Februari 2012

Växthuseffekt - 29.02.2012 23:33
----------------------------------------------------------------------
Jag har både igår och idag faktiskt försökt skärpa mig lite med skolarbetet. Jag förstår helt på riktigt inte hur människor kan förvänta sig att man ska hinna vara i skolan typ kl 8-16 och sedan ännu hinna läsa en massa efteråt. Dygnet räcker ju liksom inte till! I och för sig kan det ha något att göra med att jag tillbringar ca 3-4 timmar av min dag i någon simhall, men det är ju bara en liten bisak...

Men ja, jag tycker ändå att jag har varit relativt effektiv. Jag fick just klart min matdagbok och analys över vad jag äter och inte äter, som ska vara inlämnad imorgon, och dessutom har jag redan gjort färdigt fredagens uppgifter. Nu har jag bara en massa kvar att läsa, men det fixar sig säkert på något sätt.

Jag förstår inte riktigt varför människor stressar så mycket över studierna. Jag är helt sjukt mycket efter, men jag tänker inte ta någon stress över det utan bara fortsätta på samma sätt som tidigare och om jag failar tenten så gör jag väl det. So what liksom. Man har ju inte så hemskt bråttom någonstans, och i värsta fall går det väl bara ett eller ett par år extra med studierna. I matbordet satt jag t.ex. och lyssnade på en diskussion om hur mycket panik alla redan har pga vårens kanditent. Jag tänker bara helt lugnt sticka iväg till Göteborg och supa i en hel vecka mitt under vår nästan obefintliga läsetid. Antagligen kommer jag ändå igenom och har säkert dessutom helt lika bra poäng som de som har låst in sig i bibban från morgon till kväll medan jag har festat. Och om jag inte gör det så kan man alltid ta om tenten.

Nu medan jag har försökt leka aktiv studerande så har jag också fått känna på växthuseffekten så där i praktiken. Vår bibba ärbyggd nästan helt av glas, så den fungerar faktiskt som ett enormt växthus. På tisdagen i den där jävla snöstormen satt jag där och frös med ytterrocken på och idag svettades jag med bara en t-skjorta på mig. Då när solen skiner är det ju helt okej, men lite jämnare temperatur kunde där nog gärna få vara...

Nu ska jag försöka gå och sova så jag hinner på föreläsning kl 8 imorgon. Märk, jag skippar morgonträningarna för att hinna i tid till skolan. Sånt händer inte så hemskt ofta, men jag måste ju försöka upprätthålla min nya image som hikke. Det är så inte jag, men kanske jag skulle kunna försöka ens fram till tenten...? ;)


Brustna hjärtan - 27.02.2012 22:16
----------------------------------------------------------------------
Jag kom just fram till att jag antagligen är helt usel på att försöka trösta någon. Och det är lite synd för jag skulle så gärna vilja hjälpa, men jag har bara ingen aning om vad man kan säga i vissa situationer.

Plus att jag förstår så bra att en del saker kangöra så otroligt ont. Jag har t.ex. ännu också ibland problem med att åka med vissa busslinjer och måste göra en dubbelcheck innan jag går in i dem för att bara inte råka stöta ihop med en viss typ. Fast ibland nästan hoppas jag på att jag ska göra det, så inte har jag egentligen heller någon aning om vad jag vill...

Det vet jag åtminstone att det på sommaren var helt otroligt svårt att vara och träna vid en viss backe. Jättebra träning var det ju och jag har nästan bestämt mig själv för att fara dit på nytt när snön smälter, men jag vet ändå inte om jag kan. Jag borde så ha kommit över allt sånt redan, men jag kan inte hjälpa att jag nästan grät när jag kom upp dit på nytt.

Det sorgliga är ju att ingen har förstått mig på samma sätt efter det och jag har en stark misstanke om vad det berodde på. Högst antagligen har jag en del överaktiva receptorer i min amygdala, så då är det väl ganska förståeligt att någon med samma problem förstår exakt hur jag fungerar. Synd bara att jag inte insåg det då...

Och jag har egentligen ingen aning om varför jag skrev det här inlägget, det har ju inte riktigt med något att göra. Jag råkade bara just ha en ganska djup och deprimerande diskussion på facebook om förhållanden och jag måste skriva av mig lite saker.


Att prata om sex - 26.02.2012 21:49
----------------------------------------------------------------------
Bloggen har tyvärr varit lite död de senaste dagarna, men jag har bara inte riktigt haft nån skrivfiilis. Ska nog försöka bättra mig nu och få några inlägg till stånd. Egentligen har det nu inte heller hänt så hemskt mycket nytt, men för att nu göra alla mina stalkers nöjda (eller kanske uttråkade ;)) så tänker jag ändå berätta lite vad jag har hållit på med.

Igår var jag t.ex. ute och träffade några kaverin och det var jätteroligt. En sak som jag funderade på under kvällen var hur okej det egentligen är att prata öppet om sex och liknande? Jag har inget emot att berätta saker, och de som känner mig vet antagligen att jag nog oftast svarar om någon frågar nånting oberoende hur intima detaljer det är frågan om. Men jag funderade bara på vad andra tycker om det. I bordet satt t.ex. en som kanske inte riktigt har hunnit bli lika van vid mig som de andra har, och jag var inte riktigt säker på vad han tyckte om samtalsämnet.

Lite angående samma sak så diskuterade vi också ifall man pratar om sex med sina syskon eller inte. Jag förstår inte riktigt varför man inte skulle kunna göra det. Ifall de har nånting i skallen överhuvudtaget så inser de ju antagligen ändå att man har vissa behov, och då förstår jag inte riktigt varför det ska vara så hemligt. Visst, nån gräns finns det säkert, men att bara prata om saken kan väl inte vara så farligt? Gissa om jag för omväxlings skull var den enda som var av den åsikten...?






Begravning - 22.02.2012 18:08
----------------------------------------------------------------------
Jag var idag på en begravning och insåg igen en gång att det är något allvarligt fel på mig och mina känslor. Eller rättare sagt icke-existerande känslor. Jag bara satt där i kapellet och tittade på när alla andra storgrät runt omkring mig och kände själv absolut ingenting. Visst var det en helt otroligt vacker dikt vi läste upp när vi satte våra blommor på kistan och visst förstår jag helt bra varför min syster blötte ner golvet med sin vattenfallsimitation bredvid mig, men det liksom berörde inte mig på något sätt. Jag funderade lite på om jag borde fejka några känslor och tvinga mig själv att gråta bara för att smälta in, men det kändes inte riktigt heller som en bra idé...

Efteråt var det sedan begravningskaffe och sånt hos min brors mormor. Där var en massa åldringar, och antagligen skulle varje vettig person i min ålder ha tyckt att det var helt dödstråkigt. Jag däremot trivdes. Vad är väl intressantare att sitta och följa med en massa diskussioner om olika sjukdomar och krämpor och hur de behandlas?

Så måste jag tyvärr också erkänna att jag har misskött mig som tränare idag. Jag fick en textare ca 1 timme före träningarna skulle börja där han som skulle hålla träningarna idag meddelade att han inte är på väg. I princip skulle jag ha kunnat låna en bil av någon och åka iväg och vikariera, men jag orkade bara inte. I så fall borde jag ha stressat iväg mitt i begravning, suttit där i simhallen i mina festkläder och sedan ännu ha åkt dit på nytt för att lämna tillbaka bilen. Det verkade bara inte riktigt värt det, och dessutom var det ju inte ens mitt fel från första början.


Händelserikt - 21.02.2012 15:05
----------------------------------------------------------------------
Aah, äntligen hemma och ens en liten stund utan nånting att göra. Jag borde kanske sluta planera mitt program som om dygnet skulle ha typ 30 timmar istället för de 24 det tyvärr bara har? Men här är nu åtminstone en del av vad som har hänt sedan jag senast hann skriva något:

Vi hade en helt bäst herrmiddag på thorax! Jag var utklädd till djävul, vilket alltså innebar så där passligt lite kläder och en massa svart mejk. Exakt sånt som jag diggar alltså. Dessutom är det ju meningen att det ska vara obehagligt i helvetet, så vi hade bl.a. en del piskor och sånt som var lite roliga. Tydligen är jag rolig att piska eftersom jag inte genast bryr mig om att det tar sjukt ;)

Så fick jag också veta att det ännu en simmare på medi. Och det gjorde honom förstås ännu intressantare än han var redan tidigare. Synd bara att jag inte riktigt har en aning om vad jag har hållit på med i slutet av kvällen, för jag är ganska säker på att jag i något skede åtminstone pratade med honom och möjligtvis var på väg att bada turkisk bastu i vessan. Jag råkade snappa upp en sak under sitsen som lite indikerar att han kanske skulle ha kunnat vara mottaglig för något... Hemskt diffust, jag vet, men jag är lite störd på att jag möjligtvis missade någon chans.

Sen kan jag också berätta att det inte är smart att sticka hem från en fest utan ytterkläder, speciellt som man råkar ha hemnycklarna och kännykkän och busskortet och allt i rockfickorna. Så blir det ännu lite mindre smart när man märker att det är världens snöstorm ute och det enda man faktiskt har på sig är ett par nätstrumpbyxor, en minikjol och en topp. Men, jag får väl helt enkelt skylla mig själv och mina smarta idéer för att jag nu är förkyld.

Fyra timmar efter att jag kommit hem från herrmiddagen skulle jag ju sedan på kryssning. Gissa om jag inte var i tid och inte heller hade packat något vettigt med mig...? Men jag hann faktiskt med båten och lyckades t.o.m. verka någolunda levande hela kvällen fast jag nog inte riktigt kände mig så. Fast kanske det i och för sig var helt bra att jag inte alltid riktigt orkade hänga med i samtalen och sånt, så blev jag inte genast störd på min mamma och syster åtminstone ;)

I Stockholm var det sedan riktigt roligt. Vi shoppade ungefär hela dagen, men för en gångs skull tyckte jag faktiskt att det var helt okej och blev inte ens så jättestörd på min syster. Jag köpte själv också en hel del, så kanske det åtminstone delvis berodde på det. Annars diggar jag inte Sverige överhuvudtaget, mendärfinnsnu helt enkelt mycket bättre shoppingmöjligheter än här. Nu har jag bl.a. en ny långklänning (som visserligen måste sys upp lite) och en till jättesnygg läderrock. Och med tanke på vad jag köpte så blev det inte ens så farligt dyrt. Plus att jag kanske snart borde börja inse att jag faktiskt har pengar och inte behöver panikera över varje cent jag använder...

På tillbakavägen bestämde jag och min syster oss för att starta en egen version av "The biggest looser". Jag kan dessutom stolt meddela att jag för en gångs skull inte ens är den fläskigaste av oss. Men nu har jag alltså som helt konkret mål att i maj måste jag ha fått ner min vikt till 52 kg. Jag kommer inte ens ihåg när jag senast skulle ha vägt så lite, men nånting måste man ju sikta på.

Och som vanligt när jag är nånstans med min mamma och syster så diskuterade vi hennes vs. min skolgång och framtid helt för mycket. Jag vill inte bli jämförd med henne på något sätt och jag tycler det är hemskt att sitta där bredvid medan mamma håller på och skryter om vad jag har gjort, men inte vet jag nu sen riktigt vad jag borde göra åt det heller. Mamma hade nu för en gångs skulle faktiskt kommit på en helt smart idé, så inte kunde jag nu vara helt emot det heller. Och angående det där skrytandet så oberoende hur mycket jag skäms för det så har jag ju fått alla de vitsord och gått alla de kurser hon räknar upp, så inte kan jag förneka det. Dock har jag för länge sedan kommit fram till att jag inte på något sätt är normal, så därför tycker jag inte riktigt att hon kan jämföra oss.

Men nu ska jag fara till simhallen och kanske flyta omkring lite före träningarna börjar och jag borde börja sköta mitt jobb igen.


Jackpot - 16.02.2012 23:21
----------------------------------------------------------------------
Jag hade just en spansk modell hemma hos mig! Helt nice omväxling att vara med någon som helt på riktigt var snygg och inte bara så där okej liksom...

Och tro det eller ej, men han varmassor mer nervös än jag. Under dagen stressade jag nog lite över det och hade lite komplex över att måsta jämföra min misslyckade kropp med någon modell, men nu när det faktiskt hände så var jag konstigt nog ganska lugn. Det är liksom lite för sent att stressa över sitt fläsk när man är 5 minuter från att ta av sig kläderna, så jag bestämde mig helt enkelt för att inte orka bry mig.

Dessutom tyckte han att jag hade en helt perfekt rumpa och gick t.o.m. så långt att han inte ville tro på att den är naturlig. Jag har ingen aning om vad som är så speciellt med den, men nu är det ju alltid helt kiva att bli uppskattad. Och att sedan ännu få höra (OBS, av en modell) att man är i helt sjukt bra form och har en snygg kropp var helt bäst! Min dag (vecka/månad/år ;)) är så räddad.


Tagen på bar gärning - 15.02.2012 22:09
----------------------------------------------------------------------
Shit! En av mina simmares förälder såg mig just göra en sak som han verkligen INTE borde ha sett!!! Och nu är jag lite i panik...

Jag kan typ hoppas på tre saker: 1) Han är så dum att han faktiskt inte fattar vad jag höll på med fast det nog var ganska självklart. 2) Han låter av någon mystisk orsak bli att klaga om saken. 3) Föreningen har så stor brist på tränare att jag ändå inte blir sparkad.

Och joo, jag är helt medveten om att alla alternativen låter hemskt osannolika... Seriöst, varför måste jag alltid moka så här???


Standarder - 15.02.2012 14:59
----------------------------------------------------------------------
Så där på tal om att höja mina standarder så tror jag att jag just fick nånslags jackpot. Jag berättar mer sedan ifall det blir något av saken, men det ser ganska bra ut just nu och jag är helt sjukt ivrig. I och för sig borde jag säkert inte vara det, för det är oftast då jag alltid lyckas verka ännu knäppare och förstör allting. Men ja, åtminstone finns det nu en liten chans att något ganska så jävligt bra skulle hända... :D

Idag fick jag också veta att vi ska skriva en matdagbok i den här kursen. Enligt läraren så är det över 50 % som antingen ljuger i sina rapporter eller så ändrar sina matvanor pga det. Jag förstår helt bra att människor gör det; det är ju bara för pinsamt att skriva att man äter en chokladplatta och en chipspåse varje dag och att man aldrig lagar någon annan mat än pizza. (Inte för att jag nu förstås skulle vara så ohälsosam eller något... ;)) Men det här kanske är en helt otroligt bra möjlighet för mig att faktiskt på riktigt börja ha lite koll på vad jag äter och kanske faktiskt motivera mig att laga någon vettig mat lite oftare. Problemet är bara att man ju också måste skriva upp allt man dricker och jag har bl.a. en herrmiddag och en kryssning på kommande. Undrar om man täcks lämna in sånt? Speciellt som man antagligen måste skriva in längd, vikt och kön nånstans också...

Så till något helt annat; under lunchen idag diskuterade vi bl.a. lite bergsklättringsfilmer. Vi kom t.ex. fram till att om någon är så idiotisk att den sticker ut på nånslags självmordsutfärd ensam i ödemarken så är det helt enkelt den personens eget problem och ifall något händer så är det inte värt det att skicka ut någon räddningsexpedition. Jag kände mig nästan lite hypokritisk i den diskussionen eftersom jag just hör till de här idioterna som inte tänker efter alls då de får någon "smart" idé. T.ex. hur fiffigt är det att sticka ensam och simma runt en ö typ 1,5 km ut någonstans där man aldrig tidigare har varit? Speciellt som man har druckit en hel del före. Eller att fara ensam i strömmande vatten med höga vågor och dyka i några grottor omgivna av sjukt vassa klippor? Men har man ingen självbevarelsedrift så har man inte, och jag är också helt av samma åsikt att man inte behöver riskera någon annans liv med att försöka rädda en massa idioter som inte förstår sitt eget bästa.


Minikjol sökes - 14.02.2012 21:50
----------------------------------------------------------------------
Yes, jag får klä ut mig till något just coolt på veckoslutet! Tyvärr kan jag inte avslöja vad eftersom det är hemligt för alla medis pojkar fram till lördagen och jag har just insett att det faktiskt är ganska många som läser min blogg...

Men ja, jag behöver alltså en röd minikjol och lite annat till min outfit, så jag kanske faktiskt tvingas gå och shoppa här nån dag. Så var det också ett önskemål att alla flickor skulle sätta överdrivet mycket svart kajal, och det är jag också lite ivrig över. Det är alltid roligt när man för en gångs skull får sätta så mycket mejk man bara vill och ändå täcks gå ut med det. Jag ser så fram emot det här! ;)

Förresten, skulle nån vilja byta knän med mig? Så där helst före veckoslutet så jag inte behöver härja en hel dag och natt med de här söndriga sakerna? Jag kan inte ens gå utan att varje steg skulle ta sjukt mera och jag börjar helt på allvar bli lite störd på det...


Skidor - 12.02.2012 22:36
----------------------------------------------------------------------
Jag släpade just hem mina skidor i bussen, vilket i sig inte var något större problem, men människor stirrade nog lite. Fast jag tror att det mest berodde på att jag hade en typ 30-40 år gammal skidpåse som verkligen har sett sina bästa dagar...

Nu har jag åtminstone en teoretisk chans att fara och skida. Egentligen vet jag inte vad det är som gör att det är så otroligt svårt att komma ut genom dörren, för jag tycker ju konstigt nog faktiskt om det. Det är igen en av de här osociala, enformiga sporterna som passar mig. Plus att man använder en del samma muskler som i simningen, så man har nytta av båda sporterna. Kanske jag helt enkelt borde ta och kolla upp var det går några spår och sedan bara sticka ut och göra något. Dessutom är skidning ett jättebra sätt att bränna fett, så då skulle ja ginte ens behöva ha så dåligt samvete över alla kalorier jag har ätit/druckit det här veckoslutet...

Men okej, dit jag ville komma med den här skidstoryn var alltså att min pappa äntligen medgav att min syster är helt jävligt bortskämd. Hon var helt störd då hon inte fick skjuts hem (=ca 2 km...), och min pappa sa att han var stolt över mig när jag inte klagade en enda gång på att jag måste ta mig hela vägen till andra sidan av Helsingfors och dessutom släpa på en massa skidutrustning. Så tydligen är det inte bara jag som har märkt att vi blir helt olika behandlade. Inte för att jag nu mera är så hemskt bitter över det, som sagt så har det haft en ganska stor inverkan på vem jag är idag och det är faktiskt till största delen positivt, men nu var det ju ändå helt trevligt att höra :)


Benmuskelträning - 12.02.2012 12:54
----------------------------------------------------------------------
Jag var på tävlingar idag, och fast jag nu är helt otroligt långsam så måste jag nog ändå säga att jag är relativt nöjd med hur det gick. Fjärilen gick i och för sig inte så hemskt bra, men inte tror jag nu ändå att det såg helt hemskt ut. Ryggsimmet däremot fungerade jättebra och jag simmade årets bästa tid. Vilket ju nog är lite sorgligt med tanke på hur dålig den faktiskt var, men ändå. Dessutom fick jag en kommentar efteråt om hur snyggt det såg ut, så jag blev lite glad faktiskt. Jag tror jag ska bli ryggsimmare för en tid igen.

Först när jag hoppade i bassängen på morgonen så verkade det dessutom som om det skulle gå mycket sämre. Jag hade benmusklerna helt slut redan innan jag började göra nånting. Och det var då fast jag egentligen inte hade tränat ordentligt på flera dagar. I och för sig har jag nog en ganska bra gissning på vad jag har gjort med dem... ;)

Men okej, kanske jag borde skriva om något annat än simning, som ingen annan än jag ändå är intresserad av... Igår hade vi t.ex. "tjejkväll" hos oss, och det var jättekiva att träffa kaverina igen. Vi diskuterade kanske inte riktigt så mycket snuskiga detaljer som jag hade hoppats, men roligt var det ändå ;).

Nu fick jag äntligen ringt till min pappa också och, precis som jag gissade att han skulle, så bjöd han mig till dem och äta. Jag vet inte riktigt varför, men det är på något sätt mycket svårare att plocka upp den där telefonen och ringa till honom än det är att ringa till mamma. Ibland tycker jag nästan att han kunde vara lite mera som hon och ringa en timmes samtal varje dag och berätta varje liten detalj. Okej, inte egentligen, men då skulle jag liksom inte behöva göra nånting och han skulle ändå inte kunna klaga på att jag aldrig hör av mig.



Morgonträningar m.m. - 11.02.2012 13:26
----------------------------------------------------------------------
Igår träffade jag igen mitt ex eller nuvarande kaveri. Jag vet att jag skrev för en tid sedan att jag borde sluta ha sex med honom och annars också lite begränsa vårt kaveriförhållande, men det blev nu inte så. Jag diskuterade faktiskt saken med honom, men jag tror att jag tappade bort min point där i något skede. För en gångs skull verkade han faktiskt förstå exakt vad jag försökte säga, och det kanske egentligen var just därför som det nu sedan inte blev någon större förändring. Han sa att han var helt medveten om att vi bara är kaverin och att det inte kommer att hända något mera och att om han hittar någon annan så går han förstås ut med henne utan att vara rädd för vad jag tycker om saken. Och då ser jag liksom inget fel med att fortsätta ha sex med varandra.

Men ja, kvällen blev kanske lite onödigt blöt. Om någons första fråga när man träffas är typ "Kan vi inte bli riktigt ordentligt fulla idag?" så brukar det lite bli så. Åtminstone för mig. Men om någon nu en gång bjuder så lönar det ju sig inte att tacka nej heller ;)

Och förstås lyckades jag med en av mina hemvägsäventyr igen. Jag vet helt på riktigt inte hur jag gör det, men på något sätt lyckas jag alltid hitta någon lite knäpp typ på väg hem nånstansifrån. Igår/idag var det en som var hemskt hungrig. Det passade egentligen mig helt bra eftersom han först bjöd mig på mäkkäremat och sen ännu köpte pizza som vi åt hos honom. Så blev det dessutom en pizza över som han donerade till mig, visserligen kanske inte helt medvetet, men åtminstone fanns den i mitt rum nu på morgonen och fungerade som helt perfekt morgonmål.

Träningarna idag gick däremot inte så hemskt bra. Jag lär mig tydligen aldrig att det helt enkelt inte är en bra idé att komma helt full från föregående kväll/natt till simhallen och på något sätt försöka hålla några träningar. Dock måste jag nog medge att jag älskar att simma när jag är full. Det är en helt jätteintressant känsla att försöka simma när det verkar som om hela bassängen bara liksom gungar och man inte riktigt har koll på var alla kroppsdelar är eller var vattenytan är. Undrar om det känns så där normalt för människor som inte riktigt kan simma? I så fall är jag nästan lite avundsjuk på dem. Men bara nästan ;)


Effektiv tidsanvändning - 09.02.2012 04:17
----------------------------------------------------------------------
Klockan är nu 4:17 och jag har redan varit vaken i ca en halvtimme. Nu tänker jag helt enkelt ge upp med att försöka sova som normala människor och istället stiga upp och göra något vettigt; jag tänker faktiskt börja läsa leverns histologi.


Bantningsmotivation - 07.02.2012 21:03
----------------------------------------------------------------------
Idag har jag då alltså skurit upp en människas mage och grävt omkring där inne. Jag kan bara informera alla om att man har helt sjukt mycket fett i magen och det är helt otroligt äckligt!!! Föreställ er känslan när du äntligen har fått bort alla lager magmuskler, kommer in bukhålan och ser en stor gul massa. Där kanske borde ha synats tarmar och sånt, men det såg seriöst ut som om någon skulle ha brett ut 10 kg smör där och täckt över allt. Och så var det förstås ännu trevligare när man måste gräva omkring där och försöka hitta några organ och sånt. Speciellt som jag normalt typ spyr av bara lukten av fett. Usch!

Men ja, det där var åtminstone för mig säkert den bästa bantningsmotivationen man kan tänka sig. Jag vill verkligen inte att mina tarmar ska se ut så där! Så nu slutar jag helt enkelt äta och börjar träna mina magmuskler. Muskler ser ändå liksom ganska mycket fräschare ut, så det mindar jag inte att ha i min mage, men en såndän äcklig, slemmig fettmassa vill jag helt enkelt inte ha!

Jag började redan ganska effektivt idag med att träna helt sjukt hårt i ca 1½ timme. Alla mina simmare for iväg på någon onödig öppna dörrars kväll i Märsky, så jag hade plötsligt en massa överlopps tid. Visst blev jag lite störd på dem när alla bara stack, men inte alls så mycket som jag antagligen borde. Åtminstone kunde jag använda tiden till något effektivt, och nu är jag kanske dessutom lite mindre äcklad av mig själv.


Observationer under föreläsningen - 06.02.2012 14:32
----------------------------------------------------------------------
Vi hade en helt jättetråkig föreläsning idag. Den skulle ha kunnat vara helt intressant, men föreläsaren visade bara en massa mikroskopipreparat och förklarade vad det syntes på dem. Ärligt talat är jag inte det minsta intresserad av hurdana epitelceller det finns i munnens spottkörtlar och hur de ser ut i olika färgningar. Räcker det inte att man vet att de finns där och vad de har för funktion? Dessutom ser nu alla histologiska preparat ut som en enda ljusröd massa. Det är kanske sånt man inte riktigt täcks säga högt på en tre timmars föreläsning om alla minimala skillnader på olika vävnader, men så är det nu bara.

Men eftersom jag nu alltså hade så där milt sagt tråkigt, så höll jag förstås på med en massa annat istället. Bl.a. försökte jag undersöka hur många på vår klass som är vänsterhänta. Jag har tidigare också reagerat på att det verkar finnas helt onormalt mycket vänsterhänta på medi, och kom igen till samma resultat. Jag skulle nästan säga att det är närmare en fjärdedel som är det, medan det normalt sägs att ca 10 % av befolkningen är vänsterhänta. Undrar om det har någon djupare betydelse eller om det bara är en slump?

Så surfade jag lite på nätet också, och märkte t.ex. att det idag i Iltalehti är en artikel om en man med exakt likadan belastningsfraktur i knät som min mamma har. Han hade tydligen gått omkring med ett brutet knä och väntat på diagnos i 4 månader. Helt sjukt alltså! Jag förstår inte varför man inte skickar typ alla patienter med knäskador eller liknande och ta magnetbild direkt. De flesta skador på t.ex. knät syns nu helt enkelt inte på en vanlig röntgenbild eftersom de inte är på benet utan på mjukare delar som inte syns lika bra. Det är ju helt idiotiskt att nån ska behöva gå omkring med ett benbrott och ändå försöka klara sig helt normalt eftersom det inte hittas något på röntgenbilden och allt med andra ord är okej. Eller sen inte.

Efter föreläsningen hade vi sen som vanligt en del intressanta matbordsdiskussioner. Bl.a. undrade vi över om de har tömt tarmarna på de där liken vi håller på och skär i och hur de i så fall har gjort det. Blodet är ju åtminstone tömt (förutom lite koagulerade klumpar här och var), så det skulle ju liksom vara logiskt att de skulle ha tömt tarminnehållet också då. Plus att det kanske inte skulle vara så där helt fräscht att försöka undersöka någons matsmältningskanal och plötsligt ha en massa flera månader gammal, halvsmält mat överallt... Nå joo, imorgon får vi väl se ;)


Befordran - 05.02.2012 23:02
----------------------------------------------------------------------
Jag har helt tydligt stigit i graderna i vår kulissgrupp. Idag t.ex. ritade jag en av våra skärmar helt från början, när jag tidigare bara har målat de relativt enkla sakerna som vilken idiot som helst klarar av. Och resultatet blev faktiskt helt acceptabelt. Inte är jag förstås alls på samma nivå som någon av dem som på riktigt kan rita och måla, men inte är jag nu helt hopplös heller. Bl.a. åstadkom jag en helt bra smutsig trasa/handduk som jag är lite stolt över.

Samtidigt lärde jag mig dessutom känna de "nya" ettorna lite bättre, vilket var helt roligt. Dock tror jag inte att någon av dem lärde känna mig egentligen. Vi har nu i två dagar suttit tillsammans och målat i typ 12 timmar och jag har ändå inte lyckats berätta nästan nånting om mig själv eller delta i några samtal. Sådär på tal om att vara socialt kompetent liksom...

Så märkte jag också att det inte är världens smartaste sak att krypa omkring på golvet och måla i ett helt veckoslut om man redan färdigt har knäproblem. Nog för att de andra också klagade på att de hade ömma knän av allt krypande, men mot slutet av dagen kunde jag inte ens längre böja dem ordentligt. Antagligen kommer jag inte att kunna röra mig alls imorgon, men jag får väl helt enkelt skylla mig själv.

Och för dem som är intresserade (=antagligen ingen...) så kan jag berätta att jag sov 6 timmar förra natten! Inte är det nu kanske ännu heller riktigt normalt, men jämfört med typ 3-4 timmar så är det ju nog en klar förbättring. Får se om jag skulle klara mig utan att vakna ca 2 timmar före väckningen imorgon också?


Kulissveckoslut - 05.02.2012 01:19
----------------------------------------------------------------------
Det här veckoslutet är det kulissveckoslut på Thorax, och det är som vanligt helt sjukt roligt! Idag har jag t.ex. målat en helt otroligt fin spikklubba och en riddare med en skotskrutig kilt. Jag kan ju egentligen inte rita överhuvudtaget, så jag hade nog inte riktigt någon aning om vad jag gjorde, men resultatet blev konstigt nog helt bra. Så om någon är på väg och titta på vårt spex nu på våren så lönar det sig att hålla ögonen öppna för bl.a. en snyggt skuggad spikklubba och kanske försöka gissa hur många olika färger jag har använt i den? ;)

Idag hade vi annars jättekiva morgonträningar. Vi simmade bl.a. nästan 2 km spark och ingen klagade. Jag tror faktiskt aldrig att det har hänt förut. Dessutom märkte jag än en gång hur otroligt lätt det kan vara att prata med en del människor och hur skönt det är. Speciellt om man, som jag, normalt helt enkelt går i lås då man ska försöka delta i ett samtal, så är det en helt trevlig omväxling att inte alls behöva anstränga sig.

Igår på träningarna igen så fick jag veta att jag borde fungera som någotslags moraliskt stöd åt flickorna där och hjälpa dem att processa sina känslor och förhållandeproblem. Seriöst? Jag är nu väl liksom den sista personen man borde gå till med sånt. Jag kan t.ex. helt ärligt inte riktigt sätta mig in i det här pågående dramat eftersom det hela går ut på att den ena har "bedragit" den andra, och jag helt enketl inte ser något fel i det. Visst, jag har nog argumenterat om den här saken så många gånger (speciellt med en viss kaveri ;)) att jag förstår hennes reaktion, men jag kan inte på något sätt säga att jag skulle hålla med henne. Jag vill faktiskt inte verka partisk, men det råkar nu bara vara så att jag själv förstår den andra sidan så mycket bättre.

Förresten så fick jag också beröm för att jag så effektivt kan ta ut mina känslor genom att sporta. Det är ju nog helt sant att jag alltid typ "simmar ut" en massa onödiga känslor ur kroppen, men jag har aldrig på något sätt fattat hur bra det tydligen märks.

Egentligen skulle jag ha en massa annatatt skriva om också, men det här inlägger börjar antagligen redan bli lite överlångt, så kanske det får bli en förkortad version istället. Jag slog antagligen nånslags "åldersrekord" idag och hade därefter ännu en intressant och djup diskussion med min kämppis. Och hon berättade att hon faktiskt uppskattar mig både somvän och som kämppis och att hon alltid har gjort det, vilket jag faktiskt blev jätteglad av. Tack! :)


Ihjälfrusen - 02.02.2012 21:28
----------------------------------------------------------------------
För dem så nu mot all förmodan ännu inte har insett det själva så kan jag informera om att där är helt sjukt kallt ute!!! Jag var just med cykel till träningarna och jag frös seriöst ihjäl! Och jag har inte ens några mera kläder att sätta på mig. Sen kan man ju kanske fråga sig hur smart det var att cykla i det här vädret, speciellt som bromsarna och växlarna var helt frusna så de inte fungerade alls. Det kändes inte så hemskt säkert när man åkte ner för en backe och visste att man helt enkelt inte kan stanna. Det var bara att hoppas på att det var grönt ljus och att det inte kom några bilar. Kanske inte världens fiffigaste sak att göra, men åtminstone kom jag ju hem utan att krocka med nån ;)

Idag började vi en ny kurs i skolan; matsmältningsorganen och allt som har något med dem att göra. Och gissa om jag inte började den så där aktivt med att komma en timme för sent? Man ska tydligen inte glömma plånboken hemma på morgonen så man måste fara tillbaka och hämta den...

Men ja, på den föreläsningen jag nu sen hann till så gick vi bl.a. igenom hur ljumskbråck kan uppstå. Jag ger nu som råd åt alla som möjligtvis läser det här att om ni nångång hittar ens en liten klump nånstans vid ljumsken så gå snälla till läkaren och kolla upp det! Där fanns en del seriöst äckliga bilder på hur det kan se ut när man sedan har ett oskött sådant och hela testiklarna och penisen och allt täcks av tarm som hänger ut. Verkligen inte snyggt alltså! Och lycka till med att använda de där delarna till något när allt är intäckt av någon random tarmmassa och man inte ens ser någon kuk nånstans...


Normalt beteende... - 01.02.2012 14:11
----------------------------------------------------------------------
Alltså jag har allvarliga problem med att bete mig normalt i en viss persons sällskap, och det börjar vara en aning störande plus att jag misstänker att någon kommer att avslöja mig snart. Och i så fall skämmer jag inte bara ut mig utan bryter dessutom ett löfte som jag helst skulle vilja hålla...

Så har någon några tips? Jag kan tyvärr inte riktigt berätta vad det handlar, men låt oss säga att det här nu är ett helt hypotetiskt fall som inte har något att göra med mig: Två typer, x och y,råkar ha sex med varandra, men morgonen efter så ångrar x sig hemskt mycket och y lovar att låtsas som om hela saken aldrig hände.

Problemet är sen det att de tvingas att träffas ganska ofta också efteråt och den ena åtminstone kanske är lite potentiellt intresseradav den andra.Och ingendera av dem är särskilt bra på att låtsas som om inget hände. Så alltså om någon nu skulle vara person y i en sån situation så vad kunde man ge för tips till henne i så fall? ;)

Hur ska man förresten i så fall tolka det att x inte heller lyckas bete sig riktigt normalt fast det märks att han försöker?