December 2012

Mat - 30.12.2012 20:23
----------------------------------------------------------------------
Jag funderar just nu på om jag ska försöka tvinga mig själv att gå till köket och laga någon mat eller om bara ska skippa det och låta bli att äta idag. Om jag skulle göra som vill så skulle jag helt klart skippa maten, men samtidigt så inser jag ju nog att det inte är riktigt hälsosamt i längden.

Jag åt ordentlig mat senast på onsdag, men jag är bara inte hungrig. Själva tanken på att ens försöka tvinga i sig något är helt otroligt motbjudande. Jag var t.o.m. lite förutseende och köpte salladsingredienser från butiken så att jag skulle ha något lite lättare som jag ens möjligtvis skulle kunna få i mig, men inte ens det lockar det minsta.

Undrar lite vad som har hänt med mig? Tidigare åt jag typ hela tiden och precis vad som helst, men nu kan jag liksom inte ens tänka på mat utan att börja må illa. Kan det seriöst ännu också bero på magsjukan jag hade för 3-4 dagar sedan eller är det något annat?

Egentligen är det ganska sannolikt att det börjar vara något psykiskt. Idag t.ex. visade vågen fortfarande bara 54 kg och det var en helt otroligt skön känsla. Det är mindre än det har varit på hela året, och jag är nästan lite stolt. 4 kg fläsk är faktiskt ganska mycket om man tänker efter. Det innebär ju liksom att jag har lyckats skala av ungefär 10 stinkande, flottiga, spyreflexframkallandesmörpaket från min kropp och det tycker jag nog att är något man kan vara lite glad för.

Så bjöd jag också ut en stor del av min kvarblivna julmat åt min kämppis. Det var också en ganska skön känsla att se henne äta det eftersom det ju betydde att jag inte behövde göra det. I och för sig var det nog helt gott, men jag kunde bara inte äta det längre...

Det här börjar ju nog låta en aning sjukt och jag är helt medveten om saken, men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Lika svårt som jag tidigare har haft att svälta mig själv så är det nu att försöka tvinga i sig mat. Men för att nu inte verka totalt störd så tänker jag nu helt på riktigt gå till köket och fixa lite sallad. Så omöjligt kan det ändå inte vara att äta något. Eller?


Extremesimning - 30.12.2012 12:41
----------------------------------------------------------------------
Jag kom just hem efter ett nästan lite misslyckat vaksimningsäventyr. (Jag är medveten om att det antagligen heter vinterbad eller något liknande, men det låter bara så dumt att jag tänker fortsätta tala om vaksimning fast det säkert bara är en dålig direktöversättning från finskan...)

Det var nästan misslyckat för att vi kom fram dit, konstaterade att vaken såg helt sjukt snygg ut och att vi bara måste slippa och simma dit och skulle gå och byta om när vi sedan märkte att alla dörrar till omklädningsrummen var låsta. Annars har det nu inte så stor skillnad om någon ser när man byter om eller inte, men det skulle ju ha kunnat vara helt trevligt att kunna ta en varm dusch efteråt så man inte fryser ihjäl.

Nå, så konstaterade vi nu båda två att om vi en gång har kommit så här långt så kan vi nu inte ge upp pga en sån liten detalj som att det inte finns nånstans att värma sig. Vi klädde nu sen helt lugnt bara av oss mitt på stranden och gick ut på bryggan med bara handduk på och doppade oss i vaken. Lite kyligt var det kanske efteråt, men inte nu nånting som man inte skulle ha klarat av.

Kroppen kändes dessutom intressant efteråt. Först började det liksom sticka överallt, sedan hetta och sedan försvann känslan. Det var jätteroligt att klä på sig när man nog såg att man drog på sig kläderna men inte överhuvudtaget kände dem på sig. Sedan kändes det ännu en ganska lång stund efteråt som om man skulle ha haft ett tunt lager vatten på kroppen.

Men alltså det hela var helt sjukt nice!!! Inte behöver man tydligen alls någo såna snobbsaker som duschar och bastun, det är bara att hoppa i havet.


Någons dröm - 30.12.2012 02:40
----------------------------------------------------------------------
Jag hade en helt otroligt skön kväll just. Det var verkligen värt det att ta bussen nånstans till Esbo för att sedan få ligga en hel kväll i sängen medan någon man faktiskt tycker om klänger på en. Jag var t.o.m. nästan lite nära att somna i ett skede, så det skulle ju i så fall vara helt enorma framsteg.

Under en kväll hinner man också prata en hel del och ifall typen man pratar med råkar vara bra på att uttrycka sig kan man få höra en hel del otroligt fina saker om sig själv. Bland annat fick jag höra att jag är så nära hans drömkvinna som han någonsin ens har kunnat hoppas på att komma. Det var jätteroligt att höra. Speciellt som han på något sätt lyckas säga allt det här på ett sånt sätt att jag faktiskt tror honom.

Så funderade han också lite högt på vad det egentligen är för fel på mig när jag fortfarande är med honom fast han är helt medveten om att hans kompis också har försökt dejta mig. Jag visste nu inte riktigt hur jag skulle förklara det så att han skulle förstå, men alltså hallå; om man nu kan välja mellan honom och hans kompis så är han för mig åtminstone det helt självklara valet. Visst är hans kompis kanske i vissa avseenden snyggare, har en mer vältränad kropp och beter sig mer som en gentleman, men han är helt enkelt tråkig. Han är den som alla normala kvinnor skulle välja, vilket naturligtvis betyder att jag inte är det minsta intresserad.

Det var lite intressant att diskutera det där. Jag har alltid trott att jag är den som det är något fel på och aldrig riktigt förstått hur människor kan vilja vara med mig. Det gav liksom ett helt annat perspektiv att försöka förklara för någon annan varför man väljer honom bland en massa andra som antagligen skulle passa bättre. Dessutom tror jag nästan att jag snart kanske vågar börja hoppas på att han faktiskt tycker om mig för den galning jag är.

Nåja, nu ska jag gå och sova så att jag imorgon orkar stiga upp och gå och simma i en vak med en annan galning ;D


Energibrist - 29.12.2012 20:02
----------------------------------------------------------------------
Jag hade helt ljuvliga träningar idag. Vi hade en hel del spark och dykning och sånt och det råkar nu höra till de få saker jag faktiskt är bra på och hålls med i fortfarande. Problemet var sedan att jag blev lite för ivrig och trodde att jag redan var helt frisk och klarade av allting. Plus att jag som vanligt är en helt oförbätterlig yllytyshullu, så jag kunde ju bara inte låta bli när de andra försökte påstå att något inte är möjligt ;)

För det första kan jag stolt berätta att jag bevisade att man faktiskt kan dyka 25 m på rygg med fötterna före och för det andra att jag klarar av att dyka 50 m också fast jag har spysjuka på gång och inte har ätit på 4 dagar. Efter 50 m mådde jag nog inte så hemskt bra och alla sa att jag såg helt blek ut, men det var värt det. Efter att jag hade svängt vid 25 m så kunde jag ju liksom inte sluta heller ;)

Så sen fick jag förstås feber och allt möjligt igen. I bussen hem märkte jag bara att jag inte hade nån energi överhuvudtaget kvar och bara satt där och darrade och mådde illa. Men jag kom ändå hem, sov några timmar och nu är allt bra igen.

Nu ska jag dessutom iväg till min pojkvän och äntligen få lite sex också efter några dagars paus. Hur länge som helst orkar man ju inte vara utan oberoende hur sjuk man nu råkar vara ;)


Ändrade planer - 27.12.2012 16:59
----------------------------------------------------------------------
Om jag igår hade helt otroligt bra fiilis så har det idag varit lite tvärtom. Mitt humör har egentligen inte ändrats och om jag bara skulle orka så skulle jag antagligen ännu också vara hel manisk, men jag har bara ingen energi överhuvudtaget just nu.

Som en trevlig extra julklapp från min pappas familj, främst antagligen min lillebror och hans dagiskamrater, fick jag nånslags verkligt våldsam magsjuka och de senaste 12 timmarna eller så har jag inte ens kunnat dricka vatten utan att spy upp dubbelt mera fem minuter senare. Tydligen är det ändå meningen att en människa ska ha en viss mängd vatten i sin kropp och jag kan berätta att man inte känner sig så bra efter att ha fått ur sig ca 10 liter och högst lyckas dricka kanske ½ dl...

I och för sig var det en helt intressant fiilis just i köket när jag inte ens kunde stå upp tillräckligt länge för att fylla ett glas med vatten från kranen. Det blev en hel del konstiga dunsar och nästan svimningar, men nu verkar det åtminstone som att jag fick ner något, så kanske det snart börjar gå över.

Som tur han jag ändå texta till min pojkvän att han inte skulle komma igår, så det blev åtminstone inte någon värre katastrof. Han försökte visserligen insistera på att komma och hjälpa mig, men jag tänker verkligen inte låta honom se något sånt.

Så skulle jag idag gå och testa någon hemskt random vak här nära mig och sedan ännu fara till simhallen på "jatkon". et blir nu verkligen inte av.Imorgon borde jag gå på poledancinglektion, men om jag inte ens kan stå så kanske det inte heller är en så bra idé. Och efter det skulle jag fara till IKEA och hamstra en massa grejer som för en gångs skull ryms in tack vare min städningsmani igår.

Hoppas verkligen det här går om snart för jag hinner inte vara sjuk längre. Plus att jag tror att jag borde hinna till Alko ännu idag, men just nu orkar jag inte. Visst är det väl en helt vanlig torsdag idag och de är öppna till kl 20 på kvällen?


Nattlig utrensning - 27.12.2012 02:15
----------------------------------------------------------------------
Jag har just varit helt sjukt effektiv och först städat upp i mitt rum så att man för en gångs skull ryms och gå här utan att hela tiden hoppa över en massa saker och sedan ännu rensat ut hela mitt "förråd" (=en liten skild skrubb i mitt rum dit jag slänger all skit som jag inte orkar städa upp just då...).

Kanske inte en riktigt normal sysselsättning mitt i natten, men varför inte liksom. Jag fick plötsligt lite inspiration och nu har jag här i några timmar (till grannarnas stora nöje ;)) haft Suomipop på och sjungit med i alla finska biisin som jag i hemlighet älskar samtidigt som jag har gått igenom enorma berg av onödiga saker. Och alltså herregud vilken skillnad! Jag ordnade upp lite och plötsligt ryms allt in i skrubben och jag ser dessutom precis vad jag har där. Tidigare var det t.ex. helt omöjligt att hitta skor som faktiskt var par därifrån, men nu är alla snyggt ordnade i rader så att det är hur enkelt som helst.

Nu blev jag dessutom lite sugen på att skaffa lite mera möbler och saker hit. Jag ska antagligen ändå till IKEA här nångång, troligtvis fredag, så jag skulle ju kunna passa på att fixa nånslags vettig inredning med ordentliga förvaringsutrymmen så att man inte behöver ha allt på golvet. Jag skulle t.ex. behöva en skoställning, en ny bokhylla, ett soffbord, en bäddmadrass m.m.

Wow, alltså vad har det hänt med mig? Jag (!) håller på och funderar på hur man skulle kunna inreda på ett fiffigt sätt. Jag är säkert allvarligt sjuk eller nånting. Antagligen borde jag gå och sova, men jag är inte det minsta trött utan känner mig mera som att jag har helt massor överlopps energi. Om där inte skulle vara typ 2 meter snö överallt så skulle jag nästan ha lust att fara ut och dra en ordentlig cykellänk i helt full fart.

Jag har nog ganska säkert någonslags bipolär personlighetsstörning, för om det här inte är mani så vet jag nog inte riktigt vad det är. Men det är helt okej så länge det hålls i det läget, så inte behöver jag säkert bry mig så mycket om det.

Snart ska jag ännu träffa min pojkvän. Han ringde för en tid sedan och sa att han lite fastnat hos en kaveri och skulle bli lite sen.Men han märkte också att det lät som om jag var lite hyperaktiv och att jag nog säkert ändå inte var på väg och sova så där helt genast...

Hur skulle det vara med en lite sammanhang och röd tråd i ett inlägg...? :D :D :D


Julklappar - 23.12.2012 23:16
----------------------------------------------------------------------
Nåja, nu är jag äntligen färdig med mina julklappar och det är t.o.m. en timme till julafton ännu :D

Bl.a. märkte jag att det tar oväntat lång tid att sticka en socka och att det inte är så smart att lämna det till sista minuten. Så blir det inte så hemskt mycket snabbare av att man försöker vara effektiv och stickar på så snabbt man kan utan att koncentrera sig på vad man gör och seda märka att man har gjort helt fel...

Mina inpaketeringstalanger är också lite legendariska. På något sätt lyckas jag alltid få till stånd en massa skruttiga, missformade saker. Det har inte ens någon skillnad om det är något relativt lätt, som en fyrkantig låda, eller något annat som inte ens från början hade någon form; slutresultatet blir ändå det samma. Om någon har sett den där delen Disneys julhälsning där Kalle Anka ska försöka packa in presenter, så börjar jag snart vara på samma nivå.

Och förstås har jag inte hunnit städa något ännu, så här ser fortfarande helt lika hemskt ut. Hur så att jag är oorganiserad eller nånting...? ;)

Men God Jul åt alla om jag nu inte hinner skriva något mer före det :)


Dålig förebild - 23.12.2012 17:16
----------------------------------------------------------------------
Jag har haft lite fullt upp den senaste tiden, så jag har inte riktigt hunnit skriva fast jag nog har haft en hel del funderingar och annat mer eller mindre intressant som jag skulle ha kunnat dela med mig av.

På fredagen var jag på morgonen på min fjärde poledancingtimme, och jag tyckte faktiskt att jag har gjort lite framsteg. Visst ser det antagligen ännu också ut som om en fläskig valross, eller kanske manat, skulle försöka klänga på en stång, men åtminstone tycker jag att jag börjar kunna grunderna relativt bra redan. Den här gången lyckades jag dessutom både stå och sitta på stången utan att hålla i med händerna eller glida ner. Någon balans har jag nu inte ännu heller så det blir inte riktigt några graciösa rörelsemönster där fast jag hölls på plats. Nu har jag tyvärr bara en lektion kvar, men jag har nästan lite funderat på att fortsätta också efter att mitt femgångerskort har tagit slut. Det är faktiskt jätteroligt och dessutom tror jag att det skulle göra mig helt gott att hålla på emd en gren där man också behöver lite koordination och balans. Konstigt nog har de inte riktigt utvecklas av att bara hålla på med simning och cykling och sånt...

Så for jag till lande med min pappa och hackade plogkäppar i marken. Min pappa är sekreterare för deras "byförening" eller nånting ditåt och av någon helt oförståelig orsak så hör det till sekreterarens uppgifter att se till att plogkäpparna (=de där orangea sakerna med reflex som finns vid vägkanterna på vintern) sätts ut på hösten och tas upp på våren. Jag trodde en sekreterare var en som skriver protokoll efter möten och allmänt håller reda på pappersarbetet, men tydligen har ajg haft helt fel uppfattning. Hur som helst så kan jag berätta att det är en aning tungt att gå omkring med ett 20 kg järnspett och hacka hål i en frusen mark, plumsa omkring i en meter djup snö och samtidigt försöka låta bli att glida ner i diken som inte ens syns. Plus att det inte heller är så trevligt att komma till lande och märka att alla gångar som man just skottade upp för kanske 4-5 dagar sedan igen är täckta med snö och att man måste skotta sig fram till vedhögen och WC:n och sånt innan man kan göra något annat.

Fast jag måste nog säga att det är helt sjukt snyggt där just nu. När man kommer dit och allt är täckt av en massa orörd snö och ser helt perfekt ut så nog är det ju en lite speciell känsla. Så där i princip skulle jag faktiskt ha lite lust att bo nånstans så där mitt i ingenting där man kan gå omkring i vilka fula kläder som helst och inte behöver bry sig om andra. Men så är jag nog ändå så bortskämd att jag vill ha nära till butiken och simhallen och dessutom helst kunna röra mig med cykel eller ens buss överallt, så antagligen kommer ajg nog att hållas kvar i stan.

Efteråt hade vi sedan lillajulsfest med simgruppen. Det var mycket mindre människor där det här året, men det var nog egentligen ganska skönt. Och precis som förra året började ju den riktiga festen först efter att våra simmare hade stuckit hem och det bara var tränare kvar ;)

Vi hade en hel del djupa diskussioner då på kvällen/natten, och bl.a. tror jag att jag avslöjade en del chockerande saker om mig själv. Jag ser det inte längre som en så stor grej, men tydligen tyckte de andra att det var verkligen hemskt och antagligen har orsakat en hel del trauman åt mig. Jag har aldrig riktigt tänkt på det på det sättet, men kanske det faktiskt skulle kunna förklara en del av mitt lite mindre normala beteende också nuförtiden. Just nu har vi t.ex. en flicka i gruppen som har råkat ut för lite samma sak och jag tycker nog att man märker ganska tydligt att hon har blivit en helt annan person efter det.

En annan sak som vi diskuterade var ätstörningar och hur lätt man kan orsaka sådana åt någon med lite fel sorts kommentarer. Som vanligt kom vi i något skede till att jag är en hemskt dålig förebild för simmarna när jag själv också har så dåligt självförtroende att jag bryr mig för mycket om vad de säger och dessutom nu på senare tiden har börjat ha väldigt underliga matvanor. Jag medgav att jag nog antagligen har nånslags problem och kanske lite borde tänka på vad jag pratar om med dem, men ingen hade nu sen riktigt några mer fungerande lösningar.

På tal om mina ätstörningar så har jag konstaterat att jag äntligen förstår människor med anorexi. Jag har tidigare lite så där på skämt försökt skaffa det och använda som bantningsstrategi, men jag har aldrig riktigt förstått hur människor klarar av att ha sån självdisciplin att de klarar sig en hel dag på typ ett äppel eller något liknande. Nu har jag kommit fram till att det inte alls handlar om självdisciplin. Efter att rätt person (=någon vars åsikt man faktiskt bryr sig om) säger rätt sak (=något tillräckligt elakt) åt en så kan man helt enkelt inte äta längre. Det är egentligen hemskt enkelt. Varje gång jag försöker äta något mer än just det jag behöver för att typ hållas vid liv så hör jag i mitt huvud någon som frågar om jag är gravid eller något liknande. Det där med att jag ser ut som en fläskig manat när jag simmar har också spelats upp några gånger.

Dessutom räknade jag lite idag och kom faktiskt fram till att det verkar funka ganska bra. Sedan min brors födelsedagsfest, dvs. för lite drygt en månad sedan, har jag gått ner 3 kg. Det kanske inte låter som så hemskt mycket, men med tanke på att det är över 5 % av min vikt så tycker jag nog ändå att det verkar helt okej. I och för sig kanske det också är en av orsakerna till att mitt tränande går så otroligt dåligt och att jag inte orkar nåntign nuförtiden, men det är nu bara bisaker. Så länge det funkar så är det ju bra.

Igår var jag i Tallinn, men det orkar jag nu inte riktigt skriva något om, så det får duga så där med bara ett omnämnande.

Idag höll jag först lite sovmorgon för en gångs skull och sen for jag och simmade. Annars var det nu igen ett patetiskt drunkningsförsök, men som en intressant detalj kan jag ju nämna att jag hoppade från 7,5 m för första gången. Jag borde förstås ha gjort det från 10 m, men jag ville inte riktigt gå direkt från 5 m till något som är dubbelt högre, så det blev nu nånslags kompromiss. I och för sig har jag aldrig riktigt förstått idén med hopptorn och sånt, men nu var det ju kanske ändå en helt kiva fiilis att falla ner 7,5 m genom luften.

Nåja, nu ska jag försöka sticka färdigt sockorna som ajg hade tänkt ge till min bror i julklapp och sen om jag hinner kanske jag skulle kunna försöka städa lite.


0,5 kg - 19.12.2012 21:40
----------------------------------------------------------------------
Jag fick just ett erbjudande om att köpa 0,5 kg hasch till ett väldigt billigt pris så att jag skulle kunna sälja vidare det och tjäna en massa pengar. Det var kanske en aning oväntat, men för en gångs skull lyckades jag faktiskt vara smart och tacka nej. För det första skulle jag faktiskt inte ha en aning om vem jag skulle sälja det åt och för det andra så skulle jag så inte kunna ha ett halvt kilo droger hemma utan att använda dem, så det skulle verkligen inte vara någon bra idé.

Så börjar jag också snart vara lite nervös för min "tipaton tammikuu"-utmaning. Det börjar ju liksom närma sig och är jag nu en gång har blivit utmanad så måste jag ju göra det. Problemet är bara att jag inte har den blekaste aning om hur jag ska klara av det. Men jag bara måste. Jag kan ju inte vara så dålig att jag skulle ge upp. Lite av samma orsak som jag idag bara måste simma fjäril på tränignarna fast jag inte alls skulle ha behövt och det antagligen såg ut som någon värre drunkningsolycka...

Förresten så var det en typ som sa att jag såg ut som en manat idag. Jag kan nog inte förneka att det sved ganska ordentligt, men jag försöker mitt bästa för att inte bry mig om det. Antagligen har jag en hel del problem, men jag hade nästan just börjat tro att jag ser helt okej ut. Sen får jag höra något såndäntoch nu har jag plötsligt väldigt svårt att inte gå och spy upp den enda chokladbiten jag just åt...

Men nej, jag bryr mig inte det minsta om vad han säger. Inte heller om det att jag tydligen är en så otroligt dålig tränare att allas motivation dör ut bara av att se mig när de kommer till hallen. Okej, jag har oftast inte en aning om vad jag håller på med, men är jag faktiskt så skit att jag har fått en hel grupp att tröttna på en sport som de älskade för ett år sedan? I så fall kanske jag helt seriöst borde inse att det här inte är mitt yrke och bara sluta förstöra för andra.

Fast igår hade jag åtminstone ganska roligt på träningarna och jag hoppas att den enda andra personen som var där också tyckte det och inte bara räknade sekunderna tills han inte längre behövde stå ut med mig. Jag tror inte det, men man kan ju liksom aldrig vara säker. I och för sig var det nog helt otroligt ineffektiva träningar och simmade nästan ingenting, men å andra sidan hade vi en hel del intressanta diskussioner. Så intressanta att en typ från banan bredvid bara måste lägga sig och dela med sig av sina åsikter. Fast dit for nästan en halv timme av vår träningstid så var det ändå ganska intressant att diskutera med någon som hade en så stark och avvikande åsikt.

Efteråt i bastun kom jag på mig själv med att bara sitta och smila för mig själv och jag kom fram till att just nu så diggar jag mitt liv lite. Så därför tänker jag fortsätta vara på gott humör och människor får helt enkelt stå ut med att jag ser ut som en manat eller att jag hör till dem som tränger in sitt fläsk i alldeles för små och för avslöjande kläder och förstör världen. (En till trevlig kommentar som i och för sig inte var om mig, men ändå inte lät så hemskt trevlig...).

Nu hoppas jag lite på ett samtal eller en tekstare från en typ som skulle kunna göra mig på ännu bättre humör ;)





Att se det positiva - 18.12.2012 00:07
----------------------------------------------------------------------
Jag var igår och hälsade på min famo igen och den här gången var det förvånansvärt nog inte riktigt lika hemskt. Först satt hon som vanligt bara som någon zombie och reagerade inte riktigt på nånting, men sen kom dit några typer och uppträdde med lite julsånger och hon började t.o.m. sjunga med i en del och såg relativt glad ut. När vi for därifrån så kände hon dessutom igen både min fafa och min pappa och hon önskade oss god jul och allt. Det måste nog ha varit ett av de allra bästa besöken där och jag tycker det är jättebra att det faktiskt finns folk som orkar gå omkring på åldringshem och göra såndänt helt frivilligt. Åtminstone verkade det ju fungera och jag måste nog säga att det var ganska fint att se sina farföräldrar sjunga julsånger tillsammans och ha tårar i ögonen.

En annan positiv sak som lite har med det där att göra är att jag fick reda på att min mommo inte alls har Alzheimers utan vaskulär demens. Resultatet är i och för sig det samma, men det där förändrar ju liksom hela min värld! Visst är vaskulär demens också ärftligt, men det förutsätter ju att man har nånslags blodkärlssjukdom och de generna är jag ganska säker på att jag inte har fått. Åtminstone med tanke på att mitt blodtryck alltid är så lågt att människor som mäter det brukar vara oroliga för att jag svimmar när som helst så tror jag inte att jag behöver oroa mig så mycket. Dessutom betyder det att jag inte ens har samma sjukdomsgener från båda sidorna av släkten, vilket gör att det är en otroligt mycket mindre risk att få Alzheimers. Jag vet inte riktigt om jag ännu ens vågar börja fundera på vad som skulle hända om jag inte får det, men kanske jag snart ens kan börja överväga en sån möjlighet.

Efteråt for sedan jag, min pappa och min bror till lande och skotta lite snö. Det var en aning intressant att vara där med min bror, för han har nu kommit i någon värsta trotsålder. Han påminner mig helt massor om mig själv när jag var lite mindre. Han älskar också att göra allt som är förbjudet oberoende hur idiotiskt det skulle vara och så bara måste han bråka om varenda lilla sak. Det är helt sjukt roligt att hålla på med honom. Dessutom tror jag att jag ganska bra lyckades fungera som tolk mellan min pappa och honom och förklara för min pappa varför han håller på som han gör och varför han bara inte kan ge upp fast han själv också helt säkert märker att han har fel. Jag tror att det där nog kan gå relativt bra ännu, för fast min pappa naturligtvis inte heller kan ge upp så verkade de nog komma till någonslags kompromisser utan att användavåld. Jag lyckades förklara för min bror att det nästan är okej att ge upp så länge båda förlorar ;)

Jag var antagligen ganska hemskt som barn, men nu kunde åtminstone både min pappa och jag skratta åt saken och jag hoppas att han har lärt sig något av alla våra onödiga strider så att han klarar av min bror lite bättre. Fast jag ibland har undrat om jag inte är adopterad när jag helt tydligt inte alls passar in i min familj så verkar det ju nog som att jag har en del gemensamt med min bror, så kanske vi ändå är släkt.

Sedan var jag igen på kvällen/natten hos min pojkvän och det var helt ljuvligt. Fast jag inte ännu heller kan sova alls med honom så är det nog helt jätteskönt att bara ligga där och bli klängd på hela natten. Vi pratade dessutom lite mer om vårt förhållande och jag börjar snart nästan våga tro på att det kanske händer och att han inte tänker dumpa mig när som helst utan förvarning. Han berättade bl.a. att han inte heller riktigt är en förhållandeperson och egentligen bara har haft en flickvän före mig. Så sa han också att han har haft en otrolig tur som lärde känna mig, så kanske han faktiskt helt på riktigt ser nånting positivt i mig och vill ha mig. Jag vet inte vad han ser och varför, men det känns ganska kiva hur som helst :)

Idag var jag sedan på min tredje poledancinglektion. Dagens lektion var inte riktigt lika bra som den förra, men ändå helt rolig. Jag märkte t.ex. att jag är ganska bra på att hänga upp och ner på den där stången. Det kanske ser avancerat ut och så, men det är faktiskt en av de absolut lättaste sakerna att göra och en av de roligaste också. Nu efteråt räknade jag dock till 15 blåmärken på bara mitt ena ben, men det är nog ännu också definitivt värt det att se lite misshandlad ut efteråt.

Nu ska jag gå och sova och så blir det lite julshopping med en kaveri imorgon. Det är konstigt hur mycket tröttare man blir av att bara sova ungefär varannan natt...


Muskelvärk - 15.12.2012 13:59
----------------------------------------------------------------------
Om jag igår trodde att mina muskler var totalt döda så var det inget mot vad de är idag. Det var en aning misslyckat att försöka simma nånting när jag inte ens orkade lyfta upp armarna och ännu mindre försöka dra mig framåt. Jag måste t.o.m. ge upp min traditionella 50 meters lördagsdykning redan efter 25 m eftersom jag visste att jag inte kan sluta om jag börjar försöka och jag helt säkert inte skulle ha klarat av 50 m utan att drunkna. Dock fick jag höra att min simning såg konstigt bra ut, men jag misstänker att det bara berodde på att jag var så slut att jag inte orkade göra något fel utan faktiskt måste använda all energi för att ens komma till andra ändan...

Fast okej, jag är nog så mycket masokist att jag egentligen tycker om det. Det är en helt ljuvlig känsla när alla muskler bara skriker så fort man försöker röra sig.Det visar liksom att man har gjort nånting och jag tror att det är just det jag har blivit beroende av i fråga om idrotten. Den där känslan efter att man verkligen har pressat allt ur sin kropp är något av det allra bästa som finns.

Imorgon får jag sen fortsätta att pressa lite. Jag har nu altså anmält mig själv till tävlingar, och imorgon ska jag simma 50 fjäril och 200 crawl oberoende hur stel jag är. Hoppas jag inte skämmer ut mig helt.

Så var det också meningen att jag skulle hänga lite med min pojkvän nu på veckoslutet, men det verkar inte riktigt som att våra tidtabeller passar ihop. På något sätt lyckas jag alltid få helt för mycket program. Nu ska jag t.ex. snart till min syster som bjöd mig hem och äta risgrynsgröt, sedan till Drumsö på glöggkväll med medikompisarna och så har jag som sagt tävlingar tidigt imorgon på morgonen. Efteråt ville min pappa dessutom att jag skulle komma med till Borgå och hälsa på farföräldrarna och kanske hjälpa till lite med snöarbetet på landet, så jag kommer antagligen inte att vara "ledig" före på söndag kväll nångång...

Tydligen har jag för mycket vänner, vilket jag själv också märkte just när jag skulle skicka julkort till en massa personer. Kanske jag borde anstränga mig lite mer för att vara otrevlig mot alla så skulle jag inte ha det problemet? ;) Nånej, det var bara ett skämt, jag diggar nog mina vänner och fast jag inte riktigt förstår hur de alltid står ut med mig så är jag nog hemskt glad över att de ändå gör det :)

Plus att det säkert skulle kännas helt konstigt att inte ha något att göra...


Ärlighet - 14.12.2012 23:04
----------------------------------------------------------------------
Jag blev lite inspirerad att göra saker för mig själv idag och jag tror nästan att det ledde till att jag var ltie elak mot en del personer. Men ärligt talat så kändes det bara bra.

Eftersom jag just nu sitter på datorn och skriver det här så är det säkert ganska tydligt att jag inte for och träffade typen jag borde ha träffat idag. Jag ringde honom och sa precis som det var att jag har andra saker jag hellre gör idag och jag hade inte alls dåligt samvete för det. Han måste nu helt enkelt försöka lära sig att klara sig utan mig i några dagar.

En annan typ har också varit lite desperat med att försöka träffa mig, och idag svarade jag äntligen och sa helt enkelt som det är; förra gågnen var inte tillräckligt bra för att jag skulle vara det minsta intresserad av att träffa honom på nytt. Jag hade lite lust att tillägga att med den där tekniken så kanske han nog borde satsa på one-night-stands, men det kanske skulle ha blivit lite för elakt. Det jag nu sa kändes bara helt otroligt skönt och dessutom tror jag att det var just tillräckligt okänsligt för att han inte ska störa mig igen.

På tal om typer som är desperata så var det annars lite humor idag när vi gick igenom våra kommande träningsturer (se föregående inlägg). Min telefon ringde precis hela tiden och till slut måste jag stänga av den. Under den tiden som den var avstängd hann det komma 4 textare. Vad är det för fel på människor liksom? Deras värld kan väl inte på riktigt liksom snurra runt mig och mina tidtabeller. Om man inte svarar i telefonen efter typ femte försöket så tycker jag det är ganska tydligt att man håller på med något och inte är så hemskt intresserad av att tala med den personen just då.

Förresten så hände en lite intressant sak på träningarna. Jag fick instruktioner om att hålla en totalt dödande muskelträning åt den enda personen som dök upp, och jag tror att jag lyckades ganska bra. Enda problemet var sen att jag också gjorde alla rörelser och jag har absolut ingen kondition längre. Pappan till en av simmarna konstaterade i och för sig att jag verkade vara i bra form, men med tanke på att han själv bara klarade av typ 2 punnerrusta och de också med en hel del stönande så tycker jag inte riktigt att man kan ta det på allvar. Speciellt som jag var helt slut efteråt och just och just klarade av att simma uppvärmningen. Mina muskler funkade bara inte och det kändes helt jättekonstigt. Undrar hur det ska gå imorgon?


Utveckling? - 14.12.2012 15:18
----------------------------------------------------------------------
Jag var idag igen på poledancing och det var nästan ännu roligare än förra gången. Det är ganska länge sen jag var då senast, så jag trodde att jag hade glömt allt, men tydligen inte. Visst var jag ännu också helt borta emellanåt och det såg antagligen inte ännu heller så snyggt ut när jag försökte göra något, men åtminstone tyckte jag att det gick bättre den här gången. Jag lyckades t.o.m. hållas i någon mystisk ställning är man skulle hänga upp och ner på stången och sedan gå framåt med händerna så att man kunde komma ner. Så hemskt graciöst såg det säkert inte ut, men jag gjorde det åtminstone och klarade mig utan att bryta nacken eller något annat kiva.

Där märkte jag också att min koordination är helt obefintlig. Det är ju lite pinsamt, men tydligen har jag ingen aning om vad min egna armar och ben håller på med och hur jag ska böja dem för att komma i någon viss ställning. Just i den där övningen där vi var upp och ner så skulle man ju sen böja ner armarna på något sätt för att kunna klättra ner, och jag hade helt sjukt svårt att hitta rätt vinkel och överhuvudtaget åt vilket hålla jag skulle försöka böja mig. Sen när jag har gjort saker en gång och liksom hunnit testa hur man ska röra sig för att det ska bli rätt så brukar det nog gå helt bra, men om det är någon ny rörelse så är jag alltid helt borta. En aning nolo...

Igår ringde också min chef till mig på kvällen och gnällde i över en halvtimme om att våra träningsturer är helt löjliga och att det inte är nån idé att ha så där många timmar när vi högst antagligen ändå inte gör något vettigt. Okej, jag håller med henne om att vi har lite onödigt långa träningar ibland och jag tycker inte heller att det är vettigt att hålla träningar för 2-3 personer åt gången, men jag fattar inte riktigt varför hon ringde åt mig och klagade om det. Speciellt då jag redan efter ett par minuter sa att vi skulle försöka göra något åt saken så tycker jag det var en aning onödigt att fortsätta gnälla om det. Dessutom har jag flera gånger under hösten försökt påpeka att det inte är hemskt fiffigt att fortsätta som vi gör, men ingen har reagerat tidigare.

Nå, nu ska jag snart sticka iväg till simhallen där en annan typ håller träningar så att vi kan komma överens om några förändringar i våra turer. Igen, helt utan lön och helt utan att egentligen behöva göra det. Det är väl liksom inte riktigt min sak att reda ut föreningens problem heller. Men eftersom jag nu är helt för snäll för mitt eget bästa så gör jag det utan att klaga, fast det dessutom betyder att jag kommer att få helt massor mindre lön i fortsättningen.

Men så där på tal om att vara för snäll så har jag nu nästan bestämt mig för att ringa typen jag skulle träffa idag på kvällen och säga att jag nog inte är på väg. Jag har bara ingen fiilis att fara dit, och jag orkar inte riktigt göra det bara av ren välgörenhet heller. Speciellt som jag nuförtiden vet att det finns en mycket bättre typ som faktiskt vill ha mig och dessutom har en viss tendens att ringa mitt i natten och fråga om jag kommer och sover över hos honom. Kanske igen lite patetiskt, men om jag inte har något annat viktigt för mig så är jag faktiskt hellre hemma och väntar på att han möjligtvis ringer. (Han sa senast vi talade med varandra att han skulle ringa mig på veckoslutet, så riktigt så illa som det låter är det kanske inte... ;))


Sömnbrist - 13.12.2012 13:53
----------------------------------------------------------------------
Jag hade tydligen ganska ordentlig sömnbrist igår eftersom jag först sov 3 timmar mitt på dagen och nu har sovit ca 12 timmar den här natten. Med tanke på att jag normalt brukar sova högst ca 6-7 timmar och sen oftast vakna relativt pigg så är det här nog ganska onormalt för mig.

Till en del berodde sömnbristen kanske på att jag började läsa till gårdagens tent klockan 1 på natten. Det var verkligen inte en bra idé, eftersom resultatet blev att jag ändå inte kunde nånting och dessutom höll på att somna medna jag skrev tenten. Det var sex frågor och jag kunde svara på fyra, varefter jag konstaterade att jag mycket hellre far hem och sover än sitter där och försöker hitta på någon skit om saker som jag inte har en aning om.

Däremot har det nu kommit resultat från sju av våra nio tenter den här hösten och jag har kommit igenom alla.Hur det är möjligt vet jag inte, men det här betyder ju att jag högst har två tenter jag måste ta om. Med tanke på min motivation och hur lite jag har gjort åt skolarbetet hela hösten så tycker jag man kan se det som en ganska enorm framgång ;)

Största orsaken till att jag inte sover eller har tid med något annat heller för den delen är säkert att jag har för mycket sex hela tiden. Sedan jag kom hem från Sverige förra fredagen så har jag haft sex varje dag åtminstone en gång. Dessutom har jag sovit över hos personerna i fråga flera gånger, vilket i mitt fall oftast betyder att jag egentligen inte sover utan antingen håller på med annat eller så bara ligger där och desperat försöker somna med någon annan i sängen.

Kanske jag borde försöka dra ner lite på hur ofta jag träffar människor, men det är nu bara lite svårt att säga nej och dessutom är det ju roligt. Det finns människor som har kallat mig sexaddict flera gånger och kanske det faktiskt ligger något i det. Det sägs väl om olika saker man är beroende av att de blir ett problem sen när de stör ens vardag och gör så att man inte hinner med något annat. Jag tror nästan att det här snart är i det skedet om jag inte gör något åt det...

Nåjoo, nu kanske jag borde försöka aktivera mig lite. Klockan är snart 2, så kanske det börjar vara dags att stiga upp ur sängen och göra något. Åtminstone måste jag gå och posta mina julkort och så borde jag säkert också fara till butiken och köpa nånting att äta. I princip skulle jag ju kanske kunna fara in till stan och posta korten i den där speciallådan också, men får se om jag orkar fara så långt...


Måndag :) - 11.12.2012 00:12
----------------------------------------------------------------------
Jag har haft en helt otroligt bra dag idag. För det första var jag på helt bäst humör redan från morgonen, men det skrev jag redan tidigare om.

Sedan gick jag till skolan och vi hade nånslags labbundervisning där vi skulle testa olika snabbprover man kan ta av patienter, dvs. vi fick sticka varandra och ta fast hur många blodprov. Jag anmälde mig dessutom som frivillig till att testa ett extra, lite dyrare prov som inte alla fick leka med. Jag fick en hel del kostiga blickar när jag ivrigt anmälde mig som frivillig, så man skulle nästan ha kunnat tro att det inte är normalt att tycka om att bli stucken, men så kan det nu väl ändå inte vara...?

Som bonus fick jag dessutom veta att jag hade alldeles perfekta koaguleringsfaktorer (1.0) och bl.a. att min lever åtminstone inte ännu är helt förstörd. Allt annat var helt normalt, men det verkade som att jag hade lite förhöjda eosinofiler, vilket skulle kunna tyda på någon kosntant allergisk inflammation. Kanske jag helt seriöst borde gå och testa mig för den där astman eller något snart...

Eftersom jag nu färdigt var på så gott humör så höll jag lite speciellt roliga träningar åt mina simmare och lät dem simma stafetter i en hel timme. Jag var själv också med och simmade, och fast jag nu naturligtvis inte har någon kondition överhuvudtaget så verkade det nog ändå ganska effektivt. Det var ganska roligt att efteråt få höra att vi för en gångs skull hade verkligt roliga och motiverande träningar :)

Så var det simningens julfest efter det. Det var en aning trögt och där hände inte riktigt nånting, men lite gratis mat fick man nu åtminstone. Och man kunde nästan ana en liten förbättring i mina simmares uppförande när de för en gångs skull satt relativt lugnt i ett bord som alla andra istället för att som vanligt isolera sig i ett hörn och ha någon allmän protest på gång. Jag försökte också vara lite effektiv och prata med min chef om att ändra lite på våra grupper så att de skulle bli lite vettigare, och hon sa i princip att hon litar på att jag vet vad som funkar och att jag nog har ganska fria händer att göra precis vad jag vill. Det var egentligen ganska roligt att märka att människor ändå verkar anse att jag har någon koll på vad jag gör och att det dessutom tydligen är såpass godkänt att jag får fortsätta som jag vill. Speciellt som jag faktiskt inte har någon utbildning alls och dessutom oftast är lite allmänt borta med vad jag borde göra.

Efter det för jag och träffade mitt ex som ännu också älskar mig. Vi kom ju överens med min nya pojkvän att det inte har någon skillnad vem man har sex med så jag tänkte åtminstone utnyttja det direkt. Dock måste jag nog säga att det kändes lite konstigt, och ärligt talat så är det inte alls lika bra som det igår. Jag skulle kanske kunna börja fundera på att sluta träffa honom så småningom om jag nu inte får något ut av det längre. Om en 13-14-åring i en spanska serie (Polseros vermelles) kan dumpa någon för att hon inte känner samma sak som han gör så borde väl jag också klara av det?

För att det här inlägget nu inte bara ska bli en massa tråkigt babbel, så har jag också lite funderat på vad fan män egentligen har för konstig obsession med analsex? Kvinnor har ju liksom inte ens någon prostata, så jag förstår inte riktigt själva pointen. Okej, det finns ju kanske en hemskt liten minoritet som har sin G-spot eller whatever där, men jag hör åtminstone inte till dem så jag tycker nog att männen skulle kunna försöka träffa rätt hål lite oftare och nöja sig med det.

Imorgon blir det sista obligatoriska timmarna i skolan för det här året. Sen är det bara tent på onsdag som jag inte ännu heller har gjort ett dugg för...


Slut på singellivet - 10.12.2012 10:45
----------------------------------------------------------------------
Jag är inte singel längre :)

Igår var jag över natten hos honom jag skrev om i förra inlägget och en del tidigare också, och jag frågade vad vi har på gång. Vi talade äntligen om det och nu är det definierat att vi faktiskt har ett förhållande, vilket är helt sjukt nice!!! Dessutom betyder ett förhållande ungefär samma sak för oss båda, så det kommer inte ens att bli något problem angående vad som är otrogenhet och så. Vi kom överens om att det vi har på gång är mycket mer än bara sex, men att det inte hindrar någondera att ha sex med vem man vill och att det inte stör den andra överhuvudtaget. Perfekt alltså :D

Nu borde jag bara lära mig att sova med en annan människa i samma säng. Jag vet inte vad jag har för problem med det, men om jag ligger bredvid någon så somnar jag bara inte (om jag inte råkar vara såpass full att jag helt enkelt slocknar...). I princip är det inte så farligt och jag tycker det är helt skönt att ligga där hela natten medan någon klänger på en, men om vi börjar träffas oftare så skulle det kunna vara helt praktiskt att kunna sova lite också...

Snart måste jag kanske börja gå till skolan och försöka inse att jag inte ännu har jullov. Sista tenten är nu på onsdag, men jag har ju trott att lovet började för ca 2 veckor sedan så gissa om jag har varit på några timmar? Fast whatever, efter en så här perfekt start på veckan kanske man klarar några dagar till :)


Paranoid? - 09.12.2012 23:50
----------------------------------------------------------------------
Igår var jag på tupare hos en kaveri och jag har nu idag funderat lite på vad vi diskuterade där. Som jag redan skrev tidigare så har jag haft nånting lite konstigt, som nästan liknar ett förhållande,på gång med en av mina fuckbuddys. Problemet är nu det att jag inte vågar prata med människor (åtminstone inte om något viktigt), men jag skulle ändå vara lite intresserad av hans åsikt om saken.

Slutsatsen igår verkade helt klart vara att jag borde sluta vara löjlig och helt enkelt fråga honom rakt ut. Tydligen har jag inget att förlora och det värsta som skulle kunna hända är att jag skulle skämma ut mig. Enligt dem. Enligt mig är det något helt annat. För det första vet jag inte alls hur jag skulle ta upp något sånt och för det andra så skulle det helt säkert kunna hända något värre. Tänk om jag har missförstått allt och han inte längre vill träffa mig efter att jag frågar om nånting helt fel? Han hör faktiskt till en av de få personer jag har träffat som jag inte tröttnade på direkt och gärna skulle vara med en lite längre tid, så jag skulle liksom helst inte vilja förlora det vi har på gång.

Sen var det ju förstås någon som undrade varför jag egentligen ens vill veta vad vi har på gång om jag är nöjd med det som det är. Det är en hemskt bra fråga och jag kom inte just då på något vettigt svar. Senare har jag dock kommit fram till att jag tydligen är en hemskt paranoid person och eftersom jag nu har märkt att det kanske för mig åtminstone håller på att gå över till något som inte är bara sex så skulle jag vilja veta vad han tycker och ifall jag borde börja förbereda mig på att han snart inte längre orkar med mig eller något liknande. Det är inte så hemskt kiva att plötsligt bara bli dumpad när man trodde att allt var bra, så därför skulle jag helst vilja undvika något sånt.

Dessutom skulle man kunna undvika onödigt oroande direkt då någon inte svarar i telefonen. Ifall jag vet vad man har på gång så stör det mig inte egentligen att inte träffas så ofta och kanske inte alltid få svar när man försöker få tag på personen, men om man inte vet det så tror jag alltid att personen ifråga kanske äntligen har insett att jag inte är något att ha och bara slutar svara istället för att säga som det är. Det är ganska patetiskt, men tyvärr så har jag lite svårt att tro på att människor faktiskt vill träffa mig om de inte har sagt det rent ut så att det låter tillräckligt övertygande.

Antagligen borde jag fråga honom så att jag skulle kunna sluta fundera på sånhäna helt idiotiska saker, men samtidigt vet jag att det är hemskt osannolikt. Jag är för feg för att våga höra svaret.


Stockholm - 06.12.2012 00:20
----------------------------------------------------------------------
Just nu sitter jag i ett hotell i Stockholm på en helt usel dator. N-, R- oc E-tangenterna fungerar inte och allt annat är på helt fel platser. Nätet är dessutom helt sjukt trögt. Så ursäkta om det finns en massa skrivfel här...

Somjag redan skrev så är jag alltså i Stockholm. Vi for igår på kryssning plus en hotellnatt med min mamma och syster och jag kommer alltså hem på fredag. Hittills har det väl varit relativt okej,¨åtminstone om man bortser frå sällskapet och det faktum att det har varit någon jävla snöstorm här hela dagen och alla gaor är fulla med slask och annat störande.

Det som nästan är mest störande är min syster. Visst kan vi ha roligt tillsammans, som när vi blev dräglade över av ett gäng fulla ryska gubbar på båten eller när vi höll på och analyserade människors flirttekniker på dansgolvet, men hon är bara så dum. Det är kanske inte en negativ sak egentligen, men det gör det bara lite svårt att prata med henne. Plus att det är helt hemskt att gå och shoppa med hene eftersom hon fastnar i timmatal i varenda butik medan jag brukar gå in, titta i typ 10 sekunder och konstatera att dä inte fins det jag vill ha.

När min syster kommer till Sverige börjar ho dessuom ala rikssvenska och det är först smärtsamt att lyssna på. För det första så kan ho inte det och för det andra så låter det bara så tillgjort när hon försöker. Jag förstår verkligen inte varför man borde ändra sitt eget sätt att prata bara för att man råkar befina sig i ett land där de inte vet hur svenska borde låta. Åtminstone för mig så är finlandssvenska väldigt starkt mitt modersmål och jag tänker absolut inte börja med ågo löjlig accent bara för att passa in. Istället använder jag ännu mer finlandismer för att sedan kunna skratta åt dem när de inte förstår något ;)

Min mamma igen har jag lite vant mig vid redan, så jag klarar på något sätt av att vara med henne några dagar. Hon sa faktiskt rent ut att hon har gett upp hoppet om att jag nånsin ska bli en (enligt henne) tvättäkta finlandssvensk och hämta hem någon blond, snobbig svärmorsdröm. Inte för att det stör mig. Jag har också gett upp hoppet om att hon ånsin ska förstå mig.

Nåja, nu ska jag gå tillbaka till vårt rum och sedan försöka stå ut med en dag till här. Eller okej, så hemskt är det nu kanske inte. Det är faktiskt helt roligt att shoppa här när det finns lite störe urval och jag ine ens har gått in i en butik på ågra månader där hemma. Dessuom så är det nog helt roligt att kunna mobba min syst igen och min mamma är åtminstone på det sättet lätt att tala med att man inte behöver akta sig för att tala om inälvor och lik vid matbordet...

Kan skriva mer nångång nä jag har ett fungerande tangentbord, det här är en aning störande.


Bita och slicka - 02.12.2012 23:50
----------------------------------------------------------------------
Jag kan inte riktigt sluta skratta just nu. Jag träffade just en typ som hade en minst sagt intressant stil att ha sex och det var helt sjukt underhållande :D :D :D

Som vanligt har jag ingen aning om vad som hände, men jag råkade alltså titta på en typ på busshållplatsen i kanske 2 sekunder. Så kom han förstås och satte sig bredvid mig och bjöd mig på "kaffe" hem till sig. Eftersom jag alltid tackar ja till vad som helst så gick jag förstås hem med honom.

Han betedde sig helt otroligt konstigt. Det påminde mig lite om när man träffar en glad hund och den bara hoppar upp på en och slickar en överallt och nafsar så där lite lekfullt. Jag vet inte riktigt varför han gjorde det, men alltså han bet mig helt seriöst över hela kroppen. Inte för att jag nu hade så hemkst mycket emot det, lite våld är ju alltid trevligt, men alltså det var så bisarrt att jag inte riktigt kunde hålla mig för skratt. Jag hoppas han inte märkte något för jag försökte nog dölja det med att svänga mig och gapskratta in i någon dyna. I och för sig verkade han åtminstone inte så hemskt sårad, så kanske han trodde att jag skakade i hela kroppen av någon helt annan orsak ;D

Jag vet nu inte riktigt om det hela var så roligt att jag vill träffa honom på nytt eller om det bara var så konstigt att jag borde ignorera honom i fortsättningen? Åtminstone var hans nationalitet helt positiv för jag fick äntligen ett nytt land till min samling. Barney (från "How I met your mother") kommer aldrig att få fast mig ;)

Jag berättade också just hela grejen för min kämppis eftersom hon lite undrade varför jag kom in genom dörren och bara skrattade, och hon konstaterade igen att sånhänt bara skulle kunna hända mig. Jag vet inte riktigt vad jag gör, men tydligen har jag något som hon kallar min "sexblick" och som skriker åt alla att komma och plocka upp mig. Han jag var med idag sa också att jag såg ut som om jag hade någon värre dryspell på gång och var i desperat behov av sex. Jag vet nu inte riktigt om man kan kalla lite drygt 24 timmar en dryspell, men kanske det. Det skulle vara helt roligt att veta vad jag gör för att se ut så.

Idag t.ex. hade jag ingen som helst mejk på mig, hade glasögon istället för piilare och var dessutom inpackat i halsduk och mössa och allt möjligt. I och för sig helt trevligt att märka att "I've stille got it", men jag förstår helt på riktigt inte hur det kan vara möjligt.

Jag var just på väg hem från min mamma och hade fått höra om deras lyckade bantningsstoryn. Min mamma väger nuförtiden bara några få kilo mer än jag och har bara en storlek större byxor. Min mamma alltså! Min syster väger mindre än jag och har en storlek mindre farkkun. Och det trots att hon är några cm längre än jag och jag enligt all logik borde väga mindre. I och för sig konstaterade vi nog att jag har större muskler än hon, men där är nog en hel del överlopps fett ovanpå också. Jag måste helt enkelt skärpa mig med min anorexidiet och försöka träna lite mera nu när skolan äntligen har lugnat sig lite och jag har en chans så där tidsmässigt.

Sen för att nu lite fortsätta på sextemat så funderade jag idag (medan jag blev biten och slickad överallt) på skillnaden mellan män som blivit omskärda och män som inte blivit det. Det verkar som att det är ganska vanligt med omskärelse bland utlänningar (åtminstone de jag har träffat), men vanligare att inte göra det bland finnar. Båda har ju i och för sig sina fördelar, men jag tror nog att jag föredrar män med allting kvar. Det är t.ex. ganska underhållande att ge blowjobs och hålla på och leka med förhuden, och det funkar inte riktigt om den inte finns. Dessutom råkar mitt favoritsexobjekt just nu höra till dem som inte är omskärda, så det kanske också gör mig lite partisk. Jag vet att ingen antagligen var intresserad, men som alla säkert har märkt vid det här laget så har min blogg tappat allt som påminde om censur och sociala normer...


Förvirrande - 01.12.2012 21:56
----------------------------------------------------------------------
Jag kan helt lugnt medge att jag aldrig har varit särskilt bra på det här med förhållanden, men nu är jag åtminstone helt förvirrad. Jag håller nuförtiden mest på med någonslags regelbundna fuckbuddy förhållanden, som i och för sig alla är mer eller mindre dysfunktionella. Jag har redan en liten tid haft en känsla av att ett av dem håller på att bli något helt annat än bara sex, och efter förra natten blev det bara ännu råddigare.

Personen i fråga har alltid varit helt på det klara med att vi inte är ihop eller något, så från början var allt perfekt. Nu är problemet bara det att han hela tiden kallar mig saker som "darling" eller "honey" ochförra gången råkade han t.o.m. säga att han älskar mig. Igår när jag bara så där i förbifarten nämnde att jag hade varit sjuk den här veckan så blev han besviken över att jag inte ringde honom så att han skulle ha kunnat ta hand om mig. Precis som om jag nu skulle vara en person som bara ligger i sängen och låter någon annan göra allt för mig... Igår sov jag också över hos honom (väldigt sällsynt för mig), och då frågade han mig nånting i stil med om jag skulle kunna vänja mig vid att spendera lite flera nätter där i fortsättningen.

Samtidigt pratar vi helt öppet med varandra om alla andra vi har sex med och igår berättade han t.o.m. om en misslyckad dejt han hade varit på förra veckan.

Vad vill han egentligen? Kan nån hjälpa mig för jag har på allvar ingen aning. Eller borde jag bara sluta tänka så mycket och njuta av att ha alla positiva sidor av ett förhållande men inte behöva oroa mig för att såra någon genom att vara "otrogen"? (Citattecken eftersom det enligt mig inte är otrogenhet utan bara random sex som inte har något att göra med saken)

Till saken kanske också hör att jag nu har bestämt mig för att jag inte skulle ha något emot att ha ett lite mer seriöst förhållande med honom. Han är just passligt galen för min smak och efter att ha funderat lite på saken så kom jag fram till att det ändå är viktigare än hans möjliga utseendebrister. Plus att jag med min nuvarande valrosskropp kanske inte kan vara så kräsen just i det syftet...