Misslyckade mottagningar

Egentligen har jag redan slutat för dagen eftersom vi inte hade några patienter mera, men jag tänkte nu ändå bli en stund och hänga på jobbet och passa på att skriva nånting för omväxlings skull. Jag fick äntligen till stånd att ringa min frissa, och det blir också enklare att sticka direkt härifrån.

Alltså, idag och på måndagen har det varit meningen att jag skulle vara den som aktivt pratar med patienterna och att min handledare bara skulle fylla i vid behov och sedan i slutet besluta om fortsatt behadling. Det ar planen, men tyvärr har det inte funkat så bra.

Jag kan helt enkelt inte intervjua dem på ett fiffigt sätt. Jag vågar inte avbryta dem tillräckligt och när jag sen gör det så kommer jag med någon helt irrelevant och dåligt formulerad fråga. Det blir alltid helt sjukt råddigt och jag får inte ens fram all viktig info. Speciellt på måndagen var det total katastrof och "mina" mottagningar drog ut till nästan 1½ timme...

Idag gjorde jag på förhand upp en lista på viktiga ämnesområden som jag helt enkelt måste ta upp och bestämde mig för att det skulle gå bättre. Det gjorde det i princip också, men inte var det helt perfekt ändå. Mottagningarna hölls visserligen mycket kortare och jag fick fram lite mera relevanta uppgifter, men ganska snabbt tog ändå "den riktiga läkaren" över.

Dagens mottagningar handlade till största delen om medicinering, så det kanske var därför. Jag har nog fått en mycket klarare bild av psykmedicinerna nu, men deras användning är så mystisk att jag verkligen inte kan säga att jag skulle kunna nånting ännu. Det var egentligen helt skönt att han så att säga räddade mig när jag körde fast och inte riktigt visste vad jag skulle säga.

Däremot tror jag att jag verkligen borde åtgärda min helt patetiska intervjuteknik. Fast det är flera människor i rummet så måste jag helt enkelt klara av att öppna munnen och avbryta patienterna när de går in på sidospår eller ställa vettiga frågor då när de inte annars berättar tillräckligt. Om jag är ensam med en patient är det lite lättare, men det får nu bara inte vara omöjligt med en publik heller. Annars kommer jag inte att klara av att sköta mitt jobb på ett lyckat sätt i framtiden.

Så tror jag att jag också borde öva på att tala lite mer strukturerat. Jag har egentligen aldrig varit bra på att hålla föredrag eller berätta saker så att jag har någonslags vettig styckeindelning som andra kan följa med i. Det skulle verkligen behövas om man vill hålla en mottagning som systematiskt går igenom det viktiga och inte bara hoppar hit och dit utan att egentligen få fram något. Det är lite lättare när jag skriver, men de som nu har följt med min blogg kanske har märkt att jag också här har en hel del problem och att mina inlägg alltid är helt för långa och ofta saknar röd tråd... :D

Jag hoppas jag lär mig något snart, för just nu är det här bara helt otroligt pinsamt. Min handledare måste ju tro att jag är någon världens idiot när jag inte klarar av något. Det blir ännu värre av att han är en så sjukt bra lärare och jag väldigt gärna skulle vilja visa att jag nog kan och lär mig en massa.

Okej, men nu ska jag äntligen sticka och klippa håret. Det har av någon konstig anledning igen en gång hunnit bli helt för långt och tjockt när jag bara inte klarade av att ringa och beställa tid fast jag skulle göra det redan i april.