tisdag 10 september 2013

Funktionsstörning

Alltså jag fungerar bara inte idag. Jag har inte fått ett dugg gjort och jag har inte kunnat koncentrera mig på nånting. Med tanke på att jag egentligen skulle ha helt sjukt mycket att göra så är det inte så praktiskt.

Jag är helt otroligt störd på våra lärare i skolan. De allra flesta (med undantag av hon vi hade idag på morgonen som är helt sjukt bra) kommer aldrig till saken och är väldigt tråkiga att lyssna på. De bara svamlar på i timmar om nånting man kunde ha fått fram med ett par meningar och undervisningen går inte framåt. Det var just sånt jag alltid hatade i grundskolan och nu har vi tydligen börjat med det i medi också. Hur svårt kan det egentligen vara att gå igenom det man ska på ett vettigt sätt och i en vettig takt???

På simträningarna hade vi en ny typ som kom och testade till vår grupp. Jag vill inte direkt tala illa om henne, men alltså hon kunde ju inte simma. Hur kan någon förvänta sig att jag ska ta mig an någon hopplös, drunknande typ samtidigt som jag försöker dra träningar åt gruppens vettigare medlemmar som faktiskt redan vet hur man hålls på ytan? Vad har liksom hennes förra tränare gjort? Jag råkar veta att det bara var två simmare i hennes grupp och då kan det ju åtminstone inte ha varit fråga om tidsbrist. Ifall jag ändå lyckas åstadkomma såpass duktiga simmare som jag gör, så hur dålig måste man vara för att på ett helt år inte lyckas lära ut minsta lilla detalj om hur man simmar?

Pga den nya simmaren så måste jag förstås ta kontakt med min chef, vilket resulterade i ett flera timmar långt telefonsamtal när jag egentligen borde ha läst om trombos- och blödningsbenägenhet. Visserligen var det ett helt roligt samtal och jag fick bl.a. veta en hel del om min chefs familjeförhållanden, vilket var helt intressant. Tydligen är hon också svenskspråkig och när jag frågade om det så berättade hon en hel del. Plus att hon tydligen uppskattar mig både som tränare och som tillräckligt vettig person att föra filosofiska diskussioner om simningens organisation med.

Nu är jag alltså lite i pisset eftersom jag på något sätt borde hinna läsa några hundra sidor tills imorgon. Antagligen får det väl bli nånslags nödlösning med att jag far till skolan lite före lektionen och printar ut all viktig information. Jag får väl hoppas på att vår genomgång som vanligt är så trög att jag hinner läsa in mig på ämnet medan de andra ältar onödiga detaljer. Jag är säkert världens lataste person...

Förresten så måste jag också klämma in en liten bokrecension. Min mamma hade lånat Sofia Torvalds "Hungrig" från bibban, och jag måste förstås läsa den efter henne. Ämnet är i och för sig intressant, men den är helt otroligt tråkigt skriven. Författaren är alltså en finlandssvensk journalist och hon borde nog försöka hålla sig till journalistiken i fortsättningen också. Den är väldigt korrekt skriven, så moddalärare har helt säkert älskat henne och gett henne fulla poäng i alla uppsatser, men det är nu bara helt fel sätt att skriva en bok på. Själva innehållet var nu inte heller precis något att hänga i julgranen, kanske högst något man kunde ha skrivit just en essä eller liknande om.

Angående det där med att skriva korrekt så är det också något jag stör mig på. Liksom, förstås kan jag skriva så om jag vill och jag kan nog vid behov prestera en perfekt uppsats, men det är väl inte så speciellt. Det är ju bara att kunna sitt modersmål, vilket jag tycker att man borde kunna anta att alla kan. Jag vet att det inte är så, men det är bara sorgligt. Däremot tycker jag att man är en bra skribent om man kan skriva med en personlig stil. T.ex. älskar jag Kjell Westös böcker eftersom de faktiskt är finlandssvenska och beskriver det verkliga livet. Han skulle säkert få underkänt i modersmål med sitt blandspråk, men det gör böckerna så mycket bättre.

Jag vet inte om jag lyckas med att skriva personligt, men jag försöker åtminstone. Oftast orkar jag inte fundera så mycket på vad som är grammatikaliskt rätt och vad det elegantaste uttrycket för något är utan skriver helt enkelt det som känns rätt. Jag kan nog mitt språk, men jag väljer att inte följa varenda liten regel. Istället skriver jag på mitt eget språk och hoppas att någon annan också uppskattar det. Jag älskar i varje fall att skriva det och skulle egentligen väldigt gärna vilja åstadkomma en hel bok nångång. Får se vad det blir av det :)

Imorgon är det förresten medis officiella läsårsöppning, vilket förstås innebär en väldigt blöt fest dit så gott som alla kommer. Jag har redan kollat att torsdagens undervisning är i en sal dit man kan komma in bakvägen, så kvällen har goda förutsättningar för att bli lyckad ;)

2 kommentarer:

  1. Nog är du väl medveten om att du inte är anonym i den här bloggen? Tänk på alla kolleger och kommande patienter som har tillgång till det här...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är medveten om det, men däremot är jag också medveten om att det finns något som heter yttrandefrihet. Om jag vill skriva om hur tråkiga lektioner vi har så får jag väl göra det, eller? Förresten har jag aldrig satt ut namn, varken på mig själv eller de jag skriver om, så jag tycker nog att det kan klassas som ganska anonymt.

      Radera