Snällare session?

Jag lovade väl en rapport redan igår, men jag var så high på adrenalin och endorfiner att jag bara skakade och inte riktigt fick någon förståelig text till stånd...

Hur som helst så överlevde jag. Jag vet inte om det var pga att jag hade vant mig eller om master bara var på bättre humör eller whatever, men det var inte ens så farligt som förra gången. Visst hade jag tårar rinnande ett par gånger, men det betydde liksom inte att jag inte skulle ha klarat av mera. De rann nu där helt annars bara.

Först satt han igen fast mig i sina takkedjor så att jag stod i nånslags x-ställning och så gott som hängde från taket eftersom jag inte hålls och stå med klackar på. Han satt ögonbindel och munkavel på, så jag vet egentligen inte så hemskt mycket om vad han gjorde just då. Åtminstone tog han lite bilder och värmde upp med att slå mig.

Sedan tog han loss det mesta, men band fast mig i nånslags läderfundering. Den var fast runt halsen på mig och sedan lindade han den runt mina armar på flera olika ställen så de blev fastbundna på ryggen. Det var säkert meningen att vara jätteobekvämt, men jag tyckte inte att det var så farligt. Han kanske inte insåg det, men pga att jag aldrig tänjer så är jag så otroligt stel att mina muskler inte rör sig tillräckligt mycket för att tillåta en obekväm ställning. När han sedan satte fast handlederna i takkedjorna och drog blev det förstås en aning värre, men inte ännu heller nånting som ens skulle ha tagit sjukt.

Efter det började han leka med olika klämmor. Först var det helt basic bröstvårtsklämmor, men sen satte han dem också på andra ställen på kroppen. Jag hade några på bakre låren, vilket i och för sig var helt ok, men sen började han klämma till dem och dra loss väldigt långsamt, vilket faktiskt tog sjukt. Ännu värre blev det när han flyttade sig till armarna. Jag tror visserligen att han hade lite problem med att hitta nånstans att sätta fast dem, men jag hade nog dem både på tricepsen, bicepsen och underarmen. Det tog sjukt! Där finns liksom inget annat än muskler att klämma åt, och när man sedan börjar riva i dem så känns det faktiskt.

Så gjorde han en sak som jag faktiskt hade förbjudit på min lista. Jag trodde inte att han skulle göra det, men uppenbarligen följer han inte regler så exakt som jag trodde. Han satte alltså bröstvårtsklämmor med vikter på mig. AJ!!! I ett skede hade jag 2,5 kg hängande från mina bröstvårtor. Förstås höll hann ännu på och lekte med dem så att han höll upp vikterna och sedan släppte dem, vilket inte var så trevligt. Till sist lossnade klämmorna i misstag. Tydligen kan man inte hänga hur mycket som helst i helt obefintliga bröst, men han måste förstås testa. Grejen med klämmor är liksom att de förstås tar sjukt när man sätter dit dem, men sedan hinner man vänja sig lite och det allra värsta är egentligen när de lossnar. Då känner man liksom både den där sista klämmen och sen ännu dubbelt mera när det släpper och blodet kommer tillbaka. Vikten föll dessutom på min fot, men jag kände inte ens det, så det kanske säger nånting om hur sjukt det faktiskt tog.

Jag vet inte om han hade dåligt samvete för att ha gjort något jag hade förbjudit och sedan dessutom på ett sånt sätt att de lossnade eller vad det var, men han slutade sessionen mycket snabbare än jag hade trott. Efter det där piskade han mig bara en stund och så var det liksom slut.

Visst har jag en hel del snygga märken nu också, men de är inte riktigt lika extrema som förra gången. Visserligen var förra gångens värsta sår en miss som rev upp hela benet, men nu tycker jag att jag hade större blåmärken då. Det kan förstås bero på att de var mer utspridda efter stearinbehandlingen över hela ryggen eller att jag bara kommer ihåg dem som större. Jag tror att ahn slog mig på ett lite annat sätt nu eftersom han använde mera sådana redskap som inte lämnar så mycket spår men nog känns helt tillräckligt. De värsta spåren blir förstås efter smala och hårda grejer som bambukäppar och sånt, men nu använde han mest olika gummi- och läderpiskor som bara tar sjukt men inte lämnar så mycket märken. Nog för att min bak ser helt snygg ut nu också och jag skulle faktiskt ha lite lust att ta en bild och sätta ut här, men det här ska väl fortfarande föreställa en anonym blogg och jag har inte tidigare heller satt ut bilder.

Den här sessionen var alltså inte en riktigt lika intensiv upplevelse som den förra, men däremot tror jag att jag nu är fast i det här. Om någon (bl.a. jag) nu ens hade några små tvivel om ifall det här faktiskt är min grej så tror jag nog att de blev motbevisade nu. Jag höll inte på att dö, men rushen efteråt är något helt otroligt! Nu är jag åtminstone helt säker på att jag vill på en ny session relativt snart, kanske redan om ca en månad ;)