Maj 2012

Sommarlov!!! - 31.05.2012 16:49
----------------------------------------------------------------------
Äntligen är den där jävla kanditenten över och jag har sommarlov! Helt otroligt skönt alltså! Och jag kan inte på något sätt vara besviken över att ha brutit handen och gått miste om sommarjobbet; just nu känns det ungefär som det bästa som kunde hända. Minus det att jag förstås ännu också har en gipsad hand och måste hålla på med en massa störande plastfunderingar varje gång jag går och simmar så är det nu bara så mycket bättre att ha en helt ledig sommar :)

Själva tenten gick nu sen kanske inte så där hemskt bra, men åtminstone kommer nån säkert att ha helt sjukt roligt när denläser igenommina påhittade och hemskt intressanta svarsförsök... :D


Vattenberoende - 30.05.2012 19:55
----------------------------------------------------------------------
Jag hade inte ens tänkt på det före en del personer påpekade det idag, men kanske det faktiskt ligger nånting i att jag är ganska konstig som med våld ska fara och simma med en gipsad arm. Hittills såg jag det som något helt självklart; plast på bara och så far man dit och sparkar. Men normala människor skulle alltså inte göra så...?

Diskussionen om mitt uppenbara vattenberoende fortsatte ännu en stund och en kommentar som jag speciellt reagerade på var "Jag hoppas att det aldrig blir så där illa för mig". Jag tror inte riktigt att jag hade insett det, men tydligen har alla andra också märkt att jag helt enkelt inte klarar mig utan att fara och simma med högst några dagars mellanrum. I och för sig är det nog ett av mina helt klart hälsosammaste beroenden, men ändå.

Kan man göra något åt det? Vad skulle de månne säga om man dök upp på någon rehabsklinik och meddelade typ "Hej, jag är beroende av vatten"?


Studentgåva? - 30.05.2012 11:49
----------------------------------------------------------------------
Förresten kom jag också på att jag har ett problem till. Min syster blir student nu på lördag och jag har ingen aning om vad jag borde skaffa för present åt henne. Är det okej om jag bara ger ett kort och en ros? Hon har egentligen inte önskat sig något annat än pengar och det kommer både min mamma och pappa att ge henne med mitt namn med på kortet. Plus att hon nog inte heller gav nånting åt mig...

Så har någon ett bättre förslag eller är det där okej?


Mera testande - 30.05.2012 10:36
----------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt hur smart det är att skriva om det här, menjag tänker nu göra det ändå fast någon som läser det antagligen kommer att ringa någon myndighet och få mig inspärrad "för mitt eget bästa"...

Men alltså; igår kom jag fram till att 4 morfintabletter och ca 1 dl vodka leder till en ganska rolig koma på 12 minuter. Jag har absolut ingen aning om varför jag gjorde något sånt, men nu har jag åtminstone testat det också. Jag försökte faktiskt läsa till kanditenten igår, men sen kom jag fram till att det var helt otroligt tråkigt. Så råkade jag förstås få syn på morfinpaketet på golvet och kom på något mycket roligare (men kanske lite mindre smart...) att göra istället. Men helt tydligt överlevde jag ju och lyckades inte ens få till stånd någon andningsförlamning.

På träningarna igår fick jag dessutom höra att det inte heller är normalt att vilja skära upp sin kropp bara för att se hur den ser ut inuti. Eller att vilja veta hur det känns att bli knivhuggen eller skjuten eller liknande. Men alltså jag är helt på riktigt intresserad! Om man ser på leffor och tv-serier och sånt så verkar det bara så konstigt att en såndän liten metallbit kan ta så otroligt sjukt som det verkar göra. Eller så är deras smärttröskel bara helt överdrivet låg. Men just därför skulle det liksom vara så intressant att själv uppleva det. Som en liten tröst fick jag åtminstone också veta att det finns åtminstone en annan person som också är intresserad av det här. Inte för att jag nu vet hur glad man borde vara över att få veta att någon man känner är en total knäppskalle, men ändå... ;)

Och för att nu ännu se något positivt i min nuförtiden missbildade hand så har jag åtminstone nu fått uppleva hur det känns att bryta något riktigt ordentligt. Tidigare hade jag bara brutit ett finger, vilket ju nästan var lite patetiskt. Dock blev jag inte så hemskt övertygad av benbrottssmärtan. Visst tog det ju liksom sjukt, men inte var det nu ändå nånting som man inte skulle klara av. Om jag nånsin lyckas bli knivhuggen eller skjuten så hoppas jag nästan att det skulle vara lite mer smärtsamt, annars blir jag nog lite besviken...

Och joo, jag inser att det här inlägget än en gång bevisar att jag är något värre psykfall och absolut borde spärras in någonstans, men so what? Dessutom hoppas jag att alla noterar att allt det här bara involverar saker som skulle skada mig själv. Med andra ord behöver man alltså inte vara rädd för att jag plötsligt tappar greppet totalt och blir vår nästa massmördare.


Enarmad - 29.05.2012 00:19
----------------------------------------------------------------------
Jag har plötsligt fått lära mig att göra allting med bara en arm, vilket är lite intressant. Det mesta går nog helt bra, men nu finns det vissa problem också. Det jag är allra mest störd på är att det är ganska omöjligt att sätta fast sitta hår. Det är helt jättestörande att måsta ha det löst hela tiden, men ännu har jag åtminstone inte kommit på något fungerande system för att göra det, och inte finns det ju alltid någon annan i närheten som man skulle kunna be om hjälp av.

En annan sak jag märkte idag är att det ju är helt omöjligt att sminka båda ögonen med samma hand! Jag vet att de flesta tycker jag är hemskt konstig som använder vänster hand för vänster öga, men det blir ju liksom helt bakvänt om man inte gör det! Så ifall min mejk ser en aning konstig ut här de närmaste veckorna så beror det helt enkelt på att jag inte kan använda min sminkhand...

Fast åtminstone har jag inte längre det där enorma, tjocka gipset som jag hade i början. Igår började handen plötsligt värka helt massor, och jag har lite kommit till den slutsatsen att om jag tycker att något tar sjukt så är det antagligen något allvarligare, så jag for till sjukhuset och checkade saken. Efter att igen ha fått vänta fast hur länge kom de sen fram till att min hand hade svällt upp så mycket att gipset var alldeles för spänt. Jag vet nu inte riktigt hur rätt de hade i att det bara var det som var problemet eftersom de inte undersökte mig alls och jag kan känna ändorna på skruvarna precis under huden, men jag orkade nu sen inte börja klaga. Jag fick som råd att börja äta mina smärtstillande och inte komma och störa dem i onödan. Men för att nu se något positivt i det också, så fick jag nu istället ett slags löstagbart gips som är massor mindre än det förra.

Och sommarjobbet miste jag ju också nu pga det här. Tydligen kom de plötsligt inte alls ihåg vår överenskommelse när jag dök upp där med sjukledighetsintyg, och ville inte ens medge att jag nånsin skulle ha haft ett jobb hos dem. Inte världens bästa bemötande kanske, men egentligen är jag helt nöjd. Ingen kan klaga på att jag är för lat för att jobba, jag har ändå hela sommaren ledig och dessutom får jag antagligen nånslags sjukledighetsunderstöd från Kela. Ifall jag på riktigt skulle ha behövt pengarna för att t.ex. betala hyran eller något så skulle situationen kanske vara lite sämre, men just nu är det ganska perfekt ;)

Nu borde jag bara på något sätt lyckas läsa helt otroligt effektivt de här sista dagarna så jag ens har en chans att komma igenom kanditenten...


Testat - 25.05.2012 09:20
----------------------------------------------------------------------
Nåja, nu har jag då missbrukat mitt morfinlager precis som jag visste att jag skulle göra. Igår på kvällen tog jag typ dubbel dos, och nu var det ju faktiskt en heltintressant känsla. Jag vet inte riktigt hur man skulle beskriva det, men det var kanske som att vara lite halvt vid medvetande och inte egentligen ha någon känsel i kroppen. Jag rekommenderar verkligen inte det så där dagtid då man borde få något gjort, men på kvällen är det säkert helt okej ifall man tycker om sånt.

Men nu borde jag antagligen försöka låsa in resten av mina tabletter nånstans, för den här handen är ju faktiskt inte ens sjuk. Jag tror det var ett av de smartare besluten jag har gjort när jag bara tog ut 20 tabletter från apteket istället för alla 100 på en gång. Visserligen har jag ännu receptet kvar i ett år, men orka nu sen gå till apteket bara för att få mera av något som man inte ens behöver...


Sjukhus och droger - 24.05.2012 15:45
----------------------------------------------------------------------
Jag var då alltså igår på Tölö sjukhus och blev opererad, och kan bara konstatera att min mamma nog hade en viss point när hon försökte säga till mig att bara ge upp med den kommunala sidan och gå privat direkt. Seriöst, ingenting funkar ju på det där sjukhuset! Där var en massa personal som inte verkade ha en aning om vad de höll på med och ännu mindre vad de andra i deras team höll på med. Jag blev bara omkringskickad till olika personer hela tiden och ingenting hände. I ett skede gick t.o.m. sköterskan som hade ansvaret för mig på lunghpaus utan att berätta för någon vad som skulle göras. Så hade jag sen en massa personer runt min säng som bara stirrade dumt på mig och undrade vem jag var och vart jag var på väg. Lyckad organisering liksom.

Enda typen som verkade ha någon koll på vad han gjorde var kirurgen, vilket väl i och för sig var helt bra. Dock kom han bara snabbt och förklarade för mig hur han skulle göra små titthål in i handen, sätta i några skruvar och vara klar på 8-9 sekunder. De opererade sedan i 2 timmar och efteråt kom han ännu och konstaterade att han under hela sin karriär som handkirurg aldrig sett något liknande. Han hade antagit att jag, precis som alla vanliga människor, hade fått benet (=MC V) att röra sig utåt, men det hade jag ju förstås inte. Istället hade det alltså flyttat sig inåt så det ungefär var ovanpå ringfingerbenet (MC IV) och de gned mot varandra varje gång man ens lite råkade röra fingrarna. Inte undra på att det var lite sjukt...

Sen började jag också fundera lite på min smärttröskel. Den måste ju vara helt sjukt hög eftersom jag gick omkring över ett dygn med ben på fel plats plus 3 frakturer (två på os hamatum och en på os scaphoideum), utan att ta något smärtlindrande alls. Och min pappa var ju med när jag for till jouren direkt efter att det hände och tänkte själv nästan svimma när han såg hur de vände och vred på handen och försökte komma fram till vad som var brutet. Själv satt jag där helt lugnt och berättade bara vad som kändes och vad som inte var så farligt. Normalt?

Och tydligen borde den här handen ännu också vara ganska ordentligt sjuk. Åtminstone av mängden utskriven morfin att döma. Jag förstår inte riktigt hur någon idiot kan skriva ut 100 tabletter morfin så där bara. Och till mig av alla personer! Borde de inte ens ta sig några sekunder tid att utreda patientens psykiska tillstånd innan de gör sånt? Det där är seriöst mycket, och jag vet att jag helt lätt skulle kunna få för mig att börja missbruka det och bli beroende. Jag tror min kämppis blev lite orolig när jag igår pratade om att det skulle vara roligt att testa hur mycket man kan ta och dessutom vad som händer om man blandar dem med alkohol...


Aj!!! - 22.05.2012 22:41
----------------------------------------------------------------------
Jag hade egentligen planerat att skriva ett helt överdrivet långt inlägg idag igen, men nu är min hand alldeles för sjuk för att orka med det...

Jag föll alltså av cykeln idag och bröt handen. Den är bruten på minst två ställen och så har jag dessutom en CMC V-dislokation, som tydligen var såpass unik att ingen på hela sjukhuset tidigare hade sett något liknande. Jag kan bara konstatera att om man skadar sig så ska man för det första göra det ordentligt när man nu ändå håller på och för det andra på ett sådant sätt som aldrig gjorts tidigare så man blirihågkommen ;)

Just nu är jag förstås lite störd på att jag var ett så ovanligt fall att de inte vågade göra något. Jag kan bara berätta att det inte är hemskt trevligt att gå omkring med en bruten hand hela dagenoch baravänta på att få komma till en handkirurg nästa dag. Det tar faktiskt sjukt! Och inte har jag några smärtlindrande heller eftersom mina simmare ätitupphela mitt förråd och jag inte fick några nya heller eftersom jag verkade måså bra. Trevligt med så hög smärttröskel att ingen tar en på allvar...

Annars så kan jag berätta att vår turné var helt sjukt bra ochdet kommer kanske mer om den och funderingar under den sedan när jag kan skriva lite effektivare igen...


Klasskillnad - 15.05.2012 23:31
----------------------------------------------------------------------
Vi hade idag igen nånslags undervisning i sociala färdigheter, och den var ett totalt skämt. Vi diskuterade bl.a. i en halvtimme om ifall man får fråga en patient "Röker du?", eller ifall det är en för laddad fråga. Ursäkta nu men "Röker du?" är enligt mig en helt neutral fråga, och jag förstår inte alls varför man ens måste diskutera sånt. Och hur fan ska man liksom annars få reda på det? Vi hade ett förslag som var "Intar du frivilligt andra gaser än luft?", och hur löjligt låter inte det?

Jag förstår överhuvudtaget inte varför man måste behandla patienter som om de skulle gå sönder av minsta lilla antydan om att de inte är perfekta. Jag menar de går ju ändå till läkaren för att något är fel med dem och de vill ha hjälp med det. Då hjälper det väl inte så hemskt mycket om läkaren är så rädd för att såra patientens känslor att de inte kommer någon vart? Plus att om man nu röker 5 askar om dagen, dricker en flaska vodka varje dag eller har ett BMI på närmare 40 så tror jag nog att patienten själv också inser att något är fel.

Sen hade vi olika exempelfall, och i slutet diskuterade vi sedan hur olika social rang de olika patienterna hade. T.ex. hade vi angående alkoholen en businessman som drack en massa konjak hela tiden och en perusduunari som just drack ungefär en kossu om dagen. Läraren frågade sedan vilkenderas livssituation vi som läkarstuderande hade lättare att förstå. Jag tyckte svaret var helt självklart, men sen märkte jag förstås att alla andra svarade precis tvärtom.

Tydligen är det vanligare för medistuderande att komma från en lite "bättre" bakgrund och därför lättare kunna relatera till personer från de högre sociala klasserna. Jag har däremot väldigt svårt att leva mig in i en businessmans livssituation eftersom jag aldrig varit det minsta intresserad av något sådant. Istället har jag växt upp med en massa spurgun omkring mig och dessutom bott i ett hem där det inte alls är ovanligt att bära hem en 24-pack öl varannan dag.

Var det där sen inte en lite väl laddad fråga av läraren? Tänk om där mot alla förmodan fanns någon annan än jag som relaterade till spurgun och nu blev helt deprimerad för att den tydligen inte är tillräckligt snobbig för att gå på medi? Vad fan liksom?

Nu ska jag gå och sova så jag orkar festa nonstop i en vecka på Götisturnén ;)


Kära hemorter - 14.05.2012 21:38
----------------------------------------------------------------------
Jag var just på simningens vårfest i Botby, och kom ännu en gång fram till att jag saknar östra Helsingfors helt massor. Det är ju absolut den bästa delen av Helsingfors, och åtminstone har man aldrig tråkigt där. Jag förstår inte överhuvudtaget varför människor tycker det är så hemskt där och hellre bor i nån snobbstadsdel med en massa tråkiga pensionärer och liknande.

På hemvägen i metron träffade vi en lite smått påverkad äldre gubbe som var minst sagt underhållande. Han gick omkring med en helt genomblöt skjorta, hade serpentiner runt halsen och kvinnosolglasögon på. Han kom fram och presenterade sig först minst 4-5 gånger och frågade sedan ifall vi kunde hjälpa honom att komma till Australien. Han skulle tydligen ha betalat 50 € i timmen och allt. I och för sig såg han nog inte ut att ha en enda cent på sig, men vi rådde honom nu ändå att stiga på nästa metro in mot centrum och sedan bli av på Järnvägstorget. Han tackade och önskade oss en God Jul.

Såndänt händer helt enkelt inte här, och det är bara så synd! Finns det liksom nånting mer uppiggande än att träffa en sådan typ just när man annars har en helt skit dag eller något? Jag förstår på riktigt inte vad människor har emot spurgun, de är bara så roliga :D

Nu ska jag fortsätta med kanditentläsningen, och sen vänta på att vår otroligt tröga tvättmaskin skulle bli klar så jag kan hänga upp tvätten nångång efter midnatt. Det är helt väldigt smart att märka att man två dagar före man ska på turné till Sverige inte har några rena kläder kvar...


Kroppshysteri - 12.05.2012 00:30
----------------------------------------------------------------------
Jag håller just på att planera vår temaklädsel till Göteborgsturnén med en grupp på facebook, och jag märkte igen att jag har lite avvikande åsikter ibland. Vi har haft en del förslag som skulle vara väldigt lättklädda om man säger så, och ingen annan av flickorna är riktigt med på det. Jag däremot tyckte genast att det var en jättebra idé...

Jag har egentligen aldrig förstått vad det är för problem med att visa upp sin kropp. Alla har ju ändå antagligen sett nakna människor förut och vi ser faktiskt inte så olika ut. Beroende på könet kan man nog ganska bra gissa sig till vad som finns under kläderna liksom. Ändå verkar det som att man är helt onormal om man inte ser något fel med att gå i blandbastu eller byta kläder medan någon ser på eller något liknande. Har det något att göra med att jag simmar hela tiden och en massa människor ändå ser mig naken varje dag eller är det bara ännu en grej som är fel med mig?

Men nu ska jag gå och sova så jag orkar stiga upp och fara på tävlingar nånstans mitt i skogen i Esbo imorgon. Fast jag har åtminstone inte druckit mer än några lonkeron idag, så jag kan stolt dyka upp utan krabbis imorgon fast det är lördag ;)


Ohållbar säng - 10.05.2012 16:52
----------------------------------------------------------------------
Jag var igår på medis fest för att fira att "föreläsningssäsongen" nu är slut. Det var helt roligt, men där var inte så hemskt många av dem som jag brukar hänga med, så jag tänkte faktiskt vara duktiig och fara hem i tid så jag skulle hinna sova lite före morgontränignarna. Så blev det ju sen inte...

När jag var på väg till bussen stannade en bil bredvid mig och frågade om jag ville komma på jatkon till Borgå. Och eftersom jag aldrig säger nej till någon, så kan man kanske gissa att jag en halvtimme senare befann mig på någon random nattklubb i Borgå där det var en annan studerandefest.

Nattens höjdpunkt var definitivt när jag råkade söndra en säng i en någons lägenhet nånstans på någon jävla bakgata i Borgå av alla ställen. Och inte ens med typen som bodde där. Jag bara gapskrattade i säkert en halvtimme efteråt åt hur absurd hela situationen var :D :D :D

Men som slutsats kan man kanske konstatera att det här nog igen går under kategorin "saker som kanske verkar smarta just då men ändå inte borde förverkligas". Det är helt enkelt inte lyckat att åka fram och tillbaka till en annan stad då man har morgonträningar nästa dag och måste stiga upp under en timme efter att man äntligen kommit hem...

En annan sak jag började fundera på var om jag kanske lite borde kolla hurdan chaufför det är i bilen före jag hoppar in med en massa okända människor? Igår t.ex. kom det fram att typen som körde inte ens hade körkort och dessutom hade druckit en del. Fast å andra sidan åker jag ju nog med mig själv som chaufför också, så jag tror inte egentligen att det kan bli hemskt mycket värre ;)


Bättre folk - 09.05.2012 14:56
----------------------------------------------------------------------
Vi hade just nånslags undervisning i socialt umgänge. Pointen var väl att man skulle lära sig olika tekniker för att övertala besvärliga patienter att ändra sina levnadsvanor. Jag tyckte nog att det var ganska onödigt. Föreläsaren tog bara upp en massa självklara saker som att man ska uppmuntra alla små obetydliga framsteg och aldrig få personen att känna sig som en dålig människa bara för att den råkar leva lite ohälsosamt.

Det jag reagerade på mera var kommentarerna vår klass kom med. Där kom emellanåt en del väldigt sarkastiska kommentarer som fick det att verka som om vi skulle stå över alla andra människor på något sätt. (Och bara för att klargöra det, så pratar jag alltså inte om finlandssvenskar oberoende vad rubriken antyder, utan allmänt om människor som tror att de är bättre än alla andra...) Jag började bara fundera på om jag också låter så där? En del har nog ibland påpekat att jag ibland kan ha lite "House-liknande" åsikter, men jag har nog inte riktigt tagit dem på allvar.

Så för att övergå till något helt annat så tror jag att jag lite har fastnat på en grej igen. Jag vet inte riktigt varför, för det hände för 6-7 år sedan och jag borde definitivt ha kommit över det redan, men de senaste dagarna har jag funderat en hel del på det. Antagligen började det från att jag i misstag råkade nämna det för en person på veckoslutet och sedan inte riktigt kunde släppa det.

Men åtminstone tror jag att jag har lyckats med min idé för att hindra något sådant från att hända igen. Om man är med på precis vad som helst med vem som helst så kan ju ingen någonsin tvinga en till något eller hur?


Avskrivning - 08.05.2012 15:31
----------------------------------------------------------------------
Jag har helt massor att skriva om, så jag varnar redan nu att det här kommer att bli ett alldeles för långt inlägg. Men vad kan man göra när man inte har någon tid att skriva men en massa saker händer?

Alltså: På veckoslutet var jag på tävlingar i Tammerfors och hade konstigt nog ganska roligt. Jag körde fram och tillbaka båda dagarna, så det blev en hel del kilometrar, men inte gjorde det nånting. Eller okej, ifall bensinpriset skulle vara ens någolunda vettigt skulle det inte ha gjort nånting...

På lördagen gick bilen sönder. Jag märkte plötsligt att styrservon inte alls fungerade, vilket innebar att ratten bara inte gick att vrida fast man tog i allt vad man orkade. En hemskt praktisk sak att upptäcka just då man ska lämna bilen på en helt överfull parkeringsplats med en massa ordningsvakter som tittar på en som om man skulle vara en idiot som inte vet hur man svänger sin bil... Förstås hade jag sen inte heller en aning om vad jag skulle göra åt saken, så efter ett patetiskt försök att checka att allt var okej under motorhuven medan alla stod bredvid och skrattade åt mig körde jag sen ändå hela vägen hem och till lande med en söndrig bil.

På lande försökte jag sen fixa det tillsammans med min pappa, vilket resulterade i att jag fick ännu en ganska ingående lektion i hur bilmotorer fungerar. Fast den här gången var jag faktiskt lite intresserad, så nu vet jag faktiskt hur hydraulsystemet fungerar på en Citroën Xantia, var man kollar oljan och kylarsystemet, vad som borde röra sig då man vrider på ratten, hur styrservon fungerar, hur fjädringen fungerar och en massa annat. Plus att min pappa inte heller lyckades vrida på ratten, så jag är lite stolt över att jag ens lyckades parkera så bra som det nu gick.

Sedan körde jag omkring till varenda en besinstation/biltillbehörsliknande affär i hela Borgå och kände mig en aning dum när jag frågade efter LHM-vätska, som ingen tydligen ens hade hört talas om. Vad är egentligen idén med att det finns personal på bensinstationerna när det enda de tydligen klarar av är att sälja kaffeoch bulla? En av kunderna visste åtminstone vad det var jag behövde, men kunde bara konstatera att de inte hade det. På en bensinstation var försäljaren också väldigt hjälpsam och helt bergsäker på att den allra dyraste oljan de hade var just det jag skulle ha, fast det efter att jag ringt och kollat visade sig att det var något helt annat. Bra service alltså... Förresten är jag lite störd på att man alltid blir behandlad som en idiot om man går in i en bilaffär eller liknande. Okej, jag råkar vara en kvinna, dessutom blond och så ut som en 15-åring, men bara därför behöver jag väl inte vara helt okapabel att sköta nånting själv?

Annars var det faktiskt jätteskönt på lande. Där var helt perfekt väder och jag var ganska effektiv och bl.a. fixade vår vessa, bar in en massa vatten, skötte grillen, lade ut terrassplattorna och en massa annat. Kanske det hade nånting att göra med att jag hade dåligt samvete för det där med bilen, men inte konstigt nog var det ändå helt roligt. Sen gick vi ännu i bastun och jag slapp äntligen och simma. Det var visserligen helt iskallt och jag klarade inte av mer än en helt minimal länk, men ändå. Jag måste helt enkelt försöka fixa lite mer tid för mitt eget simmande annars blir jag snart galen!

När jag skulle fara därifrån mäste jag först försöka förklara för min bror vart jag var på väg. Hur förklarar man för en två-åring var man bor? Han frågade hela tiden typ "Missä Emma koti?" och inte förstår han ju nånting om man säger att jag bor i Munksnäs...

Så tror jag också att jag för första gången nånsin hörde min pappa säga nånting positivt om mig. Han pratade visserligen med sin fru och jag är inte helt säker på om han är medveten om att jag hörde det, men ändå. Jag hade just klagat på hur jag inte alls hinner läsa till tenten jag hade på måndag, och sen lite efter det sa han då till sin fru att jag nog säkert ändå kommer igenom när jag är så otroligt smart och lär mig vad som helst helt direkt. Jag blev bara så glad! När man i 20 år fått höra att det är något fel på precis allt man gör så är det där något av det finaste någon kan säga åt en! Tidigare har då jag har kommit hem med typ 9,8 i medeltal på betyget och sånt har han alltid direkt frågat vad det har hänt med de där några få ämnena jag inte har 10 i, och det sorgliga är ju att jag faktiskt har trott att det är något fel på mig när jag inte klarar av att få fulla poäng i allt. Men på riktigt tycker han alltså att jag är smart!!! :D :D :D

Jag hann sova ca 4 timmar, och sen skulle vi igen till Tammerfors. Det kanske märktes att jag inte hade sovit och dessutom var lite euforisk av föregående dags "stora avslöjande", men åtminstone hade jag helt sjukt roligt när jag satt med den enda flickan i vårt sällskap och kommenterade varenda manlig simmare i de där tävlingarna. Simning är nu helt enkelt en perfekt sport för sånt, så varför inte utnyttja det lite? Dessutom hittade vi en helt klar vinnare. Han blev visserligen bara andra i sin gren, men han hade helt perfekta bröstmuskler, axlar, bicepsar, magmuskler, rumpa och allt annat. Plus att vi råkade sitta precis bredvid hans tränare, så man fick en ordentlig närbild när han kom för att höra kommentarer om sin simning... ;)

På hemvägen tog vi en liten omväg och stannade bl.a. för att simma i någon random sjö. Det var också helt iskallt, men samtidigt jätteskönt. Och vi hade en ganska bra show för alla förbipasserande när vi bytte kläder och sånt helt bredvid vägen.Vi blev speciellt omtyckta aven motorcyklist som gjorde ett extra varv och kom och visade tummen upp åt oss :D

Just innan vi var hemma kommenterade sedan en av gänget att hon totalt glömt bort att de hade haft en vuxen (=jag) med sig hela tiden... jag vet inte riktigt vad jag borde tycka om det. Jag är helt medveten om att jag oftast beter mig som en tonåring, men inte vill jag nu ändra det heller. Det är ju helt otroligt tråkigt att försöka vara sofistikerad och prata om vad man lagat för mat igår och vilka nya gardiner man funderar på att köpa och sånt. Jag är bara inte intresserad av det. Då sitter jag mycket hellre och argumenterar om ifall typen på bana 4 eller 5 har de snyggaste bröstmusklerna. Så jag kommer antagligen att bli en av de där tragiska typerna som aldrig inser att de är ca 10-20 år äldre än sina vänner och alla bara skrattar åt deras patetiska försök att hållas ungdomliga. Men vem bryr sig. Så länge jag ser ut som en tonåring kan jag väl lika gärna bete mig som en? ;)

Igår hade jag sedan tent, som jag som vanligt inte hade läst alls till. Jag började läsa nånting för första gången under hela kursen kl 21 på kvällen före, så konstigt nog gick tenten inte så bra. Jag kunde visserligen hälften av frågorna och man kommer igenom med hälften av poängen, så om jag har fulla poäng i det jag kunde finns det ju en liten, teoretisk chans att komma igenom. Men får nu se. Om det blev underkänt går jag helt enkelt och skriver om den i augusti.

Igår skulle jag också föra min cykel på service, och kom på den perfekta idén att cykla dit trots att det inte gick att svänga med den. Förstås kunde jag inte heller hålla någon vettig fart utan trampade på helt normalt (delvis pga att bromsarna inte fungerade...), och flög av lite ordentligare i den första kurvan. Jag skrapade upp både ena benet och handen, men inte lärde jag mig förstås nånting utan fortsatte cyklande och föll av igen. Till slut kom jag nu ändå fram, men jag kommer inte att få tillbaka cykeln före tidigast på fredag, och det är helt en aning störande. Jag älskar att cykla och det är bara så skit när man måste ta bussen eller någon cykel som är mycket sämre än ens egen.

Sedan upptäcktes förstås mina nya sår på träningarna. De föreslog att jag skulle passa bra som ett sk. "dåligt exempel", som t.ex. skulle kunna åka omkring till skolor och berätta om saker som det inte lönar sig att göra. Kanske de har en point... Alternativt borde jag bara lära mig att inte svara ärligt på allt som människor frågar om. Om någon frågar hur jag försträckte min bakre lårmuskel skulle man ju t.ex. kunna säga att man bara sprang lite för hårt utan uppvärmning eller något annat normalt. Men å andra hör det ju lite till den här samma tråkiga vuxenpratskategorin. Det är helt enkelt roligare och mer intressant att ge små vinkar om hur det egentligen hände ;)

Men nu ska jag sticka och simma, så det här får vara allt för den här gången. Hoppas ingen blev besviken över att det var för kort... ;)


Organiseringsförsök - 03.05.2012 22:42
----------------------------------------------------------------------
Jag har åtminstone försökt göra nånting vettigt idag och jag kan helt ärligt säga att jag inte har varit på datorn före nu, vilket åtminstone för mig är en ganska enastående prestation.

För det första var jag i skolan helt från början till slut fast vi hade en helt hemskt dag från kl 8 till halv 5. Dessutom gjorde jag mitt bästa för att koncentrera mig på undervisningen och inte hålla på med en massa annat, och tyckte till och med att jag lärde mig en hel del. Tack vare att jag för en gångs skull faktiskt gjorde vettiga anteckningar kan jag nu skippa flera kapitel i boken.

Sen blev jag ännu efteråt och printade ut en massa material från gamla föreläsningar så att jag kan skumma igenom dem istället för att desperat sitta och läsa en massa sidor ur en bok som jag inte ens äger och seriöst inte har tid att läsa. Ifall jag lyckas göra nånting imorgon och på veckoslutet också kan jag kanske ha en minimal chans att klara tenten. Förutsatt att det kommer tillräckligt allmänna frågor som man kan klara med min vanliga taktik att bara skriva så flummiga svar att de helt enkelt inte kan vara fel oberoende vad frågan egentligen handlade om.

Nu har jag dessutom varit lite extra duktig och organiserat alla mina papper från de här två årens kurser i en mapp. Jag lyckades till och med få dem relativt vettigt ordnade enligt kurs och ämne och så. Det kommer att förenkla mitt kanditentsläsande betydligt och dessutom var det konstigt nog helt roligt.

Sen bara måste jag berätta om en helt otroligt äcklig sak vi måste vara med om idag i skolan. Vi hade obduktionsdemonstration (=man ser på medan någon visar upp fynd från en obduktion) och jag var faktiskt väldigt nära att måsta springa ut och spy mitt under lektionen. Liket var en kvinna som var lika kort som jag, men vägde 130 kg och hade alltså ett BMI på 53. Det såg ju helt sjukt ut!!! Och alltså de där fettmängderna som bara vällde fram när de visade vad de hittat i bukhålan! Man kan nog visa en hel del äckliga saker åt mig utan att jag reagerar överhuvudtaget, men fett klarar jag bara inte av. Det såg ju ut som om nån skulle ha smält typ 100 smörpaket i hennes mage och de sedan skulle ha stelnat runt hennes inälvor, och sedan skulle man på något sett försöka se några tumörmetastaser i allt det där... USCH!!!


Spelberoende - 02.05.2012 23:18
----------------------------------------------------------------------
Varför skickar nån jävla firma hem en bonuskupong till deras nätcasino till någon som seriöst inte borde hålla på med nätpoker eftersom hon blir beroende direkt??? Jag hade faktiskt inte spelat på över ett år, men när man nu sedan får ett riktigt adresserat brev med någon reklam så måste jag ju bara klicka in mig på sidan och se vad det går ut på. Det var alltså kl 15 idag, och sen dess har jag spelat ett antal timmar...

I och för sigbrukar jag ha ganska bra tur. T.ex. fick jag största delen av fredagens drickor betalda med Black Jack-vinster, men ändå. Om man spelar tillräckligt länge såförlorar man helt enkelt i något skede, och det är inte riktigt bra med tanke på att jag helt på riktigt inte kan sluta. Jag borde kanske ha lärt mig att jag är en person som verkligen borde hålla sig borta från potentiellt beroendeframkallande saker, men tydligen har jag inte det.

Nu har jag bara slösat bort ännu en kväll på något helt annat än skolarbete. Jag är som vanligt helt sjukt mycket efter, men får ändå ingenting gjort. Vi har tent på måndag med ca 500 sidor att läsa, men jag har inte ens öppnat boken ännu. Och veckoslutet kommer att gå åt till att sittai en bil på väg till eller från Tammerfors hela tiden, så det hjälper inte heller precis. Varför måste jag vara så här otroligt lat???