Jag var just och skrev tent i hematologi och kunde som vanligt ingenting. Jag började förstås läsa först igår, vilket naturligtvis ledde till att jag inte alls han igenom allt eller ens hade en chans att repetera något. Nå, nu är jag säkert igenom ändå, det har jag åtminstone hittills varit.
Angående veckoslutet så har jag inte egentligen gjort så mycket. Jag har fortfarande varit sjuk och verkar inte bli bättre heller. Antagligen beror det väl på att jag vägrar ta någon paus från tränandet, fortfarande använder helt för lite kläder utomhus, har fönstret öppet dygnet runt och dessutom inte precis några hälsosamma matvanor. Det är nu väl bara någon relativt lindrig flunssa jag har, så om jag bara skulle ta en paus och ens vara hemma och bete mig vettigt en dag så skulle jag säkert bli frisk direkt. Men så smart kan man ju förstås inte vara. Istället sitter jag och skriver tent med någon världens hostattack på gång så att tårarna bara rinner och man inte kan andas. Inte alls dostraherande eller något...
Angående matvanor så konstaterade jag igen att jag är helt sjukt fläskig och måste göra något åt det. Jag är lite stolt över veckoslutet eftersom jag faktiskt lyckades klara mig utan att äta något onödigt eller ens något nödvändigt. Visserligen var jag helt sjukt hungrig, men jag åt ändå ingenting förutom lite dietmat hos min mamma på söndag. Jag vet inte hur länge jag klarar av att hålla någon ordentlig diet den här gången, men jag ska nog försöka eftersom alternativet är så sjukt mycket ohälsosamamre. Det låter kanske konstigt att det finns något som är ohälsosammare än att sluta äta, men det finns det. Och förstås är det den metoden som är mycket naturligare för mig.
Igår var jag alltså hos min mamma. Hon gav mig nånslags mystiska broskstimulerande mediciner som jag nu ska testa i ett par månader för att se om det förbättrar min knäsituation. Egentligen tror jag inte att de gör det, men det skadar väl aldrig att försöka. Jag känner mig lite som nån åldring som äter 100 mediciner varje dag, men vad kan man göra. För ett år sedan åt jag typ ingenting och nu har jag badrumsskåpet fullt av tabletter jag borde komma ihåg att ta.
På fredagen gjorde jag förresten en massa kyykkyhyppyn på träningarna bara för att jag måste bevisa för mig själv att jag inte är någon invalid. Det blev väl totalt 180 och jag var lite stolt över att jag klarade av dem. Medan jag höll på kändes det inte ens så farligt, men efteråt när jag skulle gå till omklädningsrummet konstaterade jag nog att det inte var så smart. Så tränade vi förstås ännu vändningar i simningen och det tog ju också något sjukt. Å andra sidan klarade jag mig relativt bra i stafetten i slutet, så jag fick igen en gång bekräftat att jag bara kan simma då jag har sjukt nånstans. Jag behöver liksom den där adrenalinkicken för att komma nånstans.
Simstadion var öppen sista dagen på söndag och jag var där och höll nånslags säsongavslutning med masterstypen jag har simmat med hela sommaren. Efteråt gick vi på kaffe, och jag konstaterade att han verkligen är en ganska intressant typ. Jag har ännu inte riktigt kommit fram till vad han håller på med, men åtminstone verkar det som om han har studerat allt man kan tänka sig och också jobbat med det mesta. Han verkar inte ha några som helst ekonomiska problem, men ändå jobbar han typ aldrig och verkar alltid ha tid att komma och simma oberoende vilken tid på dygnet det är.
Andra intressanta detaljer jag har fått reda på är att han också är ganska alkoholiserad och antagligen skulle vara ganska nära en spurgu om han inte skulle ha simningen. Våra "morgonträningar" har varit lite intressanta eftersom nåndera av oss med största sannolikhet dyker upp full eller åtminstone med krabbis. Inte för det, helt bra har det gått ändå. Så berättade han också att han en gång hade haft nånslags kris på gång och kommit fram till att antingen super han ihjäl sig eller så gör han någon helt sjuk idrottsprestation. Det slutade med att han cyklade till ryska gränsen och tillbaka.
Jag har alltså fått min teori om att de flesta simmare är spritt språngande galna ännu mer bekräftad. Det verkar finnas två kategorier av simmare. Antingen är de så dumma att de inte ens fattar vad 50 meter betyder och därmed inte heller fattar att man borde ha några problem, eller så är de överdrivet smarta och därmed också galna och/eller har en massa problem. Några normala simmare har jag åtminstone inte ännu träffat.
Nåja, nu borde jag väl gå till nästa lektion och få höra om alla andras perfekta tentsvar. Ifall jag lyckas vara utan att äta också resten av dagen kan jag kanske överväga att skippa simningen idag eftersom jag helt enkelt inte har tid och dessutom säkert snart borde försöka bli av med den här störande flunssan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar