Mitt stora Samtal med P blev nu inte av idag, men den här gången kan jag verkligen inte vara sur på honom för att planerna igen en gång ändrades. En bättre orsak än den här kan man antagligen inte ens ha. Han verkade ganska traumatiserad när jag talade i telefonen med honom för en stund sedan, så jag ska försöka respektera hans rätt till privatliv och inte gå in på mer detaljer. Jag förstår bara inte att sånhänt kan hända, och i Finland, som ska vara ett så jämnställt och rättvist land, ännu till!
Annars så har min dag varit ganska bra. Jag var alltså hos min pappa och hjälpte till med att bära omkring lite saker och annat smått. Så var vi och hälsade på min famo och jag fick presentera mig säkert 10 gånger och dra en väldigt ingående förklaring om vems dotter jag var och varför jag hade kommit dit. Nice... Efteråt for vi sedan ännu via lande, och om nu Borgåbesöket var lite mindre trevligt så var det sedan helt bäst.
För det första var vattnet 22,3 grader varmt, vilket förstås ledde till att det första jag gjorde var att dra på mig bikinin och stick och simma några varv runt den närmaste vassruggen. Sen hjälpte jag till med att gräva vår kommande brunn, fast jag antagligen inte var så bra på det. Jag kan berätta att det är väldigt besvärligt att gräva i hård mark där det finns en massa stenar och rötter. Efter att jag kommit på tekniken blev jag i och för sig lite bättre, men sen var det ju också problemet med att sanden och stenarna skulle fraktas bort och jag fick helt enkelt inte skottkärrslassen att röra sig oberoende hur mycket jag försökte. Så kom min pappa förstås och skuffade iväg dem hur lätt som helst. Jag måste seriöst börja träna.
Men efteråt for vi och simmade på nytt och då hann han förstås inte alls med. Jag kunde flyta omkring på rygg och bara sparka medan han simmade crawl bredvid. Ha, åtminstone något jag är bättre på ;)
När vi kom hem tillbaka träffade jag mina bröder, och det märktes verkligen att åtminstone O hade haft väldigt ledsamt efter mig. Han sprang omkring som en galning och skulle ha med mig i precis allt och frågade hela tiden om jag inte kunde bli över natten där. Fortfarande är han alltså som en ivrig liten hundvalp som blir helt överlycklig då man kommer in genom dörren. R var också på jättegott humör och skrattade och jollrade. Han är så otroligt lugn hela tiden och verkar aldrig ens behöva nån uppmärksamhet utan är glad hela tiden oberoende vad det händer.
Och gissa vad som hände när jag skulle sticka hemåt? Helt klart dagens höjdpunkt: min pappa konstaterade att jag såg ut att ha gått ner i vikt!!! Helt seriöst, en sån kommentar av honom!!! I så fall har jag kanske äntligen faktiskt nått det målet jag satt upp på hösten då hela det här bantningskaoset började. Själv är jag nog inte nöjd ännu men kanske jag ännu blir det nångång. Om jag har flera sånhäna dagar då jag i princip inte gör annat än sportar på något sätt så kanske det inte ens är så omöjligt.
Imorgon ska jag göra ett nytt försök med att träffa P. Hoppas han är någolunda okej fast det inte riktigt lät så just. Antagligen skulle jag nog inte heller vara det efter något sånt, så jag får väl börja med att försöka visa att jag bryr mig och att han nog alltid kan räkna med mitt stöd oberoende vad vi nu sen kommer fram till angående fortsättningen. Mina social skills är nu lite vad de är, men lojal är jag åtminstone och om någon behöver hjälp så gör jag nog oftast mitt bästa för den personen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar