Energiboost

Idag hade vi radiologi i skolan och det gick för en gångs skull ganska bra. Det där med att kolla på bilder och sånt har aldrig riktigt varit min starka sida, och radiologi är inte precis något undantag. Förra året när vi hade patologi så blev jag helt galen på alla ljusröda prickiga bilder man skulle se något från, men inte vet jag nu egentligen hur mycket bättre det här årets svartvita suddiga klott har varit heller...

Hur som helst, vi turvisades att vara "vårdande läkare" och mina patienter var en åldring och en ung man. Båda hade i princip en helt normal thoraxbild, man skulle bara plocka ut vissa specifika fynd. I åldringens bild hittade jag en elongerad aorta, hjärtsvikt, fibrotisk lungvävnad, perikarditplacker och pleuraplacker, vilket var exakt det man skulle se. I den unga mannens bild hittade jag först ingenting, men sen förstod jag att läraren var ute efter hans piercing i bröstvårtan. Tydligen var pointen att man skulle fatta vad det var och inte tro att han hade svalt något främmande föremål. Hallå, skulle den i så fall vara mitt i lungan???

Träningarna idag var också förvånansvärt roliga att hålla. Jag satsade för en gångs skull lite och hade dem att simma allt på tid, vilket gjorde att det blev mycket effektivare än vanligt. Efteråt fick jag höra att jag lyckades helt bra och att det dessutom hade varit roligt att simma det; nice! :D

Sen blev det förstås inte sämre av att min simningsidol kom och drog nästa grupps träningar och pratade med mig en stund. Jag vet inte om han har någon aning om vem jag är, men det hindrar ju inte mig från att drägla över hans muskler och bara njuta av hans uppmärksamhet ens några minuter. Jag övervägde helt allvarligt om jag skulle ha gått och simmat en stund efteråt bara för att kunna stirra på honom lite längre, men sen kom jag fram till att det antagligen skulle ha blivit helt för pinsamt i och med att jag fortfarande typ har lungorna fulla med vätska och antagligen skulle ha drunknat istället för att åstadkomma någon vettig simning. Plus att med min nuvarande, väldigt bristfälliga fjärilsteknik så skulle jag inte ha täckats dra ett enda drag medan han såg på...

På väg hem ringde min pappa och vi bestämde att vi far till lande imorgon och försöker få nånting gjort. Jag har bara icke-obligatorisk undervisning imorgon, så jag tänkte att jag väl måste skippa det och ens ibland försöka hjälpa honom lite. Själv tycker jag nog att jag har försökt göra mitt bästa, men eftersom han fortfarande anser att jag är en oduglig latmask av fel kön så får jag väl helt enkelt försöka lite mera. Eller åtminstone försöka utnyttja tiden innan mina bröder växer och han ännu behöver mig ens till nånting. I något skede går de väl förbi mig i utvecklingen eftersom de säkert inte är dvärgar och dessutom har fördelen att vara av ett kön som naturligt är starkare. Inte för att jag är bitter eller något, men som en minimal kvinna har man nu helt enkelt inte världens bästa förutsättningar för att klara sig fysiskt i nånting. Men som jag har konstaterat tidigare så är det mesta fast vid ens egen inställning, så jag tänker inte ge upp mitt försök att ännu nångång bli godkänd :)

Det betyder alltså med andra ord att jag är upptagen hela dagen imorgon, vilket jag definitivt inte skulle ha haft tid med. Jag hade planerat att försöka komma ifatt med skolarbetet lite, men det blir nu helt klart inte av. Istället har jag faktiskt använt hela kvällen till att skriva mina hopplösa patientjournaler och har t.o.m. fått en såpass färdig att jag bara behöver printa ut och lämna in den. Ifall man skulle undersöka patienterna lite vettigare och mer systematiskt så skulle det här vara helt otroligt mycket lättare, men förstås orkar jag inte satsa på sånt.

Nu borde jag säkert gå och sova för att orka stiga upp nångång kl 5 och göra klart de sista brådskande skolgrejerna och sedan sticka iväg till andra ändan av stan för att få skjuts till lande. Antagligen borde jag väl göra ett undantag och äta lite morgonmål för att inte skämma ut mig med att inte orka lyfta saker som bara väger lika mycket som jag. I och för sig, ifall jag nu äntligen skulle lyckas gå ner i vikt så skulle ju det heller inte vara så nolo eftersom sakerna då skulle väga mera i proportion. Hmm... Skulle det månne då vara mera okej, eller skulle jag uppfattas som ännu svagare?

Jag har hur som helst varit på ca 1000 kcal minus både idag och igår, så det anser jag vara helt lyckat. Vågen har visserligen igen fastnat lite, men jag hoppas ännu på att den vilken dag som helst ska gå över till ett kg mindre. Egentligen borde jag väl skaffa en mer exakt våg, men det orkar jag inte plus att det kanske skulle kunna uppfattas som en aning för mycket besatthet. Jag får väl försöka klara mig med den vi har och på något sätt orka tro på att kilona sakta men säkert försvinner. Det skulle säkert gå bättre om jag inte hela tiden höll på med en massa idiotier och stoppade i mig helt för mycket, men nu går det väl så här också. Just nu är det 5 kg mindre än sommarens skräcksiffror och jag hoppas på att komma till 6 kg den här eller allra senast nästa vecka.

Okej, godnatt. Sori om det blev lite råddigt, jag har varit aningen hyperaktiv idag, speciellt sen jag kom hem från simhallen... :D