Skrämmande

Jag kom hem från skolan för en liten stund sen. Egentligen slutade vi redan kl 12, men jag gick och undersökte en av mina egna patienter och skrev dessutom journalen också färdig. Jag skulle verkligen inte ha haft någon lust, men jag kom fram till att jag bara måste börja göra något oberoende om jag orkar eller inte. Nu har jag alltså två patienter helt färdiga, men det hjälper inte så mycket när det bara är två veckor kvar av kursen och jag har fyra kvar. Dessutom borde jag skriva en epikris (=slutrapport+plan för fortsatt vård) för två patienter och göra upp ett släktträd för en. Jag har absolut ingen aning om när jag ska hinna med nånting...

Fast egentligen var det inte alls det jag skulle skriva om. Jag tittade just på en gammal episod av "Skins" (säsong 4 episod 5). Det var egentligen en ganska passande jakso eftersom den handlar om hur min favoritkaraktär Effy blir galen och försöker ta livet av sig. Hon börjar först bete sig lite konstigt; verkar deprimerad och har dessutom en hel del psykotiska tankar och då försöker hennes pojkvän göra sitt bästa för att hjälpa henne. Det lyckas hur som helst inte så bra och till sist låser hon in sig på WC:n och skär upp handlederna.

Orsaken till att jag tog upp det är att jag på senaste tiden har haft väldigt stor lust att göra något liknande. Det skulle vara så otroligt skönt att bara skära i sig själv och känna den där ljuvliga smärtan samtidigt som man skulle få se blodet flöda ut. Som extra plus skulle man ju dessutom slippa all annan skit efteråt om man skulle göra det ordentligt.

Det som är lite skrämmande med det hela är att ingenting faktiskt hindrar mig. Effy hade en pojkvän som lade märke till olika varningssignaler och dessutom brydde sig tillräckligt för att stoppa henne, men jag är för det mesta ensam hela dagarna och kan göra det precis när jag vill. I princip skulle jag kunna gå in i badrummet och tappa upp ett blodbad (vi har i och för sig inget badkar, men det är en ganska trevlig mental bild i varje fall...) åt mig och ingen skulle kunna göra något.

Den enda orsaken till att jag inte ligger där och blöder är jag själv. Hur skrämmande är liksom inte det? Jag litar åtminstone inte alls på mig själv och är egentligen ganska förvånad över att det inte har hänt redan.

Jag försöker hindra mig själv så effektivt som möjligt för jag tror faktiskt att jag vill bli färdig från medi och få jobba som läkare först, men det är inte alltid så lätt. Jag har väldigt länge varit fascinerad av självmord och speciellt det här med att se sitt blod rinna ut är något jag är verkligt besatt av. Om jag inte skulle gå och ge blod regelbundet och där alltid få en liten kick skulle jag helt säkert ha skurit mig själv mycket mer än jag har gjort.

Egentligen tror jag inte att det där med att skära upp handlederna är ett så väldigt effektivt sätt att ta livet av sig. Handleden har ju för det första två artärer och för det andra är de båda ganska små. Man borde träffa dem båda (vilket jag nog säkert skulle kunna göra eftersom jag vet var de går och de dessutom känns ganska bra på mig) och så skulle man dessutom få sitta där ganska länge och vänta på att något skulle hända. Antagligen skulle blodet börja stelna innan man får någon allvarlig skada till stånd.

Däremot skulle det vara ganska kiva att göra helt bara i testningssyfte. Hur skulle det kännas? Hur många liter kommer det? Hur länge tar det? Hur snabbt skulle man svimma? Vad skulle hända efteråt? Skulle man vara tvungen att fara till sjukhuset eller skulle man bara vakna upp på golvet som efter en "normal" svimning? Helt sjukt fascinerande alltså!

Jag kanske skär upp mig nångång inom den närmaste framtiden bara för att jag är intresserad och vill testa. Kanske det dessutom skulle få mig att må lite bättre. Jag ska försöka hålla mig borta från sånt som stora lårartärer och liknande ;)

Förresten fick jag just veta att det idag kommer någon ny simmare till vår grupp. Gissa om mitt redan färdigt dåliga samvete blev ännu värre när jag sa att jag inte tänker vara tränare idag...? Visserligen är det ju inte min tur och därmed inte heller egentligen mitt problem, men nu kommer ju den här nya flickan att få en helt mystisk bild av vår grupp när den ena tränaren är på plats men inte gör något och är allmänt knäpp medan den andra tränaren inte är på plats och istället bara har gett ett färdigt program åt en av simmarna. Jag borde säkert ha ställt upp och dragit träningarna för att undvika sånhäna problem. Kan jag faktiskt vara så här självisk? Visst borde jag väl vara lite bättre och klara av att dra alla träningar utan att vara så här deprimerad? Skulle andra klara av det?

Shit! Jag har ingen aning om nånting längre. Det jag vet är att jag just nu är helt otroligt nära ett blodigt badrumsgolv, men om det beror på att jag bara är en misslyckad latmask eller om jag faktiskt gör rätt som försöker få mindre att göra vet jag inte.