Jag kom just fram till min lägenhet i Tavastehus. Det är en enorm 5-rummare, med 4 små enpersonsrum och ett vardagsrum. I vardagsrummet sitter just nu en man som studerar till röntgenskötare, men några andra kämppisar verkar här inte finnas. Han verkade helt trevlig och jag hoppas han nu inte blir sårad av att jag inte är särskilt social... Rummet verkar också helt ok och resten av lägenheten är hur lyxig som helst.
Det är verkligen jätteskönt att vara här. I tåget insåg jag att jag var helt ensam, på väg nånstans till ett helt nytt ställe. En ny stad, där jag inte känner någon och ingen känner mig. På ett sätt kanske det låter lite skrämmande, men samtidigt är det så otroligt befriande. Ingen har några som helst förväntningar på mig och ingen ber mig göra saker jag inte hinner med. Jag kan göra precis vad jag vill och ingen bryr sig.
Jag tänker faktiskt försöka ha en positiv inställning den här veckan. I tåget började jag redan läsa en liten sammanfattning om lungsjukdomar och jag tänker läsa slut den innan skolan börjar imorgon. Här är det ingen som vet att jag är den där konstiga typen som inte kan bete sig normalt och dessutom är så lat att hon aldrig öppnar böckerna. Visst måste jag väl kunna gå dit imorgon, presentera mig och sedan verka normal? Hur svårt kan det vara? Egentligen handlar det väl mest om att öppna munnen och säga nånting samtidigt som man lite försöker filtrera bort sarkasm och annat som kan störa andra.
Imorgon ska jag också gå och leta efter simhallen. Jag tror nästan att jag redan såg den när jag halvt tappade bort mig på väg till lägenheten. Ifall den var där jag tror så är det verkligen inte långt borta.
Nu är förstås frågan ifall jag borde gå ut till vardagsrummet och vara social eller om det är okej att jag isolerar mig i mitt rum? Jag är i och för sig nästan lite nyfiken på vem jag bor med, men å andra sidan är jag nu inte så speciellt bra på att vara social så det kanske är säkrast att fortsätta gömma sig. Får se, åtminstone måste jag bädda sängen så jag har en ursäkt för en liten stund.
På tal om det så städade jag faktiskt idag. Man ser mitt golv för första gången sedan midsommaren och jag dammsög till och med. Visserligen har jag nog en hel del kvar ännu, men jämfört med hur där såg ut tidigare så är det en helt enorm förbättring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar