Jag har egentligen inte riktigt lust att skriva något blogginlägg just nu och har inte riktigt haft det de senaste dagarna heller. Jag vet inte riktigt vad det konkret beror på; på något sätt har jag bara inte orkat fundera så mycket. De tre senaste nätterna har jag bara sovit ca 2-3 timmar och jag misstänker att det inte är något bra tecken. Jag hoppas att det inte skulle bli någonslags drastisk förändring som stör mitt jobb. Antagligen inte, men man vet aldrig.
På tal om jobbet så är det orsaken till att jag ändå började skriva. Idag var jag på en annan avdelning, vilket innebar att där igen en gång var nya människor och nya system. Bl.a. en ny "chef", dvs. avdelningens översköterska. Jag trodde att vi kom helt bra överens tills jag efter lunchen fick höra att hon hade klagat på min provocerande klädsel och opassande beteende till några andra i personalen.
Vad fan liksom?!
Jag hade alltså idag på mig en helt normal grå topp och en svart kjol som gick nästan till knäna, åtminstone långt över halva låret. Jag hade visserligen inga strumpbyxor eller liknande på mig, men det är ju faktiskt minst 25 grader varmt ute och jag tänkte nu att det kunde godkännas. Visst är det väl en helt normal klädsel? Jag är medveten om att man på sjukhus i allmänhet måste ha benen täckta, men inom psykiatrin använder man inte ens läkarrockar och man har åtminstone hittills fått klä sig som man själv anser att är lämpligast.
Angående mitt beteende så tycker jag själv åtminstone att jag var hur saklig som helst och jag märkte inte ens att jag i misstag skulle ha flirtat med någon. Jag medger att jag ibland gör det automatiskt, men jag brukar nog ändå på något plan vara medveten om det eller ens märka vad jag håller på med efter en stund. Jag pratade helt normalt med patienterna om deras vardagsliv och intressen och jag nämnde inte ens något konstigare om mig själv.
Jag har verkligen inget emot att bli kallad hora eller liknande när det finns orsak till det, vilket jag är helt medveten om att det ibland finns. Nu var det däremot fråga om en person jag träffade för första gången någonsin och som inte hade en aning om mina mer tvivelaktiga intressen. Att få höra något sådant från en sådan person och i en situation där man gör sitt bästa för att helt sakligt sköta ett jobb, där jag åtminstone trodde att den intellektuella sidan var viktigare, var faktiskt väldigt sårande.
Dessutom blev jag lite störd på att hon inte ens kunde säga något direkt till mig utan istället pratade skit om mig i kafferummet. Helt bra skulle hon ju ha kunnat komma och vänligt påpeka att de brukar ha en viss klädkod eller t.o.m. meddela om saken på förhand så skulle jag ju fast ha kunnat täcka in mig i en burkha eller något, men det gjorde hon ju inte. Jag är väldigt glad över att läkaren som jag följde med berättade det, men inte kändes det ju särskilt trevligt att höra. Resten av arbetsdagen inbillade jag mig att hon såg förebrående på mig hela tiden och jag försökte desperat dra ner kjolen till fötterna och låta bli att röra en min för att inte i misstag heller skicka fel signaler.
Det var inte en särskilt bra dag och nu kan jag ju inte låta bli att oroa mig för vad det sägs om mig i andra kafferum där jag har varit. Kanske jag borde ta och fråga min handledare om saken? Jag är relativt säker på att han nog skulle meddela om han har hört något, men åtminstone kanske jag i så fall skulle få reda på vad som var så fel men min outfit idag och hur man i allmänhet borde klä sig för att undvika sånt. Jag skulle verkligen inte ha trott att det skulle kännas så hemskt att få höra ett skällsord man egentligen tycker om och är lite stolt över, men i fel sammanhang kändes det verkligen inte så trevligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar