Sex utan känslor?

Som en liten fortsättning på gårdagens inlägg så undrar jag varför alla tycker att sex måste hänga ihop med nånslags känslor för den personen. Vad har det liksom med saken att göra?

Som jag ser det så är sex helt enkelt en fysisk aktivitet man kan hålla på med med vem som helst. Okej, jag medger att det blir väldigt mycket bättre ifall man samtidigt tycker om personen man gör det med, men det är inte på något sätt nödvändigt. Kan man liksom inte ha sex bara för att man tycker om det och det råkar finnas en chans till det?

De här funderingarna började alltså från nånting som P:s kämppis (jag kallar honom i fortsättningen för Por favor eftersom det är P:s "smeknamn" på honom...) sa till mig igår. Eftersom han är en man och jag är kvinna och vi var ensamma i en lägenhet mer än fem minuter igår så hade jag förstås sex med honom. Sen när jag var på väg hem så sa han till mig att han tyckte att vi hade kommit ett steg närmare till att vara vänner. Jag hade på något sätt inbillat mig att vi redan var det, så jag bad honom förklara vad han menade. Då sa han att han tyckte att vi den här gången hade lyckats umgås tillsammans på ett mera normalt sätt utan några känslor som kom ivägen.

Va??? Vilka känslor liksom?

Förklaringen fortsatte med att man förstås alltid känner sig attraherad till någon man har sett naken och haft sex med. Om man dessutom gör det flera gånger så blir känslorna starkare och man börjar bli kär i den personen. Enligt honom är det så här alla män han har diskuterat saken med fungerar.

Jag kände mig som vanligt känslomässigt efterbliven. Jag kan ha sex med någon hur många gånger som helst och inte känna ett dugg för den personen, varför kan då inte män fungera på samma sätt? Jag har visserligen märkt att de allra flesta kvinnor inte heller delar min uppfattning, men jag har hemskt svårt att inse det och komma ihåg det när jag umgås med andra människor. Antagligen är det väl jag som är avvikande, men det är liksom vad som är normalt för mig så då antar jag på något sätt att det är så allt funkar. Jag borde säkert gå omkring med nånslags varningsskylt där det skulle stå något i stil med "Hej, om du vill kan vi ha sex när som helst, men förvänta dig inte att jag blir kär i dig oberoende hur mycket du försöker".

Förutom att jag alltså fick veta att jag har ännu en typ som är/åtminstone har varit olyckligt kär i mig så fick jag reda på en annan sak också. Por favor råkade i misstag släppa ur sig att P har någon annan kvinnlig bekant som han brukar träffa regelbundet. Nu är det ju så att jag inte har en aning om ifall vi fortfarande har nånslags förhållande på gång och också då när vi hade det så var det ju helt öppet, men det störde mig ändå lite.

Saken är den att jag ett antal gånger har gnällt åt P angående bristen på sex, visserligen oftast efter att ha druckit helt för mycket. Då har han alltid sagt till mig att han försöker avstå från det så mycket som möjligt och att det inte har något att göra med mig. Eftersom jag är en naiv idiot som alltid tror det bästa om människor så antar jag förstås att det han säger är sant och att han då alltså inte heller har någon annan och bara ignorerar mig för att jag är jag.

Ifall det alltså skulle vara fråga om en fuckbuddy så skulle jag inte bry mig det minsta. Nu är problemet istället det att jag inte tror att det är det. Eftersom sex helt klart är en mycket större prioritering för mig än för honom så måste det ju istället vara fråga om något annat som har med min eller hennes personlighet att göra.

Han har flera gånger sagt att man ibland märker på mig att det pågår nånting helt annat i min hjärna än i andras, så kanske han helt enkelt har insett att det är för mycket fel på mig. Jag trodde att jag inte behövde spela normal med honom, men kanske jag ändå borde ha ansträngt mig lite mera... Varför kan det aldrig funka när jag äntligen känner något för nån person? (Nog för att jag fortfarande är helt överlycklig över vad som hände igår, men det skulle vara ännu bättre om det funkade i längden och inte bara enstaka gånger)

Till sist ett citat från House-jakson jag just tittade på: "There's nothing worse then loving someone who's never going to stop disappointing you". Jag vet inte om det har så mycket med saken att göra, men jag tyckte nu att det passade hit ändå.