Knäppare än jag trodde

Jag kom just hem från min mamma, där jag som vanligt blev bjuden på värsta gourmetmiddagen. Medan vi åt såg vi på ett avsnitt av "Supersize vs. Superskinny" och jag fick en liten chock.

En typ som var med i programmet berättade hur hon helt lätt kunde klämma i sig ca 6000 kcal åt gången, sedan få total panik och gå och spy upp allt. Hon brukade spy i en bytta så att hon såg exakt vad hon hade fått upp och hon slutade inte förrän hon började spy upp ren galla eller blod.

Det jag blev chockad över var alltså min systers och mammas reaktioner. Jag satt liksom där och tittade och tänkte att det var ganska normalt, vilket jag förstås är medveten om att det inte är, men eftersom det är ungefär det jag brukar hålla på med så verkade det inte så konstigt. Min mamma däremot tyckte det var helt sjukt att någon ens kunde få för sig att äta såna mängder och min syster var helt äcklad av spyendet. Tydligen är det helt sjukt att vilja se på sina egna spyor för att kontrollera att man säkert fick upp allt. Överhuvudtaget verkade de båda vara helt överens om att det är något man helt enkelt inte gör.

Hmm... Hur är det då möjligt att jag gör exakt det? Hur kan jag liksom fortfarande vara övertygad om att det är helt vettigt och inte alls något jag är äcklad av?

Okej, egentligen skulle jag ha lite mera att skriva om det här ämnet, men jag tror faktiskt att jag äntligen har kommit fram till att jag måste börja censurera lite mer än jag gör. Ifall jag skriver om allt så vet ju också alla vad jag håller på med, och då är det helt för många som börjar klaga på att jag borde sluta. Jag vill inte sluta. Kanske i något skede, men inte just nu åtminstone.

Fast jag börjar i och för sig ha något allvarligt fel på mitt immunsystem. Jag är sjuk igen och jag tror det är typ tredje gången den här hösten. För någon som tidigare aldrig var sjuk är det helt för mycket och otroligt störande. Det kan ha något att göra med lunginflammationspatienten som hostade på mig förra veckan eller så beror det helt enkelt på att jag aldrig bryr mig om när jag är sjuk och därför inte heller har blivit frisk ordentligt. Hur som helst så förstör det mitt program helt och hållet.

Idag gick träningarna helt skit och jag måste t.o.m. hålla en helt för lång paus mitt i ett set. Det kändes inte så där väldigt bra och så råkade jag märka att min puls var 216/min, så jag tänkte att det kanske ändå är smartare att skippa 50 m än att få en hjärtattack eller något. (Obs, jag har ändå nånslags väldigt svag självbevarelsedrift ;) ) Jag tror inte ens att det teoretiskt borde vara möjligt för mig att få så hög puls. Maxpulsen räknas generellt som 220 minus halva åldern, vilket alltså ger mig en maxpuls på 209.

Det var kanske inte riktigt normalt, men jag har visserligen alltid haft lätt att höja pulsen. Jag analyserade saken lite och jag undrar om det har något att göra med att jag i ganska många år har tränat med ett bokstavligen söndrigt hjärta? Jag har alltså haft VSD ända tills jag var ca 16-17 år gammal, och rent teoretiskt så borde det väl betyda att en del av vänstra kammarens slagvolym pumpas ut i lungkretsloppet i stället för till musklerna. Om man fortsätter tankegången därifrån så blir det väl ganska logiskt att hjärtat måste pumpa mycket snabbare för att få ut en vettig mängd blod vid ansträngning eftersom en del hela tiden far till fel ställe. Jag har nog undersökts för saken och borde ha ett "helt" hjärta nuförtiden, men kanske det åtminstone till en del kan förklara varför jag fortfarande helt lätt får upp pulsen till över 200/min...? I och för sig kanske man ändå borde undvika att träna allt för mycket då man har feber, men det kommer jag säkert ändå att göra i fortsättningen också för jag vet helt enkelt inte vad ordet "vila" betyder.

Imorgon blir det simtävlingar kl 8 på morgonen och sen lande efter det. Antagligen borde jag börja gå och sova om jag vill vara ens lite friskare imorgon och inte skämma ut mig helt inför min pappa med att inte orka lyfta tillräckligt många betongblock åt gången. Eller, inte har jag en aning om vad han har tänkt att vi ska göra imorgon, men högst antagligen involverar det något fysiskt och högst antagligen är jag inte tillräckligt bra på det oberoende vad det är.