Vi hade just en lektion på jouravdelningen där vi följde med en anestesiolog och det var en av de hemskaste lektionerna jag nånsin har varit på! Jag tror att jag fortfarande har nånslags lindrig panikattack på gång och mår helt fysiskt illa bara jag tänker på det...
Jag är inte så hemskt känslig och klarar nog av det mesta, men det finns en del saker jag bara inte står ut med. Jag skulle när som helst kunna gå in och titta på någon verkligt blodig operation och dessutom vara helt sjukt ivrig över det, men att sedan se på när människor lider klarar jag inte alls av.
Idag såg vi en typ som hade allvarlig hjärtsvikt, lungödem och var så hypovolemisk att njurarna inte funkade. I det skedet finns det inte längre så mycket man kan göra, så patienten bara låg där fastspänd i sängen med både näsmagslang och svalgtub och försökte desperat andas men det enda som hände var att mer och mer slem rann över hela honom.
Vad fan är det för liv liksom??? Det måste ju vara det värsta som finns att bara ligga där och inte kunna röra sig, inte kunna prata, inte få luft och dessutom bara ha en massa förnedrande slem och dregel rinnande.
Ifall jag skulle ha varit den patientens läkare så skulle jag helt säkert ha råkat "glömma" lite morfin på bordet och dessutom kanske ännu varnat patienten för vad en överdos orsakar och hur mycket det är. Det kanske låter lite oetiskt, men jag kan inte se på såndänt utan att ens försöka göra något.
Jag vill egentligen inte ens tänka på hur det skulle vara att själv hamna i sådan situation, men ifall det nångång händer så hoppas jag verkligen att någon förstår att mörda mig. Och nu vet jag åtminstone att jag inte ska bli anestesiolog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar