Om ca 6 timmar ska jag sticka iväg till Tavastehus där jag har skola nästa vecka. Vi har nånslags praktisk lungvecka, där vi alltså blir skickade nånstans ut på landet till mindre sjukhus för att för mer erfarenhet och inte vara i så stora grupper. Det var meningen att vi skulle vara två och två, men nu fick jag just veta att det har ändrats och att jag är den enda som ska dit.
I princip känns det ganska skönt. De senaste veckorna har varit alldeles hemska och jag behöver en paus. Jag har varit så otroligt trött på allt och på dåligt humör hela tiden att jag säkert har lyckats säga något helt överdrivet elakt om ungefär alla jag har haft att göra med och det är inte riktigt okej. När jag nu komemr att vara ensam hela veckan behöver jag ju inte fundera så mycket på hur jag ska bete mig och kanske sedan orkar lite bättre när jag kommer tillbaka. Dessutom kollade jag på kartan och kom fram till att stället där jag ska bo är 800 m från den största simhallen där, så jag kan i princip flytta in där varje kväll ;)
Jag hoppas verkligen att den här veckan hjälper, annars vet jag snart inte vad jag ska göra. Gårdagens förmiddag var redan lite bättre eftersom träningarna gick så bra. Det var bara en person som dök upp och hon är dessutom en som är väldigt lätt att prata med och alltid har så mycket positiv energi att man inte kan vara deprimerad i hennes sällskap. Det är också väldigt mycket lättare att vara med en person som inte är perfekt trots sin yttre fasad, eftersom man då inte själv heller behöver vara det.
Sen var det ju meningen att jag skulle fara på en halloweenfest på kvällen, men jag orkade bara inte. När jag kom hem från träningarna var jag nästan säker på att jag skulle ta mig i kragen och fara dit, men sen var där för många timmar i mellan och jag hade redan hunnit förbruka all bra fiilis jag fick av simmandet. Synd att jag missade det, men jag tror det var bättre att jag inte for och förstörde för andra.
Nu borde jag försöka packa och sen möjligtvis städa lite. Min kämppä är nu helt seriöst en svinstia och det har nästan börjat störa mig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar