Jag har inte haft något på förhand bestämt program idag, och det har egentligen varit ganska skönt. Jag har för en gångs skull bara kunnat chilla och göra precis vad jag vill när jag vill.
Egentligen hade jag redan inhiberat dagens träningar pga allas vårfester och hade planerat att ta en sovmorgon istället, men det blev inte av. Jag vaknade redan ca halv 8 och sen låg jag bara och stirrade på klockan och tänkte bl.a. "Nu skulle jag kunna stiga upp och ännu hinna koka kaffe i lugn och ro", "Nu skulle jag kunna stiga upp och hinna i god tid till träningarna", "Nu skulle jag kunna stiga upp och hinna om jag skyndar mig lite" och "Nu skulle jag kunna stiga upp och vara bara en aning försenad". Då steg jag upp och for iväg.
Simhallen var nästan tom. Ingen hade varit där sedan våra träningar igår på kvällen, så alla fyra banor var ännu kvar och jag var den enda simmaren. Visst var där ju några mummun och vattensprang, men de hålls ju som tur där på sitt egna område och stör inte mig på något sätt. Vattnet kändes helt otroligt skönt och det var som om allting bara funkade. Jag vet ju i och för sig inte hur det såg ut, men det kändes åtminstone som om min teknik skulle ha varit jättebra och alla grenar bara gick som av sig själv utan något som helst motstånd. Crawl är nog helt klart min absoluta favorit, men så där när allt funkar och rör sig så är det ju nog inte något fel på de andra simsätten heller. Jag simmade t.o.m. frivilligt en del bröstsim idag bara för att det kändes så bra.
Jag skulle ha kunnat bli där hela dagen, men tyvärr märkte jag efter 3,5 km att min kondition inte längre räckte. Mina muskler var så stela att jag inte kom framåt längre. Jag hoppas att det berodde på gårdagens 42 km cykling + "avovesiuinti" (= simning i öppet vatten? Låter bara dumt...) och inte på att jag verkligen har så dålig kondition att jag inte orkar simma mer än det. När jag sen äntligen lyckades släpa mig hem därifrån var jag helt död, men ändå väldigt glad att jag for iväg istället för att bara slappa i sängen och stirra på klockan några timmar till.
Sen kom jag i något skede fram till att den här lägeheten igen börjar bli helt jävligt äcklig och att det kanske är dags att göra ens nånting lite åt det. Efter en stunds funderande över om jag orkar eller inte, samlade jag sen ihop lite skräp och for och pantade tomflaskor. Jag såg antagligen inte riktigt klok ut när jag gick och ledde min cykel, som var helt omöjlig att cykla med med den mängden plastkassar på, och allting bara klirrade och skramlade. Jag förstår inte riktigt hur det alltid kan samlas såna mängder flaskor och burkar, men eftersom det nu inte bor hemskt många andra alkoholister i det här hushållet så antar jag att jag mest har mig själv att skylla.
Efter pantandet for jag till butiken och köpte för en gångs skull en del helt hälsosamma saker. Det blir ju lite dyrare, men flaskorna betalade, så jag orkade inte bry mig. Fast det är ju en aning konstig logik bakom det att alla fettfria produkter ska vara dyrare och att den allra billigaste maten är den man absolut inte borde äta om man vill ligga på stranden utan att skämmas den här sommaren.
På tal om att skämmas så tror jag att jag på allvar borde göra nånting åt min sjunkande kondition. Igår var jag som sagt på cykellänk med en typ och det gick inte så hemskt bra. Först kändes det helt ok och jag hölls nästan med i hans fart, men efter att vi varit och simmat och sedan skulle fortsätta så hade jag ingen kraft kvar mera. Det var helt sjukt nolo att sen med våld försöka komma framåt när det bara inte gick och jag var väldigt medveten om att han säkert skulle ha kunnat cykla dubbelt hårdare om jag inte skulle ha varit där och försinkat honom. Han sa ju nog att det ändå är roligare att cykla med mig än någon snabbare eftersom jag "inte är störande", men jag tror nog att jag borde försöka göra något åt saken ändå.
Om jag lyckas med fler dagar som idag så tror jag att jag kanske nästan skulle kunna bli lite hälsosammare. För att lyckas bli av med mitt äckliga fläsk inom min livstid så måste jag säkert bara börja göra nånting. Det jag har hållit på med hittills funkar helt klart inte och leder bara till pinsamma cykelturer där musklerna inte fungerar och halsen håller på att brännas sönder vid varje andetag. Varför ska det egentligen vara så svårt att göra något vettigt?
Nåja, nu börjar det väl snart nån leffa jag hade tänkt se på och så imorgon blir det att fara till Borgås zombiehem och hälsä på famo och sedan via lande på väg hem. Ifall P nu tänker höra av sig och meddela någon tid och plats så kanske jag får reda på vad han har kommit fram till. Det är jag förstås inte alls nervös för eller något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar