Jag kom just hem från simstadion och började fundera på en sak. Utnyttjar jag människor för mycket? Ibland gör jag det helt medvetet, men nu började jag undra om jag inte egentligen gör det hela tiden.
Jag har alltså nu under våren simmat med några från en masters-grupp och en av dem har nu varit väldigt ivrig med att hålla kontakten på sommaren också och fara till simstadion några morgnar i veckan. Jag har ju förstås inget emot det, och om han nu av någon anledning tycker om att simma med mig så är det väl helt ok. Han är ändå helt trevlig och vi simmar ungefär samma fart, så det är helt kiva att få lite variation i simmandet och dessutom förbränna lite fläsk med samma.
Idag erbjöd han sig sedan att betala en resa till Tallin åt mig. Han jobbar tydligen där ibland och ska nu på en 10 dagars arbetsresa och ville ha sällskap. Han försäkrade ännu att om jag orkar komma så behöver jag inte betala en enda cent för nånting där.
Hur ska man nu sen tolka det? Okej, han har antagligen en hel del mera pengar än jag så det kanske inte stör honom så mycket, men jag skulle ändå få lite dåligt samvete av att bara utnyttja någon för en gratis resa. Speciellt som han antagligen inte ens vill ha sex så jag kan inte heller betala för det på det sättet.
Så har jag ju en del andra personer som behandlar mig som någonslags gudinna. Ofta vet jag t.o.m. om att de är kära i mig eller åtminstone nånting ditåt, men det kommer ju aldrig att bli något eftersom jag är så kräsen och har helt fel smak. Jag antar att de ändå har någon liten gnutta hopp kvar eftersom de fortsätter att passa upp mig och ge mig en massa saker. Jag vill inte ens tänka på hur mycket gratis sprit och mat jag har pummat på det sättet. Senast idag fick jag t.ex. nånslags fancy omelettliknande grej till frukost och behövde inte själv lyfta ett finger för saken...
Är det att utnyttja människor? Jag vet faktiskt inte. Jag brukar ändå alltid nog göra klart för dem att det inte kommer att bli fråga om något förhållande oberoende hur mycket de försöker, men sen är jag lite rädd för att jag ändå ger helt fel signaler och flirtar "av misstag". Jag brukar i och för sig ofta få höra att de t.ex. lagar mat åt mig eftersom de vill göra det och att de är helt nöjda bara jag tar tid ibland och umgås med dem.
Men alltså inte kan väl bara ens sällskap räcka för att få sådan behandling? Är det jag som har nånslags fel på min världsuppfattning eller är det de som bara inte vet vad normerna är? Och hur mycket kan man liksom ta emot på det här sättet utan att det ska bli moraliskt fel på något sätt? Jag har flera gånger blivit erbjuden resor och en gång skulle jag t.o.m. ha haft chans att få en bil gratis om jag skulle ha viljat. Visst är det väl en aning sjukt? Men å andra sidan är jag väl också lite dum om jag tackar nej till allt. Lite lyx medan man lever studieliv med billiga makaroner och sånt är väl inte helt fel ändå?
Förresten bara måste jag skryta med hur P har betett sig de senaste dagarna. Han skickar meddelanden och berättar vad han håller på med och vad kvällens planer är, han är aktivt intresserad av min tidtabell och vad som passar mig och låter mig bestämma vad som passar bäst. Det är ju som att dejta en helt annan person! Visst är han ännu totalt oberäknelig och man vet aldrig vad som kommer att hända till nästa, men så länge han håller mig uppdaterad är det bara positivt. Hoppas verkligen han fortsätter med det här, för då kanske det här t.o.m. kan börja funka helt bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar