Jag hade en helt otrolig eftermiddag! Jag kom igen en gång fram till att jag älskar att åka motorcykel och att jag nog definitivt måste skaffa en i något skede. Eller åtminstone en pojkvän som har en ;)
Typen jag åkte med idag fattade säkert inte riktigt hur mycket jag älskar det, eftersom han på något sätt trodde att jag gjorde honom en tjänst genom att komma med. Nu "betalade" jag ju kanske på ett sätt, men eftersom det tog ca 5 min och jag inte ens behövde ta av mig ett enda plagg så tycker jag inte att det räknas. Jämfört med en ca 2 timmars åktur var det verkligen ingenting och jag tyckte nog inte att han var skyldig mig något efteråt fast jag förstås inte tackade nej när han nu insisterade ;)
Just då tyckte jag förstås att det var helt perfekt att ha ett sånt kontaktnät som jag nu råkar ha, men efteråt började jag igen fundera på vad människor egentligen ser hos mig. Personen i fråga har en egen familj och annars också säkert andra, mer ekonomiskt lönsamma, bekanta, men ändå vill han av någon konstig orsak som jag itne alls förstår hänga med mig. Vad är det för fel på honom?
Eftersom jag som vanligt inte kunde bete mig enligt de sociala normerna så försökte jag ta reda på det. Jag fick bl.a. höra att det var så roligt att åka med mig när jag är så liten att jag knappt känns och dessutom inte alls var rädd i kurvorna utan lutade mig ner just passligt. Så var det tydligen också något väldigt speciellt med hur mina bröst såg ut i toppen jag hade på mig idag och jag fick också flera komplimanger för min solbränna. Förstås var det också roligt att höra och märka att han fortfarande tyckte att jag var ovanligt bra på att ge min "betalning".
Det där är ungefär samma saker har hört av en massa andra typer också, men jag är fortfarande av den åsikten att de måste vara både blinda och döva och säkert dessutom ha något problem med sitt känselsinne. På något sätt kan jag ändå godkänna att det helt klart finns en grupp människor som är av den åsikten och det är väl helt okej. Det som verkar ännu konstigare är ju att de här typerna faktiskt verkar vilja umgås med just mig. Idag t.ex. gjorde jag ju nånting i ca 5 min, men ändå ville han vara med mig i över två timmar. Det är väl inte riktigt normalt och kan inte ens förklaras med att en del människor skulle ha några allvarligare synvillor och liknande...?
En annan sak jag blev lite förvånad över var den där kommentaren om min topp. Jag hade alltså igen på mig en helt normal, basic topp och jag hade verkligen inte insett att den på något sett skulle visa upp mina bröst. I och för sig har jag nog inte ännu heller märkt att jag skulle ha några bröst.
Men alltså kan det i så fall ha varit det min dåvarande chef syftade på när hon klagade på min provocerande klädsel? På något sätt antog jag att det hade med kjolen att göra eftersom jag faktiskt inte ens tänkte på att en helt vanlig topp skulle kunna ses som opassande. Idag märkte jag däremot helt konkret att det tydligen finns typer som inte kan slita blicken från en sådan urringning. Inte vet jag nu sen om det berodde på att han har träffat mig tidigare och vet vad som finns under kläderna och vad han får göra med det, eller om han faktiskt såg nånting redan när jag var fullt påklädd. Hur som helst så har jag gått omkring i likadana toppar på lektionerna hela våren och ingen har hittills klagat fast där är mycket strängare klädkod. Intressant hur som helst att få ett nytt perspektiv, som jag aldrig ens hade kommit att tänka på.
För övrigt såg jag just en film på TV som hette "The Client List". Efter att ha läst beskrivningen av den kunde jag bara inte låta bli, men sen blev jag nog lite besviken. Den ger så fel bild av ämnet som något bara kan göra. Att man råkar välja ett visst yrke behöver inte alls nödvändigtvis betyda att man förstör hela sitt liv och hatar sig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar