Jag kom just hem från träningarna och alltså de var bara så ljuvliga!!! Det är en helt annan känsla när någon annan sköter tränandet och man själv inte ens har en aning om vad vi kommer att simma. Man kan liksom bara koncentrera sig på själva simningen och när man inte vet vad som kommer till nästa så kan man helt lugnt dra varenda meter ordentligt utan att fundera på om man orkar nästa sak eller inte.
Så var det ju också det här med att jag fortfarande är lite sjuk och dessutom var totalt utmattad från igår. Det gjorde förstås att simningen inte precis gick så bra och jag var säkert den allra sämsta i gruppen idag, men för en gångs skull brydde jag mig inte ens. För mig räckte det helt bra med att bara försöka överleva tills man kom till ändan när jag just och just kunde andas med någon mystisk rosslande hyperventilation, musklerna bara skrek pga syrebrist & utmattning, mitt ena skulderblad var så otroligt styvt att jag inte kunde röra högra axeln och hela bassängen dessutom bara gungade, antagligen pga feber och dåliga matvanor. Herregud så ljuvligt! Hela kroppen bara failade men ändå fick jag pressa den vidare och jag klarade det t.o.m.!!! :D :D :D
I slutet av träningarna hade min röst typ försvunnit totalt och jag måste hoppa i vattnet för att ta av mig strumporna (som vi använder den här veckan som extra motstånd), eftersom jag inte hölls och stå mera, men det var helt klart värt det. Helt samma om jag nu igen har visat dåligt exempel och snart väl skaffar någon myokardit; vem bryr sig egentligen? Det skulle ju på ett sätt också vara helt coolt att testa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar