Jag har haft ett ganska kiva veckoslut. Jag for till lande på fredagen och kom tillbaka på söndagförmiddag. Sen for jag till stranden med min mamma och därefter bjöd hon mig hem på middag. Ganska lugnt alltså, men inte är det väl något fel på det heller som omväxling.
På lande hade vi "vägtalko" på lördagen, vilket visade sig vara en ursäkt för att hela byn skulle samlas och dricka kaffe tillsammans. Det var kanske helt nyttigt ändå för mig att delta eftersom jag inte riktigt känner någon därifrån. Visst har jag ju hängat där hela mitt liv, men jag är nu bara inte en sådan person som springer omkring och hälsar på grannar.
En positiv sak som jag märkte var att min pappa nog har pratat om mig. Han hade dessutom presenterat mig för de flesta som sin "blivande läkardotter", vilket åtminstone jag tolkar som att han ändå på något sätt godkänner vad jag håller på med och kanske t.o.m. är lite stolt över det. Sen fanns där förstås de som inte hade hört något om mig och jag blev bl.a. frågad vilken klass jag går på. Helt trevligt att man inte ännu ser ut som någon åldring, men inte vet jag nu riktigt om jag vill se ut som en högstadieelev heller...
Min pappa och resten av porukkan for sen hem redan på lördageftermiddag och jag blev ensam kvar. Det var helt sjukt skönt att bara ligga där på bryggan och ta sol och sedan helt i egen takt fortsätta på vårt brunnprojekt. Jag kom inte så hemskt långt eftersom vi nog redan är nere nånstans på 2-2,5 m och det är aningen svårt att slänga upp sand därifrån när man är 1,5 m lång... Efter att jag dessutom lyckades söndra vår skottkärra med ett för tungt lass så tänkte jag att det är bäst att ge upp.
Senare på kvällen tror jag att jag fick förhållandena till åtminstone min yngre kusin lite fixade. Han var också ensam där som hundvakt och hade tydligen väldigt tråkigt, så jag gick över "gränsen" på några öl. När vi nu råkar dela på samma tomt så kanske det inte ändå är så dumt att hållas på god fot och jag fick också veta att varken han eller hans bror har några som helst problem med mig så länge min pappa inte är med i bilden.
Jag försökte också lära känna deras galna hund lite bättre, men det resulterade i att den bet mig. Först gick allt helt bra och jag hade hälsat på den och allt, men sen plötsligt när jag skulle gå upp på deras terass fick den något anfall och hoppade på mig bakifrån. Som tur gick huden inte sönder eller något, men jag fick ändå ganska ordentliga tandmärken bak på axeln.
Det smartaste skulle säkert vara att hålla sig borta därifrån eller t.o.m. anmäla den där hunden nånstans, men jag skulle ändå på något sätt vilja ge den en chans. Sen när den hade godkänt att jag var på deras tomt och att det var helt okej så var den ju hur lugn och trevlig som helst. Förstås borde den lära sig att man inte kan bita någon oberoende vad det är för situation, men jag hoppas åtminstone att min kusin nu snart skulle få någon fason på den.
Jag försöker vara positiv och tro på att vi ännu får något vettigt ställe av det där lande. Just nu verkar det faktiskt helt lovande när vi ändå har planer på att bygga en gäststuga, brunnen blir grävd och vi får en bastu levererad i början av augusti. Plus att det för min del kanske inte ännu är helt hopplöst att försöka ordna upp släktstriderna.
Idag ska jag sedan fara och åka motorcykel efter jobbet. Det lönar sig tydligen att ha en massa random kontakter ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar