Jag borde egentligen börja packa och sedan sticka till lande så snabbt som möjligt, men jag tänkte nu att jag ändå måste skriva något före det.
För det första måste jag säga att det går ganska bra för mig just nu. Jag tror att det är helt perfekt för mig att vara på jobb eftersom man på det sättet automatiskt får en slags vettig rytm och annars också har lite mindre tid över att hålla på med idiotier. Jag har för det mesta lyckats äta relativt vettigt, och då när det har varit mindre vettigt har det också varit åt rätt håll, dvs så att jag har ätit för lite istället för för mycket. Jag har inte heller behövt "ångra" något jag har ätit på över en vecka, vilket jag är ganska glad över. Det är ändå så mycket enklare att inte äta saker än att försöka åtgärda det efteråt och så är det ju dessutom också hälsosammare så här.
Angående vågen och spegeln och sånt så vet jag inte riktigt vad jag anser. Vågen visar i princip något helt katastrofalt just nu och jag är rädd för att jag snart är tillbaka i förra årets manat-skede. Riktigt så långt har det nog inte gått ännu och jag inser ju nog att jag är närmare årets lägsta än högsta vikt, men ändå känns det som att jag seriöst borde skärpa mig innan det blir ännu värre...
Spegeln däremot varierar hemskt mycket. Jag har försökt observera människor lite och jämföra hurdana kroppar de har och var nånstans jag passar in i skalan och det har egentligen gett ganska mycket positiv feedback åt mig. Enligt mina observationer har finländarna starkt börjat närma sig den amerikanska kroppsformen och det finns en hel del människor som helt på allvar ser ut som bollar. Det är ju helt sjukt, men när jag lite har följt med saken så har jag kommit fram till att det finns bollar och stickor och hemskt lite mellanformer.
Nu är ju saken den att jag verkligen inte vill bli någondera. Jag vill se ut som en snyggt tränad man med bröst helt enkelt. Eftersom mitt ideal baserar sig på hur männens kroppar ser ut så kanske det inte är så konstigt att jag har lite svårt att placera in mig någonstans i jämförelse med hur andra kvinnor ser ut. Åtminstone inser jag att situationen inte är så illa att jag skulle vara i någondera ändan av linjen och att om jag nu måste placera mig nånstans så blir det säkert närmare stick-ändan.
Nåja, men kanske det börjar räcka med klagande över fläsk. Jag har ändå inte riktigt kommit fram till något vettigt, det är bara allmänna funderingar.
I övrigt har jobbet varit helt otroligt intressant. Alla är jätteivriga med att försöka värva mig dit på jobb i framtiden och försöker väldigt aktivt "omvända" mig från kirurgin och jag måste säga att de säkert snart lyckas. Om psykiatrin skulle ha ens några små ingrepp eller ens nånting man kunde göra så skulle jag definitivt vara intresserad. Jag menar, både idag och igår har vi haft så sjukt intressanta fall att jag inte förstår hur man skulle kunna låta bli att älska det. En del av dem kommer också på nytt nästa vecka på uppföljning och jag ser redan nu helt massor fram emot det :D
Förresten lyckades jag nu idag äntligen intervjua en patient någolunda vettigt och min handledare berömde mig t.o.m. efteråt. Yes! Så har jag också fått en helt egen tidsreservering, och har t.o.m. en del besök bokade. Helt sjukt coolt att människor faktiskt beställer tid till mig som läkare! Antagligen överdriver jag en helt normal sak, men det känns ändå som att jag äntligen har fått nånting till stånd. Min mamma verkar faktiskt också relativt nöjd med vad ajg håller på med nuförtiden och kanske min pappa också skulle kunna säga något positivt om jag försöker föra fram saken lite där på lande. Åtminstone har jag ju ett jobb nu och gör nånting. Tidigare har han nog varit väldigt noga med att varje gång påpeka hur lata ungdomarna har blivit och att det ju måste vara något fel på en 21-åring som aldrig har haft ett ordentligt jobb...
Nåja, men nu ska jag helt på riktigt börja packa. Trevligt veckoslut till alla :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar