Jag hade något problem idag på gruppundervisning; jag kunde helt enkelt inte vara tyst. Normalt säger jag aldrig nånting fast jag oftast vet alla svar och allt är okej, men idag bara måste jag svara på allt och räkna upp en massa onödiga detaljer som det verkligen inte är meningen att man ska komma ihåg.
Antagligen hade det att göra med att vi var så få där (8 pers.) och att läraren dessutom för en gångs skull var ganska bra, men alltså det var ungefär som när jag nångång i lågstadiet försökte undvika mobbning genom att få underkänt i några prov, men sedan inte bara kunde lämna tomt när det var så lätta frågor. Om läraren t.ex. frågor om definitionen på mikroalbuminuri och jag råkar komma ihåg de exakt milli- och mikrogramsgränserna så är det helt otroligt svårt att inte säga något när man är i en så liten grupp och alla bara tittar hjälplöst på varandra och väntar på att någon ska svara.
I slutet av lektionen började läraren vända sig direkt till mig med sina frågor, eftersom jag var "den som kan allt". Vet inte riktigt när det hände, men efter det började jag inse att jag har gjort helt rätt i att vara tyst tidigare. Dock måste jag erkänna att det är lite roligt också att stå där vid patientens sängkant och räkna upp en massa info och låta som att man vet vad man talar om. Det ger liksom en viss status. Jag börjar på ett sätt lite förstå Christina Yang från Grey's anatomy...
Jag har också diskuterat lite hur människor ser mig som elev nuförtiden, och konstigt nog verkar det som att jag fortfarande har kvar min genistatus fast jag inte orkar göra något. Tydligen har de flesta nog insett att jag ändå är helt smart fast jag är så otroligt lat, och det verkar vara ganska allmänt känt att jag lär mig allt direkt och inte behöver läsa så mycket. Undrar när jag har visat tecken på något sådant? Jag trodde jag hörde till de sämsta i vår klass...
Så har jag nu idag äntligen försökt göra något åt mitt ätande. Jag skickade ett mail till en person och hoppas bara att jag inte störde henne allt för mycket och att hon kanske t.o.m. skulle orka svara. Så har jag också försökt äta lite fiffigare, och insåg tack vare en min simmares blogg att man kan äta hälsosamma saker som dessutom är gott. Jag fixade t.ex. just en "efterrätt" med mysli, äppel och yoghurt, och det var helt sjukt gott. Det bästa är ju dessutom att det inte hade nästan några kalorier, så jag kan faktiskt äta det utan att sedan ångra mig efter 10 minuter.
Får se hur det fortsätter, men just nu har jag åtminstone lite en sådan fiilis att jag skulle kunna klara av några dagar till utan att faila. Så där som typ i intron till The Simpsons med den där skylten "3 days without accident". Just nu är jag bara uppe i 2, men kanske jag hinner få några till ännu innan jag får en plutoniumklump i huvudet och faller av stegen? (Nej, jag ser inte för mycket på tv eller något... :D )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar