Jag hatar mig själv så otroligt mycket just nu att jag inte ens vet hur jag ska skriva för att få fram det tillräckligt bra. Ibland förstår jag verkligen inte hur jag kan vara så oerhört idiotisk?!
Det hela började med att jag fick ut en tent och hade 55/60 poäng i den, vilket jag blev ganska glad över. Det är ju liksom en 5 och sånt får man ju inte så där hemskt ofta. Samtidigt hörde jag en del andra prata om både den här och den förra tenten vi fick resultat från och de hade just och just blivit godkända och höll på och jämförde sina poäng som var ca 30 poäng under mina. Visst har man rätt att vara lite stolt över sånt? Antagligen borde jag förstås direkt ha reagerat på de där 5 poängen som saknades, men jag orkade nu inte bry mig just då.
Så hade vi idag också en undervisning om akut buk som jag skrev om igår, och den gick helt sjukt bra. Jag kunde svara på precis allt och allt jag sa var t.o.m. rätt. So what om jag inte alltid har koll på vilka levervärden som höjs i vilka sjukdomar eller vilka antikroppar man borde testa för vid vilka syndrom; åtminstone vet jag det mesta om den kirurgiska delen och det är ju den som räknas.
Nåja, dagen var såpass stressig att vi inte riktigt hann äta nånting vettigt, så jag gick via butiken på väg hem. Jag orkade helt enkelt inte börja stressa med någon matlagning före träningarna, så jag tänkte att jag väl för en gångs skull kan köpa något lite mindre hälsosamt men enklare. Det var definitivt ett dåligt beslut.
Efter att jag hade ätit det och började fundera på hur mycket kalorier jag egentligen just hade stoppat i mig så skämdes jag helt massor. Jag hade just nästan lyckats få fram någonslags muskelkonturer och sen går jag och äter något sånt. Hur dum får man bli liksom? Förstås måste jag sedan göra något åt saken fast jag redan hade lovat mig själv att inte göra det längre, och när jag nu en gång höll på så gjorde jag det åtminstone ordentligt. Om jag igår skrev om att jag älskar att pressa precis allt jag har ur mig så gjorde jag det bokstavligen idag.
Jag fick ut närmare 2 kg energi, vilket jag också faktiskt var lite stolt över. Och jo, jag är faktiskt så sjuk att jag kollar sånt. Jag inser ju att det inte är riktigt friskt och jag skulle vara jätteglad om jag skulle kunna sluta, men samtidigt är en del av mig glad över att jag börjar bli bättre på det och i det här också har tillräcklig uthållighet och viljestyrka för att faktiskt fortsätta till slut. Plus att jag av någon sjuk anledning kom att tänka på att det väl också måste vara en slags magmuskelträning och att det kanske på fler än ett sätt kan bidra till att mina inbillade muskelkonturer skulle bli lite tydligare.
Träningarna gick sen alldeles skit, vilket kanske inte var så konstigt. Jag var så otroligt arg på mig själv att jag bara skulle ha haft lust att simma rakt in i väggen eller något liknande. I slutet hade vi t.ex. några stafetter och jag simmade 50 crawl på 38,9 och 50 rygg på 42,5. Herregud liksom, hur skit kan man vara? Men jag slapp helt enkelt inte det minsta snabbare och det var helt mitt eget fel...
Jag skriver mer om lite annat snart, men nu måste jag gå och hänga upp min tvätt innan den ruttnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar