Herregud, jag lyckades laga mat idag! Jag tänkte att jag helt för skojs skull skulle testa om jag har lärt mig nånting av mina indiska bekantskaper och till min stora chock lyckades det. För dem som inte ännu har insett det så är jag alltså normalt en total katastrof i köket, men idag var tydligen ett undantag. Jag fick faktiskt till stånd jättegoda chapati med nånslags broilermössö, och det smakade t.o.m. ganska lika som det brukar göra hos min pojkvän. Visserligen tror jag inte att jag hade exakt rätt sorts mjöl och rätta kryddor, men med lite improvisation gick det helt bra ändå.
Jag är alltså inte helt hopplös ;)
En annan sak jag för omväxlings skull måste skriva om är simning. Igår simmade vi 6x50 fullt på träningarna och det måste vara något annat än crawl. Nu råkar jag ju lite ha det problemet att jag inte kommer ihåg hur man simmar något annat än just crawl, så det blev lite besvärligt. Till slut bestämde jag mig för att försöka med fjäril, men det var en mindre katastrof. Av de där 6x50 lyckades jag simma 2 stycken som ens kan klassas som något fjärilsliknande, resten var bara helt random drunkningsförsök. Fjäril är nu helt enkelt en sån gren att tekniken måste funka för att det ska bli något. Förstås kan jag dra mig framåt med kraft också, men det ser bara för jävligt ut. Åtminstone gick inte en enda finsta (=50 m på "simningsslang" :D ) över 40 sekunder utan de flesta höll där kring 37-38. Kanske det är helt acceptabelt med tanke på att mitt rekord väl är 35,9 eller något ditåt?
Idag hade vi sedan morgonträningar, som gick lite mindre bra. För det första har jag tydligen så dålig kondition att jag blir helt förstörd av sex stycken femtiometrar och för det andra bestämde sig mitt knä för att sluta funka totalt. Jag vet inte om jag bara glömde hur det brukar kännas efter gårdagens perfekta morgon, eller om det faktiskt var mycket sämre än vanligt. Åtmminstone kändes det som nånslags rostigt gångjärn med sand emellan varje gång jag försökte böja det eller sätta det rakt. Väldigt lyckat när man ska försöka sparka...
Och hur fel är inte det liksom? Jag är 21 år gammal och kan inte röra mina knän. Är det här inte den åldern då kroppen ska funka som bäst och man kan springa omkring och sporta hur mycket man vill utan problem? Fan! Ibland blir jag bara så störd på det. Kanske jag borde ha varit lite mindre envis och godkänt operationen före jag förstörde allt brosk...
Så kan jag också ge en liten uppdatering angående min nya obsession. Det krävdes lite mer surfande på nätet än vanligt, men tydligen finns det nog en hel del sjuka människor som är intresserade av sånt. Det här är helt klart en helt ny värld för mig även om jag kanske har testat en hel del redan och det är helt otroligt spännande! Det finns helt massor jag inte har en aning om, och jag tror nästan att jag har hittat en perfekt typ till "lärare". Förstås måste jag träffa honom först och kolla att han inte är någon galning eller så och att vi ens har nånslags kemi, men det verkar ganska lovande. Han är väl t.o.m. nånslags expert inom de där kretsarna, så åtminstone borde han väl veta vad han gör. Jag tror faktiskt att det här är något där det kan vara ganska viktigt att välja rätt typ ifall det ska funka och vara roligt för båda.
Efter ganska mycket läsande om ämnet och chattande med människor verkar det som att de flesta har det här som hel livsstil. Jag vet inte riktigt om jag är villig att satsa så mycket på det, men det ska definitivt bli roligt att testa. Jag tror att det för mig mera är som allt annat jag läser om och sedan bara måste få prova, men vem vet? Kanske det passar för mig. Får se, det kan hända att jag rapporterar om det, men det kan också hända att jag inte gör det. Normalt skriver jag ju nog visserligen om det mesta, men det kan ändå vara att det finns vissa saker som är bättre att hålla privata... ;D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar