Avskedsinlägget

Jag har tyvärr bestämt mig för att avsluta den här bloggen. Den har varit väldigt kiva att skriva och jag är tacksam för alla som har läst och kommenterat, men jag kan tyvärr inte längre fortsätta eftersom det börjar komma alldeles för mycket klagomål.

Jag är själv fortfarande av den åsikten att det inte är något fel på vad jag skriver och att det borde höra till yttrandefriheten att få blogga om vad man vill. Hur som helst verkar det som att "den stora allmänheten" inte godkänner mina skriverier och jag orkar nu inte börja strida om saken. Tydligen borde det höra till läkaryrket att "behandla andra respektfullt" och "undvika att hata någon". Jag håller inte med utan anser att alla borde få ha sina egna åsikter så länge det inte påverkar hur man behandlar sina patienter och sköter sitt yrke. Men som sagt, jag orkar inte bråka.

För att lugna ner alla klagare vill jag bara till sist klargöra några saker:

Jag är möjligtvis en galen psykopat med väldigt dåliga sociala färdigheter. Det finns en hel del människor jag hatar. Jag har säkert nånslags attitydproblem och blir väldigt lätt störd på människor som inte fattar självklara saker. Jag är helt enkelt inte en av de där trevliga, sociala människorna som kommer överens med alla och aldrig säger ett ont ord om någon.

Det här betyder däremot inte att jag skulle vara farlig för någon. Tydligen har mina inlägg igen en gång lätt till att jag anses vara en potentiell skolskjutare eller något i den stilen, men jag hoppas verkligen att alla har klart för sig att jag aldrig kommer att avsiktligt skada någon. Oberoende vad jag tycker om något eller någon skulle jag aldrig ta ut någonslags hämnd eller liknande. Jag kanske fantiserar ihop nånting på skämt, men längre än det skulle jag aldrig på riktigt gå oberoende vad saken gällde.

En annan sak jag vill poängtera är att jag aldrig skulle låta mina problem gå ut över mitt kommande yrke och alltså patienterna. Om man inte känner mig är det kanske inte så självklart, men alltså om jag gör något så gör jag det också ordentligt. Jag skulle aldrig i livet sköta en patient slarvigt bara för att jag själv kanske inte alltid är riktigt mentalt stabil. Det är ju faktiskt andra människors liv det är fråga om! Ifall någon tror att jag skulle låta mig själv slarva med det så har jag verkligen lyckats ge en missvisande bild av mig. Aldrig.

Alltså, en sammanfattning: Jag bryr mig inte det minsta om vad någon tycker om det jag skriver, och oberoende vad människor tror om mig så kommer jag att göra mitt allra bästa för att bli en bra läkare.

Hejdå :)

P.S. Jag kommer defintivt att fortsätta skriva, men antingen blir det bara en personlig dagbok i fortsättningen eller så möjligtvis en ny, stängd blogg. Det har åtminstone blivit klart att vem som helst inte kan hantera det jag skriver om, så jag måste helt enkelt hålla mig till läsare som inte är lika hysteriskt lagda och har ett sinne för humor.