Olika smak

Jag kom just hem efter att ha varit och äta middag hos min mamma. Efter maten diskuterade jag och min syster snygga män (läs: satt och dreglade över googlebilder...) och kom fram till att vi har väldigt olika smak. Liksom vem tycker inte att Alexander Skarsgård, dvs. True Bloods helt klart hetaste vampyr, är snygg???

Fast jag måste nog medge att det paradoxalt nog inte är hans utseende som gör honom snygg. Han är ju en helt vanlig blond svensk som jag säkert inte skulle titta två gånger på om jag mötte honom på gatan. Men det att han spelar Eric i True Blood och att han är så perfekt gör att han blir helt sjukt snygg.

En annan person som har ännu mer av den där effekten är Hugh Laurie. Han är 54 år gammal och definitivt inte snygg i sig, men det att han spelar Dr. House gör honom mycket mer intressant. Antagligen tycker alla att jag har nånslags sjuk "old man"-fetisch, men jag skulle inte ha något emot att gå ut med honom. Dessutom har han en helt okej kropp för sin ålder, så man skulle inte ens behöva oroa sig för att ha nån äcklig ölmage hängande i ansiktet om man kommer så långt ;)

På tal om det så har jag nu preliminärt bokat in nästa session med min master. Jag är redan nu helt sjukt nervös för det och lite rädd för vad han kommer att hitta på, men samtidigt är jag faktiskt så knäpp att jag knappt kan vänta tills dess. Det är ännu nästan en månad dit, så jag har gott om tid att stressa över det och skaffa mig själv en hjärtattack eller något. Varför gör jag det här frivilligt egentligen? Är jag helt sjuk?

Å andra sidan fick jag säkert en hjärtattack redan tidigare idag. Jag steg upp från sängen och skulle gå ut ur mitt rum när jag plötsligt halkade på några kläder som låg på golvet (joo, man måste ha allt liggande på golvet eftersom man helt enkelt inte använder saker som klädskåp och tvättkorgar...) och mitt knä gick nästan ur led. Alltså mitt hjärta stannade helt säkert för en stund. Jag har inte känt det där på samma sätt efter att jag opererades, men nu rörde det helt på allvar på sig och jag kände hur knäskålen flyttade sig ut till sidan och sedan tillbaka. Det är en så otroligt hemsk känsla att det inte ens går att beskriva. Fan också om operationerna inte håller! Jag har visserligen inte aktivt behövt trycka tillbaka någotdera knät efter det, men inte känns det nu så kiva fast de far på plats av sig själv heller...

Som tur blir det inte sjukt på samma sätt efteråt och river inte sönder riktigt lika mycket ledband och sånt. Däremot blev följderna av fredagens träningskoma något smärtsamma... Det låter kanske konstigt, men mina bröst(muskler) är så otroligt sjuka att jag inte kan röra mig. Idag på morgonen när jag skulle simma fjäril måste jag stanna mitt i första draget eftersom jag märkte att mina armar inte gick ända runt. Tricepsarna är också så sjuka att jag inte får armarna helt rakt och inte heller helt böjt. Om man jämför kemisk och fysisk "hjärnavstängning" så måste jag konstigt nog konstatera att sport verkar vara mera skadligt. Om man t.ex. dricker helt överdrivna mängder sprit så lider man ändå (oftast) bara av det i en dag efteråt, men om man däremot tränar sig helt slut så har man musklerna sjuka resten av veckan. Det inspirerar ju kanske inte en så där väldigt mycket att hålla sig till hälsosamma alternativ.

Typen jag var och simmade med idag påstod däremot att simning, speciellt med mig, var någonslags mirakelkur mot krabbis. Han kom dit och stank helt en aning av gammal sprit och verkade må allmänt dåligt, men efter en stund var han helt normal. Han påstod att min energi smittade av sig och att det var jag som botade honom, men jag tvivlar nu lite på det. Varför kan jag i så fall aldrig bota mig själv på samma sätt? ;)

Så funderade jag igen en gång lite på varför han, och en hel del andra, egentligen är så ivriga att umgås med mig. Jag kom fram till att det kanske beror på att jag är bättre på att umgås med män än kvinnor. Med kvinnor vet jag egentligen aldrig hur jag ska bete mig eftersom jag inte har förstått största delen av alla "kvinnliga intressen". Män däremot är mycket enklare och man kan prata om helt konkreta saker som är mycket intressantare än hur man tillagar ett visst recept eller var man kan hitta den perfekta inredningsbutiken. Det här gäller alltså för normala kvinnor som inte är totalt knäppa på något sätt och män jag inte är det minsta intresserad av. Galna kvinnor har jag något gemensamt med så dem klarar jag av och tvärtom, så fort jag blir intresserad av någon man så tappar jag helt förmågan att bete mig normalt i deras sällskap. Intressant, men väldigt opraktiskt då man borde försöka skaffa nånslags vänner eller lyckas med något förhållande...

Okej, nu slutar jag skriva en massa onödigt för den här gången. Som en liten uppdatering om min landedag igår så kom jag fram till att jag inte har den blekaste aning om hur man bygger något. Vi borde nu alltså få till stånd en grund till vår nya bastu och för det första fattade jag inte ett skit av ritningarna fast jag stirrade på dem fast hur länge och för det andra tog det min pappa säkert en halvtimmes förklaring innan jag förstod vad det var vi höll på med. Nu tror jag äntligen att jag har ens en liten uppfattning om vad som ska göras, men jag har helt klart ännu en hel del kunskapsbrister inom det området. Det vi åstadkom var att 5 pelare av 20 nu är på exakt rätt höjd och ställe, sen borde man ännu få resten på plats, bygga nånslags ställning, gräva gropar, hälla i betong, slå i armeringsjärn på rätt ställe och sedan bygga ihop pelarna på nytt med betong i. En aning besvärligt med andra ord.