Fan att jag hatar att hela tiden ha så här massor att göra!!! Idag t.ex. steg jag upp kl 5 för att jag inte längre kunde sova. Jag kollade igenom lite skolmaterial och sen for jag dit till kl 8. Koncentrationsförmågan var helt försvunnen och jag orkade bara inte med lektionerna. Vi slutade äntligen kl 15:45 efter att jag hade suttit och plågats i flera timmar.
Jag lovade en typ att inte längre klaga på så mycket på vår undervisning eftersom det tydligen kan såra dem det gäller, och jag ska försöka hålla det. Jag tror att dagens undervisning (=hur man berättar dåliga nyheter & andra testresultat åt patienter) i princip skulle ha kunnat vara väldigt intressant och säkert något jag behöver lära mig, men den kändes bara så otroligt trög. Det är ju inte andra människors fel att jag är på dåligt humör och inte klarar av mitt liv, men alltså det finns dagar då man bara inte orkar.
Jag säger verkligen inte att jag är någon expert på att prata med patienter eller så, det tror jag alla redan har ganska klart för sig att jag inte är, men på något sätt verkade dagens fall så självklara att jag inte alls förstod varför man måste gå igenom varje grej i en timme. Det är visserligen en nånting man kan göra på rätt eller fel sätt, men jag tror att de sätt jag satt och funderade på åtminstone skulle ha varit snabbare. Om jag sen själv skulle ha suttit där i läkarstolen så vet jag förstås inte om jag skulle ha fått ett ord ur mig, men när man bara satt och lyssnade var det väldigt lätt att bli frustrerad och komma på bättre idéer.
Dessutom hade jag helt lite bråttom. Vi slutade alltså 15:45 och jag borde ha varit i simhallen 16:00 och dra träningar. Jag sprang som nån galning till och från bussen och lyckades vara där 16:08 ändå, men jag hatar att vara försenad. Speciellt till träningarna. Visserligen har jag tappat motivationen och orkar inte riktigt bry mig längre, men jag har ändå dåligt samvete alltid när jag inte är i tid eller gör det ordentligt. Där är ju faktiskt fortfarande några människor på plats som förväntar sig lyckade träningar så jag kan liksom inte göra dem allt för besvikna. I och för sig gör jag det säkert bara genom att det är jag som dyker upp, men man borde väl åtminstone försöka sitt bästa med det man kan. Just nu tror jag inte riktigt att jag ens gör det.
Efter det kom jag hem och nu har jag väldigt ineffektivt försökt panikläsa veckans mentorfall som ska gås igenom på fredag. Det blir till absolut ingenting och jag märker att jag bara sitter och stirrar på en massa bokstäver utan att egentligen se vad där står. Jag vet att jag helt bra klarar mig med högst ett par timmars läsning per vecka, men det förutsätter att jag fungerar och faktiskt satsar på att lära mig nånting.
Så ringde också min pappa och frågade varför jag inte har hört av mig. Jag vet att jag borde ha gjort det och att han igen är besviken på mig för att jag inte hjälper till tillräckligt, men alltså jag orkar inte! Nu skulle han igen ha mig till lande för hela veckoslutet och helst några dagar mitt i veckan också, men jag kan tyvärr inte dela på mig och vara på flera ställen samtidigt. Bara för att han inte har något vettigt för sig på jobbet så betyder det väl inte att alla andra skulle vara lediga hela tiden. Jag skulle mer än gärna fara till lande och bära omkring på saker istället för att sitta och lyssna på tråkiga lektioner som jag inte alls orkar med.
Tydligen har vi åtminstone brunnen nästan full med vatten, vilket väl är lite coolt. Nånting som började som ett litet hål i marken, gick över till nånslags vansinnes projekt man blev lite besatt av och sedan bara var en enorm grop har nu blivit något som man förhoppningsvs kan få vatten ifrån i fortsättningen. Nu borde man väl bara ta itu med något av de otaliga andra projekt som borde ha varit färdiga för länge sedan, men det får någon annan göra.
Jag är så otroligt slut hela tiden att jag inte får nånting till stånd. Jag skulle verkligen behöva sova, men det funakr inte riktigt. Jag har nu i över en månads tid bara sovit ca 3-4 timmar varje natt och det börjar vara lite för lite till och med för mig. Jag är helt sjukt trött hela tiden, men fast jag försöker sova så går det inte. På kvällarna är jag uppe helt för sent och känner hur pulsen hackar i hela kroppen och stör mig så att jag inte får sömn. Sen när jag äntligen lyckas somna vaknar jag minst varje timme och så börjar hela grejen från början igen. Oberoende när skolan börjar och hur länge jag skulle kunna sova så vaknar jag alltid senast kl 5-5:30. Det är helt otroligt störande!!!
Jag har ju nog en del grejer man kan använda som sömnmedel i mitt drogförråd, men jag vill inte riktigt använda dem. Problemet med dem är att jag aldrig vet hur länge de verkar och ofta känner jag nånting ännu nästa dag, vilket inte är så praktiskt när man borde gå till skolan och få nånting till stånd där. Fast inte vet jag, om det här fortsätter så måste jag snart börja använda nånting mer regelbundet för snart är det ingen skillnad på om jag dyker upp drogad eller bara trött fortsätter vara så här trött.
Ätandet har jag också haft något världens problem med idag. Hur jävligt svårt kan det liksom vara att äta någon vettig tid och vettiga mängder? Andra människor klarar ju nog av att äta frukost, lunch, middag och kanske något mellanmål och dessutom sluta när de inte är hungriga längre, men jag har bara ingen aning om vad som är normalt och hur man gör det längre.
Nu tror jag att jag ska försöka gå och sova. Jag måste hur som helst via badrummer, så jag kanske kan försöka spy en gång till ännu före det. Väldigt vettigt, men jag kan liksom inte sluta hålla på med den här idiotin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar