Okej, nu har jag fast hur mycket att skriva om eftersom jag inte har fått något till stånd på hela veckan och alltså inte heller har orkat så mycket att jag skulle ha klickat in mig på bloggen...
På tisdagen hade jag ett allvarligt humörmässigt bottennapp. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, men jag var på så otroligt dåligt humör att jag definitivt borde ha isolerat mig nånstans och undvikit kontakt med andra människor. Tyvärr finns det ju sen saker som skola och jobb som gör att det inte riktigt funkar. Jag fick bl.a. höra att jag höll de mest fientliga träningar en av mina simmare nånsin varit på, vilket nog helt bra kan stämma. I skolan måste man liksom ändå försöka bete sig lite och prata med patienterna på ett normalt och positivt sätt, men på träningarna orkar jag sen inte låtsas mera. Där har alla antagligen redan märkt att det är något allvarligt fel med mig, så det är lite för sent för att göra något åt det. Och efter en lång skoldag där man har varit tvungen att spela någon annan så är det ganska skönt. Mina simmare får nu helt enkelt lida lite ibland, men med tanke på att jag alltid är helt för snäll med dem så tycker jag att de borde lära sig att tåla det.
I slutet av träningarna kom en bekant och talade lite med mig och hon hade tydligen också en verkligt dålig dag på gång. Jag simmade sen lite med henne efter träningarna och det var helt ljuvligt! Vi var båda bara allmänt störda på allt och bestämde att vi drar nånslags aggressionsträning och försöker få utlopp för allt. SÅ simmade vi nu sen 100 metrar med 1:30 lähtö, vilket är helt sjukt hårt åtminstone för mig. Där blev bara några sekunders paus och man hann inte ens tänka på något under tiden. Helt perfekt alltså. Jag simmade sen också lite spark och det var också jätteskönt. Hon hålls inte med mig överhuvudtaget fast hon normalt är mycket snabbare och det var jättekiva att märka att jag vann henne fast hon simmade hälften spark och hälften vanlig crawl. Yes!
Onsdagen var lite bättre, men inte på något sätt ännu normal. Efter träningarna var jag igen och simmade lite, men det hjälpte inte det minsta. Där var 8 jävla idioter som täppte till hela banan och inte ens hade en tanke på att släppa någon förbi. Alltså vad fan gör man egentligen i en simhall om man inte kan simma och det enda man tänker göra är att störa andra? Kan man inte i så fall fara ut nånstans i skogen som alla andra som inte fattar hur underbart simning är? Eller om man nu måste tränga sig där så kan man väl sätta lite fart på eller åtminstone sluta göra en massa sneda bröstsparkar över hela banan och istället släppa förbi dem som faktiskt försöker komma framåt? När en typ sparkade mig några cm från knät så tog mitt tålamod slut och jag började bara simma på människor utan att bry mig. Jag tror jag simmade typ 4x100 med ungefär 1:20 lähtö medan resten flöt oomkring och just och just hann 25 m innan jag måste fara förbi dem på nytt. Resultatet var hur som helst att jag var på sämre humör när jag steg upp ur bassängen.
Efteråt var jag och hälsade på min pappa och mina bröder. Det var väl helt okej, men det bästa med det var nog kanske ändå att jag fick en 30 km cykellänk på köpet. Det var visserligen helt iskallt och jag hade ingen känsel i fötterna när jag kom hem, men ändå helt värt det.
För övrigt har jag märkt att skolan har gått helt massor bättre nu medan jag har haft en dålig period på gång. Jag har helt enkelt varit tvungen att koncentrera mig på det vi håller på med, för om jag börjar tänka på nånting annat blir jag bara störd och klarar inte av att spela normal. Jag har lyckats diagnosticera flera hjärtpatienter rätt bara med att lyssna och dessutom blivit relativt bra på att tolka EKG. Slutsatsen av det här är väl att jag inte är så skit som jag trodde och om jag bara orkar koncentrera mig ens lite så är jag egentligen mycket bättre än medeltalet.
Dessutom har jag säkert nånslags "intelligenscrush" på vår lärare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, för jag är defintivt inte intresserad av honom på något sätt, men hans tankesätt är bara så intressant. Han hör till de här som inte behöver plugga ihjäl sig utan bara fattar saker och det tycker jag är väldigt fascinerande. Om något inte passar in i hans modeller blir han genast intresserad och tar reda på varför. Dessutom har han en patientkontaktstil som jag också skulle kunna tänka mig att utveckla. Han har en ganska personlig stil med dem och brukar berätta ganska mycket om sina egna erfareheter av saker. Det är något som jag själv också vill kunna eftersom jag tycker det verkar mer ärligt än att förställa sig och ha nånslags professionell roll på gång. Hur som helst så njuter jag av hans undervisningar fast han inte har en aning om hur man ska hålla en lektion och vår grupp dessutom har vissa typer som ställer helt idiotiska frågor.
Nu måste jag säkert gå på lunch om vi sedan ska hinna i tid till genomgången av dagens klinikdag. Jag använder förstås tiden effektivt som vanligt ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar