Ursäkta att jag klagade i det förra inlägget, det är seriöst helt härligt här i Nykarleby! Inte för att jag på något sätt skulle vilja flytta hit, men det är åtminstone massor bättre än jag hade förväntat mig. Lite som en extra sommarlovsvecka :)
Den här minimala hälsocentralen är helt ljuvilg. Det finns ju liksom inget sjukhus dit man kan skicka patienter så de måste göra allting själv, vilket är helt sjukt coolt! Om en HVC-läkare faktiskt har ett så här mångsidigt jobb och faktiskt gör så här mycket ingrepp så måste jag nog ändra åsikt totalt. Det är ju inte alls ett tråkigt alternativ utan tvärtom ganska intressant och krävande. Dessutom är alla läkare och patienter så överdrivet vänliga att de låter mig göra allt möjligt, vilket också är helt roligt och väldigt lärorikt.
Jag har bl.a. märkt att jag har helt skit praktiska färdigheter. Här har de t.ex. manuella blodtrycksmätare som dessutom är av en sådan sort som jag aldrig tidigare hade använt, och jag har nog hållit på och råddat ganska ordentligt med dem när jag ska mäta patienternas blodtryck. Så har jag fått lyssna på hjärta och lungor, titta i svalg och öron och undersöka knän. I patienters öron ser jag absolut ingenting, men å andra sidan har jag inte haft öronkursen ännu så jag hoppas att jag hinner lära mig.
En patient hade sen artros i knäna och jag skämde ut mig lite med henne. Läkaren bad mig kolla om hon hade vätska i knäna, och jag failade totalt. Jag vet ju nog helt bra hur man testar det, men hon råkade vara lite överviktig, så jag hittade inte ens hennes knäskål. Det gick nog efter en stunds tryckande, men antagligen såg jag ut som en idiot när jag höll på. Och då ska knän ändå höra till mina specialiteter...
En annan intressant sak är ju språket här. De allra flesta talar svenska, vilket redan i sig är lite konstigt, men sen är det ju ännu dialekten. Jag är visserligen lite överraskad över hur bra jag förstår dem, men ibland har jag nog verkligen problem. T.ex. hade jag en jordbrukare med väldigt bred dialekt och så när jag blev lämnad ensam i rummet med honom medan läkaren gick efter instrument så hade jag nog väldigt svårt att hänga med i samtalet. Han var hemskt pratsam och så, men jag förstod inte ett ord av vad han sa. Först efter att han hade upprepat samma sak ungefär tre gånger kunde jag gissa mig till vad han menade. Visst, jag är jättebra på mitt modersmål.
Efter "arbetsdagen" for vi och utforskade stranden. Det var helt ljuvligt väder och efter att ha gått ca 4 km till havet så låg vi bara där och solade i all sköns ro och jag slapp t.o.m. och simma. Vattnet var jättevarmt, säkert ca 16-17 grader, så jag kunde faktiskt simma helt ordentligt. Ett litet problem är ju att hela den här delen av landet har varit havsbotten för inte så länge sedan, så långgrunt får liksom en helt ny betydelse här. Jag var säkert över 100 m ut från stranden och ändå hade jag bara just och just så mycket vatten att jag kunde simma utan att magen släpade i bottnet.
Men alltså allt som allt en helt bäst dag! Jag är så glad att jag kom hit och inte till någon mer civiliserad ort med ett sjukhus. Enligt vad vi nu har hört av resten av våra klasskamrater så får vi ungefär göra mest och har säkert ett av de bästa boendena också. Hoppas imorgon blir lika bra. På mitt schema står åtminstone sårbehandling m.m. på eftermiddagen, så det låter ju helt lovande. Undrar om jag vågar fråga ifall jag får pröva på att sy nånting...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar