Utnyttjad igen?

Poolpartyt jag skrev om igår blev flyttat till idag, så jag har inte ännu någon rapport om det. Ifall jag skulle ha fokuserat lite mer på själva innehållet i gårdagens textare och mindre på vem som skickade dem så skulle jag kanske ha hokat det. Då skulle ajg kanske också ha märkt att typen som ville träffa mig alltså var den indiska tvillingen och inte den brittiska, vilket också gör det hela mycket mer logiskt... :D

Nåjoo, det jag skulle skriva om var alltså att jag igen inte kan säga ifrån när människor bara utnyttjar mig. På ett sätt har jag väl inte så hemskt mycket emot det, men å andra sidan har det en ganska stor betydelse för mina egna tidtabeller och det stör mig lite.

Oftast om nån ber mig om nånting så försöker jag fixa det eftersom jag tycker att det hör till att hjälpa någon om man kan. Sen när samma person ber mig om nånting en gång till så fixar jag det förstås igen. Därefter tar det oftast inte så hemskt länge innan den personen bara antar att jag sköter allt och till sist t.o.m. slutar fråga. Okej, jag klarar av det och det är väl nog fortfarande fråga om att hjälpa någon, men sen när man aldrig får något tillbaka och all ens egen tid går åt till att göra någon annans jobb så är det inte längre så hemskt trevligt.

Problemet med mig är att jag bara inte kan säga nej när det börjar bli störande. Antagligen vet personen i fråga inte ens om det eftersom jag alltid bara beter mig som en jävla dörrmatta som det är helt okej att bara lasta på mer och mer hela tiden. Kan man åtgärda en sånhän situation på något snällt sätt utan att låta som en självisk bitch som bara vill ha mer fritid? Och ännu viktigare, hur kan man lära sig att säga ifrån i tid så att sånhäna problem inte uppstår?

Eller är det bara jag som har fel inställning? Kanske jag bara borde inse att andra människor faktiskt har vettigare liv och låta dem hålla på med sina grejer medan jag fixar det de inte hinner med eftersom jag ändå inte har något bättre för mig? Egentligen hinner jag ju nog helt bra med det jag måste hinna med och det jag klagar på är att jag inte hinner simma tillräckligt. Som så mycket annat är det säkert också bara en inställningsfråga, och om jag bara ville det tillräckligt så skulle jag väl nog kunna stiga upp kl 5 varje dag och fara och simma på morgonen före skolan.

Okej, helt klart var det här igen ett onödigt inlägg och egentligen hade jag inte ens något vettigt att klaga över. Förutom att jag igen en gång bara är lat.