Etiskt fel

Idag i skolan skulle vi öva på att sätta in pleuradräner. För dem som inte vet vad det är så är det alltså ett rör man sticker in i lungsäcken ifall man t.ex. har en patient vars lunga har kollapsat. Naturligtvis skulle det inte vara etiskt rätt att låta en hel grupp studerande skära i någon stackars patient, så istället hade vi en nedsövd gris som vi fick öva på.

Jag måste säga att det kändes ganska hemskt. Enligt min uppfattning var det mycket mer etiskt fel att tortera den där stackars grisen som inte hade gjort något fel och nu blev avlivad bara för att vi skulle ha något att skära i. Den levde förstås ännu medan vi höll på, men efteråt skulle den dödas och inte ens användas till något vettigt utan bara typ slängas i roskisen. Den fick absolut inget ut av det och ingen fick heller något ut av dens död. Det kan väl ändå inte vara okej?

Jag vill visserligen bli kirurg och det där var ju på ett sätt en väldigt nyttig undervisning för mig, men jag njöt verkligen inte av det. Ifall man gör en riktig operation skär man ju visserligen upp patienten på helt samma sätt (kanske inte 8 gånger, men ändå...), men då får ju patienten någon nytta av det. Man har en sjuk person och gör något så att den sedan mår bättre. Nu tog vi istället en helt frisk person, gjorde en massa ingrepp och så dog den. Förstås är det också en möjlighet vid andra operationer, men här var det själva planen redan från början.

För att nu säga nånting positivt om vår lektion så fick jag ju faktiskt öva på en del praktiska färdigheter, vilket var helt nice. Jag märkte att jag var relativt bra på att sy och fast slutresultatet kanske ännu inte blir helt perfekt så var jag åtminstone inte sämst. Jag valde med flit ett ställe med ganska stor spänning i huden, skar upp ett sår och satte dit 5 stygn. Grisars hud är lite hårdare än människors, men jag skulle nog säga att jag lyckades relativt bra utan att orsaka allt för mycket onödigt lidande åt grisen.

Orsaken till att jag fokuserade lite extra på mitt syende var förstås att jag på måndagen insåg att det är något jag måste lära mig ifall jag vill undvika onödiga sjukhusresor och möjliga M1-papper i fortsättningen. Jag kan verkligen inte lova att det var sista gången jag skar mig, men det var absolut sista gången jag inte har planerat det ordentligt och klarar av konsekvenserna själv. Jag stal också två stycken kirurgiska sutureringskit, så nu borde jag vara lite bättre förberedd. Jag är kanske inte ännu så proffsig på det där med stygn, men så länge jag håller mig till något ställe som jag kommer åt med båda armarna så borde det nog gå helt bra.