Idag tog jag faktiskt fram skolboken och började t.o.m. läsa lite. Sen måste jag förstås fara iväg till simhallen, men jag hade faktiskt tänkt fortsätta läsa när jag kom hem. Problemet är väl att jag kom hem först nu.
Orsaken till det var att P ringde och frågade om jag ville komma dit en stund just då jag gick ut ur simhallen. Som den patetiska idiot jag är så tvekade jag förstås inte en sekund utan stack iväg direkt. Som vanligt ingorerade han mig lite och jag umgicks mera med hans kämppis, men då när han noterade mig så blev jag igen påmind om hur perfekt han är. Eller, han är perfekt men samtidigt en total skitstövel.
Jag har faktiskt absolut ingen aning om vad han vill just nu. Jag hade på något sätt föreställt mig att vi är mera som kaverin nuförtiden, men sen är det vissa saker han säger som får mig att fundera. T.ex. bad han mig att flytta in för typ tusende gången och jag är relativt säker på att han faktiskt menar allvar. Å andra sidan bodde han ihop med sitt ex ganska länge också efter att de blivit ex, så jag vet inte ens vad det betyder. Inte för att jag nu tänker flytta dit eller något, men jag tolkar åtminstone erbjudandet som att han inte helt har tröttnat på mig.
Just innan jag skulle sticka så bad han mig också att säga texten till en indisk sång vi lyssnade på en gång. Jag vet inte riktigt varför, men han brukar ganska ofta be mig recitera den. Kanske han inte ännu riktigt har insett hur mystiskt minne jag har och vill testa om jag ännu kommer ihåg den? Hur som helst sa han idag att det var ljuvligt att höra de orden från mig eftersom jag liksom sa dem från hjärtat som om jag faktiskt menade dem trots att jag inte har en aning om vad jag säger.
Det är kanske inte riktigt sant. Jag frågade en gång en av hans vänner vad sången handlar om, så jag vet i stora drag vad orden innebär. Förstås menar då vad jag säger eftersom jag säger det åt honom.
Orsaken till att jag stack så tidigt var i princip att jag ska upp tidigt till skolan imorgon och dessutom ännu också har halsen sjuk. Om man bortser från svepskälen så var det nog mer pga att jag inte riktigt visste hur jag skulle bete mig med honom och dessutom inte kunde vara där längre utan att börja sakna vad vi hade på våren. Det är inte så lätt att umgås med någon när man samtidigt vet hur otroligt mycket bättre det skulle kunna vara om man bara skulle duga åt den personen.
Nå, hur som helst vägde jag idag ett kilo mindre än tidigare (åtminstone enligt vår opålitliga våg...), och har nu lyckats få bort 9% av sommarens värsta skräcksiffror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar