Ödesdigert tankefel

Satan, shit, fuck, vittu!!! Jag är en sån jävla idiot!!!

Vad tror ni händer om man skär upp armbågsvecket? 1. Man hittar inte artären som jag hade tänkt. 2. Huden spänns ut så mycket att det inte finns en chans att få ihop såret utan stygn. 3. Man måste till läkaren. 4. Läkaren måste åtgärda mer än bara själva såret.

Herregud hur kan man vara så dum!? Jag har ingen aning om vad jag tänkte på, men på något sätt hade jag inte allt tänkt längre än att det ju är smartare att skära upp sig där i vecket än vid handleden för att undvika ärr. Det slog mig inte förrän jag såg vad som hände att jag förstås borde ha haft ett stulet stygn-kit hemma innan jag ens försöker göra något. Jag klagar ofta på att människor inte fattar självklara saker, men jag kan nog tydligen vara ännu värre. Om man får ett sår på ett ställe som rör sig så går det förstås inte ihop. Hallå, vem som helst vet väl det...

Nåja, nu har jag då en remiss till psykjouren som jag måste använda senast idag, annars blir det en M1. Fan! Jag ville inte ha någon vård. Och jag behöver absolut inte en M1 (=tvångsvård, någon kommer och hämtar dig och faktiskt bokstavligen släpar dig till sjukhuset mot din vilja). Indikationerna för M1 är typ psykos och självmord, men jag tycker faktiskt inte jag uppfyller nåndera. Inte är jag väl ändå psykotisk fast jag nog har små problem och det var faktiskt inte självmord jag försökte den här gången. Bara ett litet tankefel...

Hur ska jag liksom fixa det här? Tänk om de faktiskt tar in mig på någon avdelning? Jag måste ju liksom gå dit, men kanske jag kan försöka tala mig ur det på något sätt? För det är ju just sånt jag är så bra på. Att tala med människor och verka tillräckligt normal för att bli utsläppt därifrån. Jag måste helt enkelt försöka ljuga om så mycket som möjligt, annars finns det inte en chans. Om någon så där på rak arm kommer på en bra orsak att ha fem stygn i armen så får man hemskt gärna ringa mig inom de närmaste timmarna. Det bheövs för det slår faktiskt helt tomt hos mig just nu. Det enda jag kunde komma på var någon idiotisk historia om att jag ville se hur artären såg ut. Jag är en idiot.

Visst var det helt roligt att sitta på golvet och se sitt blod rinna ut, men jag vet inte om det var värt det. Nu vet jag åtminstone att jag har en massa äckligt fläsk i min arm och att artärer pulserar. Jag satt och stirrade på den där pulserande saken en stund och funderade på vad jag skulle göra, men sen kom jag ändå fram till att det väl nog var bättre att sy ihop huden än att skära djupare och få av den. Kanske jag gjorde fel. Inte fan vet jag, men nu är jag totalt i pisset.

Om jag inte hörs av på en tid så har jag antagligen blivit tvångsintagen någonstans och hittas på mentalsjukhus.