söndag 17 november 2013

Svårt inlägg

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Det händer inte så ofta, men nu får jag faktiskt inte ur mig någon vettig text. Jag har försökt börja på det här inlägget flera gånger redan, men det blir liksom inte bra. Nu tänker jag bara skriva vad jag har gjort idag och inte fundera desto mera.

Jag började med att kl 7 på morgonen läsa en textare och konstatera att jag var helt för trött för att orka göra något åt det. Istället låg jag i sängen några timmar till. Sen steg jag upp, konstaterade att vågen bara visade 52 kg och var glad för det en liten stund. Så åt jag frukost, ångrade mig och spydde upp den. Sen spenderade jag ett par timmar med att hata mig själv för att jag inte klarar av nånting och är misslyckad. Efter det for jag till min mamma, där jag åt middag och tittade på TV.

Det är ungefär det enda som har känts nästan okej idag. Allt annat har på något sätt varit helt skit. I bussen när jag var på väg hem märkte jag t.o.m. att jag satt och grät utan någon som helst orsak. Det är igen en sak man helt enkelt inte gör. I enlighet med den finländska kulturen ska man i bussen sitta och stirra ut genom fönstret med möjligast neutral min och absolut inte visa några känslor eller ännu värre, gråta. Jag misslyckades alltså med det också.

Nu är jag äntligen hemma igen och behöver inte fundera så mycket på hur jag beter mig. Min dator bryr sig inte om jag orkar prata med den eller reagera normalt när någon annan säger något.

Okej, jag borde skärpa mig. Jag kan inte vara så här dålig på allt. Jag har en dag till som jag måste klara av, sen ska jag på nytt och träffa den där sköterskan jag pratade med på fredag och så får jag förhoppningsvis veta vad som händer i fortsättningen.

4 kommentarer:

  1. Känslorna kommer fram nu när du äntligen gör någonting åt dem, de måste konfronteras för att man ska kunna åtgärda dem, bra att de kommer! Och om det tröstar så grät jag senast förra fredagen på allmän plats...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo, måste nog medge att jag har gjort det tidigare också, men då har jag oftast haft någon orsak. Och så är det ju det här med att "riktiga män aldrig gråter" och jag fortfarande inte är helt säker på vilket kön jag har... ;)

      Radera
  2. Det har gått ett par dagar sen jag läste dina inlägg sist, o jag är verkligen positivt överraskad! Jättestolt över dig!! Du har nog faktist viljestyrka, du måste bara kunna styra den i rätt rikting! :) Önskar lycka till för imorgon, du är jättemodig! :) O hej, alla gråter vi väl ibland på allmänna platser, själv suger jag på att behärska mina känslor.

    o du kan såklart ringa efter besöket om det känns så! :) eller när du tycker.

    kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)

      Imorgon går det nog säkert bra, den där sköterskan var faktiskt förvånansvärt trevlig och lätt att prata med.

      Radera