f.d. tränare slutade dyka upp på träningarna. Jag hade idag väldigt stor lust att bara bli hemma och strunta i allt, men förstås gjorde jag nu sen inte det. Ännu åtminstone. Om jag inte snart får lite mer energi (läs: mer tid att simma själv) nånstansifrån så är det säkert bara en tidsfråga...
Emma :(
SvaraRaderaJag vet hur det känns när man inte skulle orka med något och även små grejer känns oöverkomliga... Som tur blir det för det mesta bättre senare, man får bara försöka tvinga sig att orka en tid så börjar det sen förhoppningsvis gå automatiskt... Att isolera sig har åtminstone i mitt fall lett till ännu mindre ork, så rekommenderar inte.
Men om du alltså vet vad som är orsaken till detta, nån du är störd på, sku det inte vara bra att konfrontera denna då? Samla krafter och göra det om du tror att det är detta som får dig att känna som du gör...
Joo, alltså det är nog inte riktigt lika illa längre och jag har åtminstone fått en liten del av det jag borde gjort. Det svåraste är ju just att börja och speciellt om man har helt massor så känns det bara så mycket lättare att skippa allt.
RaderaDet skulle säkert vara bra att prata med personen i fråga joo, men jag vet inte riktigt om jag kan. Jag har ingen aning om vad jag skulle säga och jag är lite rädd för att hon bara skulle tycka att jag gnäller i onödan och bli sur på mig istället och det vill jag inte. Jag har ingen aning om vad hon egentligen ens tycker om mig och jag vill helst inte gå och klaga åt någon som möjligtvis redan färdigt hatar mig eller något.
Antagligen är väl problemet som vanligt mina bristande sociala kunskaper som gör att jag inte kan prata med människor...