Idag diskuterade vi med min handledare hur det är viktigt att kolla hur patienterna ser ut och beter sig, eftersom det kan avslöja en hel del om deras sjukdomsbild. Bl.a. borde man kolla att patienten verkar sköta sin personliga hygien och klä sig på ett tillräckligt normalt sätt. Om inte kan det vara ett tecken på allvarlig depression eller psykos. Å andra sidan om patienten har ett välskött men på något sätt extremt yttre och speciellt ifall man använder en massa smycken eller kraftig smink kan det tydligen vara ett tecken på bipolär sjukdom.
Han sa det där helt som vilken som helst annan mening i en diskussion, så tystnade han en stund och tittade på mig. Sen lade han till att det förstås inte heller alltid behöver betyda att något är fel... :D (Jag hade då på mig 6 ringar, 4 armband, örhängen och halsband och en ganska utstickande metallisk blå ögonskugga med svart kajal)
Det där hade jag faktiskt aldrig hört tidigare eller ens tänkt på. Finns det någon orsak bakom mina smyckes- och sminkval? Jag har inte funderat desto mera på det, men det har jag nog märkt att min smink och mängd av smycken varierar enligt humöret. Ifall jag är på "sämre", dvs. mera extremt humör åt något håll, har jag alltid mera smycken och starkare smink. Intressant :D
Jag skulle säga att psykiatri blir allt intressantare ju flera fall man ser. Jag är ännu också övertygad om att det inte är min grej, men jag skulle inte ha något emot att jobba där en kortare tid. Dessutom börjar jag allt mer fundera på att jobba en tid som allmänläkare före jag specialiserar mig, bara för att få se lite mer intressanta fall och öva mig i diagnostik. Det är ju trots allt Dr. House som är min förebild, så det skulle kanske passa ;)
Nästa vecka kom vi sedan överens om att jag får ta över ansvaret för de lättare fallen, så jag tror jag får ta och försöka studera lite nu under veckoslutet. Nu har jag ju förstås lärt mig en del om hur man borde göra, men jag tror att jag borde läsa in mig lite bättre på olika sjukdomars diagnostiska kriterier för att bättre ha koll på hurdana frågor man måste fråga för att komma till någon diagnos man misstänker. Förstås blir jag ju inte direkt lämnad ensam så där är alltid någon som kan fylla i om jag glömmer något relevant, men ändå. Det är ju bara pinsamt om det är man själv som borde sköta något och sedan får ens övervakare hela tiden skjuta in saker som borde vara helt självklara...
Nåja, nu ska jag fara och träffa den brittiska versionen av de indiska enäggstvillingarna och möjligtvis också någon annan från deras porukka. Kanske t.o.m. P. Vi har inte träffats på typ 3 veckor nu och för min del är vi faktiskt ganska långt över, men nu skulle det ju vara helt trevligt att träffas ändå. Inte för att det är något fel på tvillingen heller, han är åtminstone underhållande och bjuder mig alltid på sprit ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar