Jag har en helt sjukt bra dag på gång! För det första började jag skolan först kl 10 idag, så jag hann för en gångs skull sova lite. När jag sedan steg upp gick jag som vanligt och ställde mig på badrumsvågen för att kolla hur hopplös situationen är, men idag hade jag faktiskt äntligen lyckats bli av med ett kilo igen. Yes!!! Jag har varit fast på samma siffror så länge nu att det verkligen var en succé!
Efter det har min dag i princip varit ganska misslyckad, men jag har varit på så bra humör att det inte har gjort nånting. Jag var försenad från skolan, vilket betydde att jag fick springa omkring på en massa avdelningar och leta efter min grupp, så märkte ajg att jag inte har en jävla aning om vad njurarna borde göra och vad man kan ha för fel på dem och till sist misslyckades ännu mitt möte om fördjupade studier. Det där med min bristande njurkunskap måste jag nog säkert ta och göra nånting åt, och inte var det ju heller så bra att syvärenä inte blev till något, men jag kan på något sätt inte alls bry mig om det just nu. Allt är bara perfekt ändå :D
Jag hade alltså nästan en färdig syväreplats, men sen råkade jag ju nämna att jag helst skulle skriva dem på svenska och ingen av de möjliga handledarna skulle ha klarat av att rätta dem i så fall. Jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt i att insistera på det här med svenskan, men det är nu bara så att jag inte kan finska. Jag klarar mig nog relativt bra muntligt och så, men jag tror inte riktigt att jag skulle få till stånd någon vettig text på fel språk. Det jag brukar klara mig på i mina essäer är just formuleringar och sånt och om jag då skulle måsta göra det på ett språk jag inte behärskar på samma sätt så tror jag inte att det skulle bli lika bra. Dessutom är det ju som en slags avhandling och ingår som en del i vår modersmålsundervisning och mitt modersmål är nog helt klart svenska oberoende hur mycket jag försöker distansera mig från stereotypierna om finlandssvenskar och allt det där. Synd, men kanske jag istället hittar nånting annat. Inte har jag ju ännu sån panik när jag ändå har 3 år kvar av studierna...
En bra sak med att det inte blev till något var ju att jag kom hem lite tidigare än planerat och nu hinner fara och simma. Just nu känns det som om jag skulle hålla på och spricka av överloppsenergi, så jag tror det kan vara helt bra att fara och göra nånting. Dessutom är där helt perfekt cyklingsväder och på kvällen kommer jag ännu att få njuta av en lite längre länk till Esbo och tillbaka eftersom jag ska fara och samla in lite skulder efter träningarna.
Angående typen jag ska fara och träffa (=iraniern jag har skrivit om i något skede) så tror jag tyvärr att jag borde göra något. Som jag tidigare har skrivit så är jag inte det minsta intresserad av honom, men han är fortfarande kär i mig och ser mig som världens mest perfekta person. Han är väldigt medveten om situationen och så, men jag har liksom tröttnat. Saken är den att jag nog älskar sex och kanske är lite beroende av det, men om det inte är något väldigt speciellt med en person så orkar jag nog inte med samma hela tiden. Det där känns mer som välgörenhet nuförtiden och jag orkar inte riktigt med det. Jag skulle lite ha lust att sluta träffa honom och helt enkelt låta honom skaffa en ny fuckbuddy. Visst diggar jag att hjälpa människor, men jag tycker nog att jag nästan har gjort min del för honom redan.
Imorgon blir det först en hel dag på Peijas sjukhus, sedan vappen och en massa roliga grejer. Om mitt humör fortsätter att vara så här så kommer det säkert att bli helt sjukt bra :D
Jag inser nog själv att det inte är helt normalt med sånhäna humörsvängar, men alltså så länge det går åt rätt håll så orkar jag inte bry mig. Jag tittade på veckoslutet på filmen Mr. Jones och där sa huvudpersonen i ett skede: "I need my highs!", och jag förstår precis vad han menade. Det är en helt härlig känsla när allt bara är perfekt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar