Mitt veckoslut var väldigt lyckat. Jag hann med en massa, och det mesta gick dessutom väldigt bra utan en massa failande som jag vanligtvis brukar hålla på med.
Igår var jag på lande, och där hade hänt en del sen senast. Bl.a. har vi nu en egen infart till vår del av tomten och så fanns det en massa högar överallt med material till vår kommande bastu. Tyvärr kommer den nog inte riktigt att vara färdig att använda i första taget, eftersom man måste fixa en massa grejer och bl.a. gjuta en betonggrund och annat invecklat. Det var kanske inte så realistiskt, vilket min pappa också genast påpekade, men jag hade på något sätt föreställt mig att sen när bastun levereras så skulle man typ ha en färdig byggnad som bara väntar på användning.
Nåjoo, hur som helst var det helt roligt att fara dit igen. Min äldre lillebror var också helt extatisk över att se mig igen och hängde efter mig som en liten hundvalp hela dagen. I ett skede skulle han också meta, och eftersom jag aldrig kan säga nej till honom fast jag vet att han inte har tillräckligt med tålamod för det så gick jag nu förstås och grävde mask åt honom. Precis som jag gissade så slutade det med att han orkade i typ 10 sekunder och sedan sprang iväg, men jag fortsatte nu sen ännu själv en stund och fick konstigt nog en ganska stor abborre.
Sen måste jag förstås rensa den där fisken och det var något av en skräckupplevelse. Jag hatar verkligen att döda saker. Förstås inser jag att det måste göras ifall man vill få någon fisk att äta, men på något sätt är det bara helt hemskt när fiskarna simmar omkring och sprattlar och är hur glada som helst. Den här gången var det ännu värre, eftersom den helt enkelt vägrade att dö. Jag klippte av nacken så snabbt och skonsamt jag bara kunde, men huvudet fortsatte att röra sig och hjärtat slog fortfarande, så jag var inte helt övertygad om att den var död. Förstås var den det, men det är hur som helst inte så hemskt kiva att börja rensa en fisk som rör sig. Det känns som om jag skulle tortera den och det vill jag verkligen inte.
För att försäkra mig om att den verkligen var död klippte jag loss hela huvudet, men det hjälpte inte heller. Hjärtat slog fortfarande och huvudet fortsatte att röra sig. Hur fan är det möjligt liksom??? Men åtminstone fick jag bort de där ögonen som stirrade dömande på mig, så jag fortsatte rensandet fast det inte kändes helt rätt. Till sist drog jag ut inälvorna och hade ett fortfarande slående hjärta i handen fast det inte längre var fast i nånting.
Men nu måste jag sticka iväg på nästa föreläsning. Jag måste bara skriva om min skräckupplevelse med zombiefisken :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar