torsdag 27 juni 2013

Oerfaren barnrumpa

Jag var just och höll en av de hemskaste träningarna jag nånsin har dragit...

Vår tur var föreningens enda tur på torsdag, och vår huvudtränare hade förvarnat mig om att det kan dyka upp några typer från vår bästa grupp där. Jag tänkte förstås att det nu väl är okej och att de ju också måste ha nånstans att träna. Idag fick ajg sedan ångra det ordentligt.

Det var totalt kaos. 12 simmare på helt olika nivåer trängdes på samma bana och gjorde inget annat än fixade vågor åt varandra. Jag hade dessutom planerat träningarna med tanke på vår enda lyckade simmare som ska simma 200 m fjäril på lördag, vilket inte var så hemskt lyckat när en hel del andra, ännu viktigare simmare dök upp. Vad ska man liksom göra med en enda bana när man har simamre som är på FM-nivå och simamr 50-metrar, simmare som just och just har kommit upp till juniornivå och simmar 400-metrar och simmare som bara håller på att drunkna???

Min obefintliga tränarkompetens räckte ju inte heller så långt. Genast när ajg kom till bassängen var där en typ som kom och pratade med mig och berättade hur han hade konkurrerat med Jere Hård i massa tävlingar på 90-talet. 90-talet!!! Jag hade just och just blivit född då, hur fan ska jag klara av att träna någon som är 15-20 äldre än jag och dessutom vet helt massor mer om vad han håller på med?

Åtminstone fick vi nu träningarna avklarade och alla överlevde. T.o.m. jag fast jag hade nånslags nervös panikattack på gång hela tiden. Hoppas det inte märktes allt för mycket. Min ny "lärare" skulle säkert ha märkt det, men å andra sidan medgav han också att han har blivit ganska bra på att läsa människors kroppsspråk under alla år han har hållit på med sin grej. Jag däremot har inte hållit på med min hobby (=simning i det här sammanhanget) riktigt lika länge och kände mig som världens fejk där jag stod på kanten och försökte leka att jag hade någon auktoritet över det där gänget. Fast jag nu ibland kritiserar vår huvudtränare så måste jag väl nog medge att jag är aldrig i livet skulle klara av det hon gör. Jag klarar just och just av min egen grupp och då också känner jag mig helt för ofta som om jag inte har en aning om vad jag gör...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar