Allt är fortfarande helt skit. Jag vet inte hur bra jag kan förklara det, men det känns liksom som om jag måste tvinga mig själv att göra varenda liten sak. Jag har absolut ingen energi och skulle egentligen bara vilja strunta i allt och stirra ut i luften. Det bästa är egentligen att åka buss, för då kan man bara sitta där och människor förväntar sig inte ens att man ska vara social.
Just det där med att vara social är lite problematiskt. Jag måste gå till skolan och träningarna oberoende hur trött jag är på allt, och där måste jag umgås med människor fast jag inte orkar. Antagligen ger jag en ännu konstigare bild av mig än normalt, för fast jag försöker bete mig normalt så funkar det inte ens lika bra som vanligt.
På veckoslutet har en kompis en halloweenfest som jag inte vet om jag ska gå på eller inte. I princip vill jag ju nog gå och det kommer säkert att bli jätteroligt, men jag vet inte om jag orkar satsa och hålla upp min fasad en hel kväll. Dessutom misstänker jag lite att jag har lyckats stöta bort också de få vänner jag trodde att jag hade lyckats skaffa under mina snart 4 år (!) i medi. Jag förstår helt bra om ingen vill ha något med mig att göra för jag är faktiskt helt medveten om att jag inte fungerar med andra människor, men det betyder ju inte att jag är glad för det. I något skede brukar det ändå alltid gå så här och jag är van vid det. Människor är neutrala mot mig så länge jag anstränger mig och inte är mig själv, men sen råkar jag alltid förstöra allt på något sätt. Det konstiga är ju egentligen att jag ens någon står ut med mig...
Igår fick jag visserligen höra en del väldigt trevliga saker som att mina simmare faktiskt tycker mer om mina träningar än gruppens andra tränares. De flesta har dessutom meddelat att de slutar ifall jag slutar och fast det ju nog är lite synd så kan jag inte låta bli att vara lite glad för det. Tydligen är jag inte riktigt lika skit som jag trodde.
Hur som helst måste jag väl försöka sticka iväg till träningarna som jag igen en gång måste dra. Jag vet inte på riktigt hur länge jag orkar hålla på med saker jag inte har någon som helst motivation för längre. Antagligen gör jag väl det i fortsättningen också pga en överenskommelse med mig själv som typ 12-13-åring, men så hemskt lätt är det inte. Speciellt när man inte kan sluta tänka på ett mycket lättare alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar