Jag kom äntligen hem från dårhuset. Tydligen var jag inte ännu i så dåligt skick att de behövde låsa in mig och jag blev inte heller tvångsskickad nånstans. Alltså kan jag fortsätta som jag har gjort hittills och behöver inte göra något. Jes!
Kanske jag skulle behöva vård, vad vet jag, men jag vill inte. Jag hatar att prata med främmande människor och har nu varit helt i panik hela kvällen. På vilket sätt hjälper det mig?
Jag fick med mig 3 stycken tabletter och funderar nu helt allvarligt på att testa dem. Dem behöver man inte prata med och på basis av vad jag vet om dem så kanske jag t.o.m. kan ha någon nytta av det. Och droger är jag ju inte emot i sig, jag skulle nog helt bra kunna använda dem så där annars bara. Kanske jag borde testa på att använda mediciner mot vettiga problem för en gångs skull?
Så funderar jag också på att skippa åtminstone morgonlektionen imorgon. Jag behöver helt på allvar sova och ifall de tabletterna fungerar kanske jag kunde göra det för en gångs skull. Går världen under om jag skolkar från en lektion? Om det hjälper mig att hållas vid liv för resten av året så borde man väl nästan se det som en positiv sak...?
Före jag går och sover borde jag ändå duscha, men jag är inte helt säker på hur jag ska göra det. Jag har 5 färska stygn i armen och med tanke på att det har börjat ta ganska ordentligt sjukt (aah, ljuvligt!!!) så tror jag inte att det där såret mår speciellt bra. Vågar jag titta på det eller borde jag bara dra jesustejp runt och låta det ruttna?
Äääh, varför kan jag aldrig tänka igenom saker till slut? Det var visserligen helt ljuvligt att trycka in rakbladet i sig, men nu har jag alldeles för mycket problem pga det.
Jag tycker du ska ta en sovmorgon imoron! Du behöver det nog! :)
SvaraRaderakram, C
Kanske, har börjat luta mer mot att gå dit kl 8 som vanligt och hoppas att ingen märker att de har hänt något så att jag måste förklara en massa...
RaderaOj har haft lite mycket den senaste tiden så har inte hunnit läsa din blogg så aktivt, men låter ju nog som att en sovmorgon skulle göra gott! Jag måste säga att jag är besviken på läkaren om han faktiskt bara skickade hem dig med lite piller.... Jag tror nog att det skulle vara en bra idé att gå lite djupare på det hela med någon form av terapi istället för att bara dämpa symptomen med piller...... (om du vill ha hjälp med att söka hjälp så hjälper jag gärna!) Kramar Emma!
SvaraRaderaHan föreslog ju nog terapi och allt möjligt, men jag ville inte riktigt ta emot något. Eftersom han inte tvingade mig så tänker ja antagligen inte heller göra något...
RaderaJag tycker att han borde ha övertygat dig... men sen igen inte kan man ju övertyga någon som inte vill bli övertygad. Jag tycker att det sku vara så bra att bara testa på terapi. Jag tror att de som håller på med det är väldigt duktiga och skulle kunna hjälpa dig. Vad är det som gör att du inte vill testa på det?
RaderaBara själva tanken på att gå och prata med någon jag aldrig ha träffat tidigare och försöka berätta om mina personliga saker känns ren så hemsk att jag verkligen inte vill göra det. Jag lovade dem där på jouren att jag överväger det som ett alternativ, men mer än det kommer jag antagligen inte att göra. Jag är inte tillräckligt social för att klara av terapi... ;)
RaderaJag tror nog att du skulle klara det bra! Terapeuten sku nog säkert märka att du är obekväm i situationen och gå långsamt framåt. Om int annat så sku det ju dessutom vara bra träning :)
RaderaI och för sig joo, men jag tränar hellre på patientkontakt så att jag är i läkarrollen och inte som patient...
RaderaTerapeuterna är nog vana vid att patienterna har det svårt att prata, o de är vana vid att hålla terapi, de kommer bara att fundera på dig som en av sina många patienter, och de har säkert stött på alla möjliga sorters fall. Om det känns osäkert kan du ju berätta om det för terapeuten, de tar noig det i beaktande, fast en bra terapeut sku säkert märka det också utan att du berättar om det. Som jag sagt tidigare så hjälper jag också till om du bara vill!
SvaraRaderaEmma, de här e helt praktiskt också: de sku nog löna sig att utnyttja studenthälsan nu, dyrare blir det åtminstone om du kommer på att söka hjälp senare..
kram C
Kanske jag kunde fundera lite på det där med YTHS, men jag vet inte riktigt. Egentligen är jag fortfarande av den åsikten att det här inte är så allvarligt och man väl kan spara resurserna till någon som faktiskt behöver dem och vill ha dem...
RaderaTerapeuter kan det här med att hjälpa och stöda alla sorters människor, det är faktiskt deras jobb som det fått utbilgning och träning i. Men om det känns totalt omöjligt att tala med en terapeut, så hur skulle det vara med någon diskussions-/stödtjänst på nätet? Du sitter vid en dator och skriver och får svar via datorn, och behöver inte öppna munnen eller se den andra personen. Låter det bättre?
SvaraRaderaOch instämmer med C, du vill väl inte betala studentkårsavgiften i onödan?
Kram, N
Det där med nätterapi låter redan mycket bättre. Då behöver man åtminstone inte sitta i samma rum med någon och bli utstirrad ;)
Raderajag kom att tänka på samma!
Raderakanske det här skulle vara något? :) https://www.tukinet.net/
Va bra idé med nätterapi, det kom jag inte att tänka på! :)
SvaraRaderaMen Emma, ifall de på YTHS har knappa resurser så kan de nog själv priorisera vem som behöver dem.
C