Jag hittade just ett nytt specialområde inom medicin som jag kanske skulle vara intresserad av. Vi hade en infektionsundervisning, och jag måste säga att jag blev väldigt förvånad över hur intressant det var. Inte har jag ens kommit att tänka på det, men alltså infektionsläkare skulle kanske inte heller vara så dumt att bli?
Det är kanske det specialområde som är mest likt det som Dr. House håller på med. Det är ju lite som detektivarbete då man får en patient med en massa mystiska symptom och sedan borde komma fram till vad den sannolikt har för fel och hur man behandlar den. Infektionsläkare är dessutom så bra "specialister" att de nog hemskt sällan får några vanliga fall som vem som helst kan sköta, utan till dem skickas alla de svåraste som ingen annan har klarat av. Det är dessutom ett ganska brett område så man skulle inte hålla på med samma sak varje dag utan det skulle vara varierande.
Jag blev faktiskt lite intresserad. Dessutom måste jag skryta med att jag faktiskt klarade mig ganska bra på lektionen. Tydligen är det ganska bra med ett helt sjukt sifferminne när man ska komma ihåg olika doseringar av mediciner och inkubationstider av sjukdomar. Fast jag kanske inte hör till dem som studerar mest aktivt så var jag ändå den enda som visste att Kefuroxim ges 1,5 mg x3 och att inkubationstiden för sorkfeber är 2-6 veckor. Score ;)
Nu har jag redan fått 2 jobberbjudanden, och ska på första intervjun på måndag. Antagligen borde jag ringa till den andra typen som erbjöd mig jobb också och bestämma tid för intervjun, men jag har inte ännu orkat. Tydligen är jag hemskt eftertraktad som skitjobbare. Men kanske det å andra sidan inte är så farligt. Nu kan jag nu väl klara av vad som helst i en eller ett par månader och kanske t.o.m. lära mig något av det...?
Förresten, en intressant detalj från infektionundervisningen: Läraren misstänkte att personer, som meddelar att de blivit utsatta för könsjukdomar pga att kondomen har gått sönder, ljuger. Enligt henne ska det vara väldigt svårt om inte omöjligt att få sönder en kondom och därför trodde hon inte riktigt på dem. Jag täcktes sen inte riktigt kommentera, men alltså jag är nog av helt annan åsikt. De går ju sönder hur lätt som helst tydligen. Eller så är jag och de andra inblandade bara överdrivet våldsamma, inte vet jag...
En annan intressant detalj var att alla i vår grupp (förutom jag...) blev totalt chockade då läraren berättade om en av hennes patienter som hade blivit diagnosticerad med HIV och sedan meddelade att hon under 1 år hade haft sex med 20-30 personer och de flesta sådana som hon inte ens visste namnet på. Är det faktiskt så ovanligt? Jag skulle åtminstone inte alls ha några svårigheter med att föreställa mig en sådan situation. Inte för att jag skulle ha oskyddat sex med dem förstås, men så där i stora drag. Andra fördomar som kom fram var bl.a. att alla horor i Finland är utländska, inte bryr sig ett dugg om kondomer och är smittade med alla världens sjukdomar. Jag tror nog att det är ganska tvärtom. Om man vet att man har en större risk än andra att bli smittad så är man väl extra försiktig? Dessutom tror jag inte alls att det är så ovanligt att finländska kvinnor också prostituerar sig. Om det finns idioter som betalar så finns det nog alltid smartare typer som tar emot pengarna ;)
Men nu ska jag fara iväg till läkaren och försöka utreda om jag har astma eller inte. Kanske de dessutom mäter mitt blodtryck och igen en gång kommer fram till att jag är död...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar