Mars 2011

Lång butiksresa - 30.03.2011 16:34
----------------------------------------------------------------------
Jag var just till butiken, och det hela tog en timme. Plus att jag nu är helt slut. Normalt tar det 7-8 min att gå den där sträckan, men nu tog det som sagt en timme fram och tillbaka. Vad hände med min kondition? Och när blev det så där otroligt lång väg dit?



Det sorgliga är ju att jag måste gå den där samma sträckan och lite till varje gång jag vill till metron. Och alltså jag kommer inte att kunna röra mina armar imorgon. Jag är seriöst fast här hemma om jag inte plötsligt nu utvecklar några enorma bodybuilder-armmuskler under natten.



Och borde jag bli orolig för att det nu känns som om det rinner något blött ner för mitt ben? När jag vet att jag har fyra stora sår som högst antagligen inte var sydda med tanke på att man ska hoppa omkring ca 2 km dagen efter? Men tyvärr kan jag nu inte riktigt kolla heller, för jag får inte öppna bandagen före imorgon...


Vad gör man hemma? - 29.03.2011 17:27
----------------------------------------------------------------------
Alltså seriöst, vad gör människor som är hemma hela dagarna? Jag har nu varit hemma i typ 3 timmar och jag har absolut ingenting att göra! Normalt är jag hemma kanske 15-30 min per dag, och det också på kvällen då människor faktiskt är online på datorn och det kommer något i TV:n. Jag blir galen!!!

Och inte hjälper det att mitt före detta ben nu är någon missformad klump som har ett jävla stöd ända från höften till vristen. Hur är det egentligen tänkt att man ska kunna göra något? T.ex. försök nu sen gå på WC:n eller någo när man inte ens kan sitta utan att stödet tar i. Eller försök få på skor som har skaft upp till vristen när vristens omkrets just ökade med en 10-15 cent pga några jävla metallstänger. Eller så där hundra andra små praktiska saker som inte fungerar...


Inte var det jag åtminstone... - 28.03.2011 21:48
----------------------------------------------------------------------
Idag diskuterade jag lite med en typ som var och städade efter vår fest på lördag/söndag. Hon var lite störd på att man måste förstöra hela stället varje gång det är fest. Och enligt henne så är det en totalt idiotisk idé att släpa in en simbassäng i vessan och fixa översvämning överallt. Vilken galning skulle nu ändå gå in dit i vessan och simma??? Ja, inte var det ju åtminstone jag som kom på det eller något... Men hej, visst har alla nångång drömt om att översvämma en vessa?

Imorgon blir det knäoperation, vilket är lite mindre nice.


Bedövning - 27.03.2011 15:53
----------------------------------------------------------------------
Det var lite smärtsamt att vakna idag på morgonen (dvs kl 14... ;)), och det blir bara värre hela tiden. Gården till vårt "annex" på Thorax är som en skridskoplan, och gissa om jag nu sen inte lyckades halka och få knä ur led när jag försökte slippa hem... Just då tyckte jag inte ens det var så farligt, men nu, kombinerat med att jag har flera stora sår på mitt andra ben och diverse andra små skråmor överallt, känns det inte så trevligt mera.

Annars så ska jag nu antagligen flytta i maj. En kompis meddelade att hon ännu inte hittat någon kämppis och att erbjudandet om att dela lägenhet ännu gäller om jag är intresserad. Plus att hennes hund har dött, så nu är inte det längre något hinder. Jag är väl ganska hemsk om jag blir glad för att hunden dog, men om det innebär att jag kan bo några minuter från skolan och ändå ha en någolunda ok hyra så kan det nu inte hjälpas.


Stackars spurgu - 25.03.2011 13:59
----------------------------------------------------------------------
Idag kom som omväxling en spurgu och satte sig bredvid mig i metron. Han hade dessutom lyckats skaffa en väldigt sliten och misshandlad gitarr någonstansifrån, så jag förberedde mig mentalt på att spendera 15 minuter med att lyssna på nånting alldeles förfärligt. Men nej. Jag blev helt otroligt förvånad när han började sjunga och spela och det faktiskt lät helt sjukt bra! Hans repertoar bestod visserligen av någo typiska finska depressionsbiisin, men de passade nog ändå helt bra åt honom. Och alltså jag överdriver inte när jag säger att han var bra, han skulle säkert lätt ha vunnit Idols det här året med tanke på den usla standarden där. Jag hade åtminstone en jättetrevlig metroresa med bra musik. Fast sen tyckte jag nog ganska synd om honom när det kom biljettkontrollörer och han naturligtvis inte hade betalat och blev utslängd. Stackarn...


Jag är social! - 24.03.2011 15:29
----------------------------------------------------------------------
Yes, idag deltog jag i ett samtal vid matbordet! Och till och med utan att jag måste tvinga mig själv så där jättemycket. Det tog ju en tid, men nu fick jag åtminstone lite hopp om att jag ännu nångång kan bete mig ens lite mer socialt mot dem jag studerar med. Om några månader till kanske jag till och med klarar av att vara social under en hel dag. Jag gör ju framsteg ;)

Och efter den där incidenten så började min överaktiva hjärna förstås fundera på något helt irrelevant, nämligen hur man som förälder önskar att ens barn skulle vara. Är det bättre att ha ett relativt smart barn, som inte ens behöver anstränga sig särskilt mycket för att få en studieplats och sedan ett jobb som är väldigt högt upp på respektskalan, men som sedan beter sig som en psykopat och inte klarar av normalt umgänge, eller vill man hellre ha en populär tonärsklon som har hela skaror med vänner och är omtyckt av de flesta, men sedan inte kan begripa ens de enklaste skoluppgifterna och blir helt i panik av någon lite längre och mer avancerad text? Och vilken av typerna klarar sig sedan egentligen bättre i livet? ...


Snabb vecka - 23.03.2011 19:07
----------------------------------------------------------------------
Jag drömde en mardröm i natt om att jag plötsligt skulle ha försovit mig flera dagar och att det plötsligt var lördag. Fatta vad hemskt alltså! Det skulle innebära attjag skulle ha missat minst 4 träningar och dessutom som en liten bisak säkert failat kursen i skolan eftersom jag inte skulle ha fått underskrifter från alla idiotiska obligatoriska timmar vi har. Men som tur vaknade jag och efter en liten stund insåg jag till och med att det faktiskt först var onsdag och att jag bara hade hälften så mycket tidsbrist som jag trodde.

För övrigt så har vår grupps andra tränare igen försvunnit, så jag har fått dra varenda träning den här och förra veckan. Kombinerat med att jag själv har bestämt mig för att simma varje ledig stund medan jag kan så är det inte riktigt bra. Nivån på träningen har sjunkit ordentligt, och jag väntar bara på när jag börjar bli bombarderad med arga samtal från föräldrarna som betalar för det. Hoppas de nu skulle ha lite förståelse för saken ändå. Men nästa vecka kan bli lite intressant ifall han inte börjar dyka upp på träningarna. Det är nu bara inte riktigt möjligt för mig att vara där och vikariera under operationsdagen och antagligen inte direkt efter det heller. Men gissa vem som får klagomålen...

Nu borde jag snart sticka och äta till min pappa, och jag väntar bara på att han ska komma efter mig och min syster. Inte skulle jag ju annars ha något emot att vara lite extra på datorn, men när jag nu inte har ätit något sedan frukosten så skulle det ju vara helt trevligt om han skulle orka släpa hit sig snart.


Skratt i bårhuset - 22.03.2011 22:43
----------------------------------------------------------------------
Idag hade vi jätteroligt på dissektionen. Jag är inte riktigt säker på om jag nu borde skriva det här eftersom det nog seriöst får en att betvivla den mentala nivån på framtidens läkare, men nånting måste jag ju skriva.

Vi skar alltså i underarmen och handen idag, och det var bara så hysteriskt roligt. Vi fick fram alla muskler och esnor och allt, och sedan när man fått allting relativt bra loss, så kunde man hålla på och dra i alla senor och se vad som rörde sig. Det var helt sjukt roligt när någon t.ex. hittade flexor pollicis longus sena och vi fick liket att se ut som om han liftade. Flexor digitorum superficialis och profundus var också ganska roliga att leka med. Så kom vi fram till att vårt lik hade guldtänder och antagligen 4 njurar. Där finns alltså en slags "roskis", dit det är meningen att man ska slänga allt man tar ut ur liket, men antingen har någon mokat eller så har vår typ verkligt speciell anatomi, för flera organ finns både i "roskisen" och kvar i kroppen...

Antagligen borde vi koncentrera oss lite mera på vad vi egentligen är där för och leka lite mindre, men vad kan man egentligen förvänta sig när man stänger in en massa galningar i ett likstinkande, trångt rum med en massa rolig utrustning i flera timmar?


Deprimerande rum - 21.03.2011 21:47
----------------------------------------------------------------------
Det första jag ser när jag kommer in i mitt rum är ett par kryckor som står lutade mot skrivbordet. Om man sedan går lite längre in och tittar ner mot golvet så ser man att där ligger ett enormt stöd som kommer att täcka hela benet när man sätter på det. Är det underligt att jag inte blir så väldigt glad av utsikten eller...?

Jag vet att det antagligen är lite löjligt, men jag kommer helt enkelt inte att klara mig utan att få simma på flera veckor, och de där kryckorna och det bara påminner mig om att det faktiskt händer helt just. Vi diskuterade faktiskt idag lite på skämt på träningarna att hela mitt liv säkert är simningen och att det enda som hindrar mig från att skära upp handlederna och göra självmord är att jag inte skulle klara mig utan vår "underbara grupp". Och det sorgliga är ju att det inte ens var ett skämt för min del, det är faktiskt nästan sant. Jag borde säkert skaffa mig ett liv eller något...


Ens en vecka, snälla? - 18.03.2011 21:31
----------------------------------------------------------------------
Alltså jag blir så jävligt störd på mitt knä! Idag höll jag igen på att gå helt normalt från busshållplatsen till simhallen, och gissa vad som händer? Jag halkar, som vem som helst säkert gör 100 gånger varje dag, och mitt knä går naturligtvis ur led, vilket kanske inte händer vem som helst utan förstås just bara mig. Och som tips så lönar det sig inte att klämma in sig i helt för spända farkkun; de gör inte precis saken lättare då man ligger i någon mystisk ställning på marken, som för övrigt var helt lite blöt och lerig, och desperat försöker skuffa sitt knä till rätt sida av benet igen.

Och för att göra det hela ännu värre så slapp jag ju inte heller upp därifrån, så jag måste ringa till en typ och be honom komma och hjälpa mig. Och efter träningarna måste jag ännu ringa min pappa och tigga om skjuts hem. Så där på tal om förödmjukelse och hjälplöshet liksom...

Jag har alltså bara lite på en vecka kvar till operationen (=världens undergång nr. 2), och med den här farten kommer jag ju inte att kunna simma ordentligt ens den enda veckan. Det här är nu fjärde gången inom ca fyra veckor som det här händer, och det har inte ens hunnit bli ordentligt bra en enda gång där emellan. Är det på riktigt så mycket begärt att kunna använda sitt ben normalt medan man ännu har chansen och före det sedan inte rör sig någonstans på några månader?


Dejten avklarad - 17.03.2011 22:38
----------------------------------------------------------------------
Nå nu har jag då varit på dejt och kommit fram till att det nog inte kommer att bli något av det. Visst, han var helt trevlig och sådär, men alltså jag skulle nog aldrig kunna bli intresserad av honom som något mer än vän. Och dessutom konstaterade han att jag var helt galen. Ändå tyckte jag jag försökte bete mig relativt normalt den här gången. Undrar vad det säger om mina tidigare förhållanden där jag varit mera mig själv och ingen tyckt att det varit något fel på det? Å andra sidan tyckte jag nog också att han verkade lite tråkig när han uppenbarligen inte var galen...

Jag får väl bara fortsätta leta efter någon som skulle vara tillräckligt galen för att stå ut med mig. Men det var nog ändå värt det att säga ja. Om man aldrig ger någon en chans kan man ju inte heller hoppas på att nångång hitta någon det skulle funka med.

Annars så ska jag på veckoslutet skjutsa en del simmare till Borgå på tävlingar. Idag meddelade jag att vi träffas på Gårdsbacka metrostation och sedan sticker därifrån, och alla reagerar med att börja gapskratta. Vad är juttun med det? Inte är det nu väl något fel på Gårdsbacka metrostation? Speciellt på en lördagmorgon då den är översvämmad av slocknade spurgun...?


Var ska jag skära? - 16.03.2011 13:01
----------------------------------------------------------------------
Igår stod jag med ett lik framför mig och skalpellen i handen men ingen aning om vad jag förväntades göra. Nackdelen med årsfestsveckoslutet var ju att jag inte ens hann öppna anatomiboken och faktiskt inte hade en aning om vad det var jag skulle få fram, var det fanns eller var jag skulle skära för att få fram det. Lyckat. Som tur är finns det en väldigt äcklig anatomibok full med likvätska i obduktionssalen som man kan kolla från ifall det bli panik. Den var i ganska aktiv användning igår.

Annars så var jag och tränade på måndag. Jag hade varit hela dagen och försökt städa upp vårt föreningshus och bara stank av sprit och spyor och allt möjligt, så jag förbättrade säkert mitt rykte som tränare helt massor igen, men det är nu en bisak. Hur som helst så hade vi en tävling om vem som kunde hålla armarna rakt ut från kroppen längst. Eftersom jag bara inte kan ge upp så måste jag ju hålla på ända till jag inte hade någon känsel kvar i hela överkroppen, med det resultatet att min levator scapulae och supraspinatus nu är helt otroligt sjuka och jag inte kan röra mig. Igår när jag var och simmade så kunde ja ginte på något sätt få 50 m fjäril att gå snabbare än 42 s fast jag simmade typ 15 av dem. Skamligt.

Idag ska jag på arbetsintervju. Det gäller bara något tråkigt jobb som butikskassa, men nu är det ju ändå bättre än ingenting så jag hoppas det går bra. I Helsingfors verkar det vara så hård konkurrens om alla medicin relaterade jobb att man nog inte riktigt har en chans att få något som förstaårsstuderande utan någon annan utbildning.

Men fast jag inte ens skulle få jobbet så är det inte så stor panik. Jag märkte idag att jag faktiskt fått lön för mitt tränande. Och till och med ganska mycket. Jag räknade ut att med det och studiestödet så skulle jag kunna klara mig relativt okej, så nu skickade jag ett meddelande angående en bostadsannons. Jag hade ju ett "litet" gräl med mamma, och jag tor att hon slänger ut mig vilken dag som helst. Nu tänkte jag då vara steget före och flytta ut innan hon hinner göra det ;)

Och nu ska jag seriöst öppna anatomiboken så jag inte behöver känna mig som en riktigt lika stor idiot nästa gång.


28 timmar fest - 13.03.2011 17:56
----------------------------------------------------------------------
Jag har nu officiellt överlevt ett årsfestveckoslut och till och med utan några större katastrofer den här gången. Tyvärr har jag nu inte ännu heller lyckats gå på en sillis, men relativt länge orkade jag ändå. Innan jag stack hem konstaterade jag att jag varit vaken och festat i 28 timmar, så jag tycker det är ganska godkänt. Till slut fungerade det bara inte riktigt; jag hade inga rena kläder och var helt slut, så jag stack hem ca en timme före sillisen. Men åtminstone for jag hem med metro den här gången och kom till och med raka vägen hem utan några onödiga omvägar mitt i ingenstans. Undrar lite vad typerna i metron tänkte; kanske det inte riktigt är socialt acceptabelt att åka omkring i det skicket mitt på dagen... Men so what, åtminstone var det en bra fest :D


Tillbaka till verkligheten - 11.03.2011 15:24
----------------------------------------------------------------------
Gissa om jag har någon motivation att sätta mig ner och öppna någon tråkig anatomibok efter gårdagen? Och det märktes idag. Då jag fick förhörspappret framför mig och märkte att jag kunde svara på 5 av 10 frågor så kändes det inte så där väldigt lyckat. Resten var bara totalt nonsens för mig och jag hade ingen aning om vad alla latinska termer betydde. Jag måste seriöst ta och öppna den där boken om jag vill sluta verka vara en idiot...

Men åtminstone kom jag igenom molekylbiologitenten. Ungefär en fjärdedel av kursen blev underkända, så det kanske ändå är något att vara stolt över. Och 17 poäng av 24 är nu inte heller så skit, speciellt som jag tror jag borde ha ett poäng till som någon har glömt att skriva in. Kanske det inte är så farligt att jag med 99% säkerhet failade förra tenten då. Jag tror nog de flesta har hamnat ta nånting på omtent, och jag tror jag ska vara nöjd över att det är den som det är minst att läsa till.

Och så kan det hända att jag snart har ett nytt förhållande på gång. Jag börjar snart bli lite orolig över att han verkar lite för ivrig och så. Det är nog fortfarande det bästa sättet att skrämma iväg mig. Men vi har inte ens träffats ännu, och jag ska seriöst ge honom en chans nu. Det bara vara så skönt om det skulle funka.

Nu ska jag snart iväg på träningar igen. Och före det borde jag skicka iväg ett mail angående en föräldrakväll för de jag tränar. Undrar vad det ska bli av det också. Ungarna kan jag nog klara av, men om jag sedan får en massa idiotiska föräldrar som är hysteriska över minsta lilla sak så kan jag nog inte garantera att jag är så hemskt trevlig mera... Plus att om de börjar ta upp saker som att jag är helt olämplig som tränare när jag nu inte har någon utbildning överhuvudtaget och drar hälften av träningarna direkt efter någon fest eller så så vet jag nog inte riktigt vad jag ska svara heller... Svårt. Men får väl försöka mitt bästa.


Att säga ja - 10.03.2011 23:15
----------------------------------------------------------------------
Jag tror jag just sa ja till att fara på dejt med en helt random typ. Jag vet inte alls varför jag gjorde det, det bara liksom hände. Det börjar ju vara en tid sedan mitt senaste misslyckade förhållande, så jag tänkte väl bara att det är på tiden att ge någon enchans. Och varför inte liksom? Vad är det värsta som kan hända? Och dessutom är det ju alltid helt bra att träffa nya människor oberoende om det sedan leder till något eller inte.


Gummi eller människa? - 10.03.2011 16:26
----------------------------------------------------------------------
Jag har just grävt omkring i ett lik i 4 timmar, och det var helt sjukt coolt!!! Alltså på riktigt, att få en skalpell i handen och sedan bara skära i någon, finns det något coolare???

Fast jag måste nog medge att det var lite äckligt också. Liket vi undersökte var balsamerat och alltså flera månader gammalt, så jag kunde bara inte se det som en människa. Det var en typ 50-60 årig man som dött i cancer, och han var på något sätt så skrumpnad och gummiaktig att det inte var verkligt. Om man inte skulle ha sett ansiktet och håret och sånt så skulle jag seriöst aldrig ha trott att det nångång varit en levande människa. Och stanken var ju inte heller så där helt fräsch, det känns som om man ännu också skulle ha kvar den överallt...

Men själva skärandet var jättekiva! Då jag gjorde mitt första snitt blev jag väldigt förvånad av att man ändå måste använda såpass mycket kraft. Inte var det ju tungt på något sätt, men då man ser på tv-serier får man alltid en bild av att kniven bara glider igenom. Fast kanske allt som händer i tv:n inte är sant...? Eftersom liket var så otroligt magert så hade handessutom inget fett alls,vilket gjorde det ganska svårt att skilja åt huden och musklerna. Men jag är ändå ganska stolt över att jag fick fram en perfekt triceps och deltamuskel utan att skära av en enda sena eller blodkärl eller något.

Nu skajag snart sticka och simma så man kanske skulle bli av med den här likstanken. Förutom det så var det nog bland det bästa vi fått göra hittills :D


Trevlig början på dagen - 08.03.2011 10:53
----------------------------------------------------------------------
Dagen känns genast mycket bättre när man på morgonen får ett telefonsamtal av en som bara vill vara snäll och önska glad kvinnodag. Det känns på riktigt bra att han faktiskt tänkte på mig! Jag visste väl att han bryr sig :)

So what fast jag nu har en skoldag ända till kl 17 framför mig och sedan direkt 3 timmars tränignar så att jag är hemma först nångång kl 21. Och vem bryr sig ens att jag missar fastlagsfirandet? Det är kvinnodag och någon kom ihåg mig, tack :)

Och glad kvinnodag till alla andra också! Hoppas någon annan också blir lika glatt överraskad som jag :)


Blodet sprutar - 07.03.2011 22:56
----------------------------------------------------------------------
Man ska tydligen inte hålla fingret under då man försöker skära upp en plastförpackning med en helt överdrivet stor kökskniv. Speciellt som man efter några försök blir sur på att det inte fungerar och använder lite mera kraft än nödvändigt. Det har nu blött igenom 4 plåster och det verkar inte sluta heller. Som tur har jag svarta lakan, den växande blodpölen hindrar mig åtminstone inte från att gå och sova. Av någon underlig orsak är jag helt död, så det låter ganska lockande just nu.

Imorgon är det fastlagstisdag, men just nu har jag till ungefär 80% bestämt mig för att skippa festandet och delta i vår trevligt planerade undervisning kl 8-17 istället. I och för sig är det nog inte undervisningen som jag är rädd att missa. Det går nog alltid att fixa på något sätt sedan, men efteråt måste jag fara och dra träningar. Jag börjar få lite dåligt rykte som tränare, och därför har jag nu bestämt mig för att på riktigt minska antalet träningar jag drar helt i fyllan...


På tal om talang... - 06.03.2011 13:10
----------------------------------------------------------------------
På fredagen frågade en typ mig om jag har någon speciell talang för att alltid lyckas hamna i de mest råddiga situationer. På basis av föregående natt så måste jag väl nog erkänna att det kan ligga något i det...

Vi hade alltså genrep+genrepssits igår, och den blev aningen fuktig (igen...). Fast lite status var det ju nog att jag och mina bordsgrannar fick slut på vår snapsflaska först av alla fast vi bara var fyra som delade på den och alla andra var sex, så något lyckades vi åtminstone med ;). Men ja, sedan när jag for hem därifrån så var det ju lite mindre lyckat...

För det första så var det inte vettigt att ha så spända farkkun på att det inte rymdes något i fickorna. Det ledde ju till att kännykkän, busskortet, hemnycklarna och allt annat viktigt var i rockfickan, och eftersom jag inte lyckades få rocken med mig när jag stack så var det ju inte så bra. Istället tog jag tydligen någon annans rock. Den var helt enorm och såg annars också helt annorlunda ut, så jag fattar inte riktigt hur jag kan ha missat att något var fel, men tydligen gick det helt bra då åtminstone. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men på något mystiskt sätt hamnade jag mitt på en bilväg i Konala av alla ställen. Och att det var just Konala fick jag veta av polisbilen som plockade upp mig. De tyckte tydligen inte att det var en bra idé att stå där mitt på vägen med en öppen, alldeles för stor jacka, nerspydda farkkun och en tubtopp som kanskei något skede till och med hade täckt brösten. Ja, ochnågra underkläder hade jag ju inte heller på mig, undrar vart de har försvunnit...

Som tur hängde min egen jacka ännu kvar i tamburen när jag for och letade efter den nu idag, och allt innehåll var ännu kvar i fickorna. Så egentligen ingen större skada skedd, men nog måste man ju ha någon specialtalang för att lyckas rådda så där mycket. Och jag vet inte riktigt om jag ens vill tänka på hur jag ska överleva årsfesten nästa vecka med spex, supé, efterfest, sillis och allt...


Motivation eftersökes - 03.03.2011 14:25
----------------------------------------------------------------------
Jag har tent imorgon och jag har inte gjort någonting i den här kursen. Jag var borta en vecka och bara simmade, och nu får jag bara inte mig själv att göra någonting för att kompensera det. Det här ska ännu föreställa en lätt kurs, så om jag nu failar den så är det ju nästan lite pinsamt. Hur jävligt svårt kan det egentligen vara att få upp den där boken? Den ligger här bredvid mig på sängen, så allt jag skulle behöva göra är att sträcka ut handen och öppna den. Men det verkar inte som att det skulle hända så där i första taget.


Äntligen asfalt - 02.03.2011 19:06
----------------------------------------------------------------------
Jag såg asfalt idag när jag gick till bussen! Kanske det ännu finns en chans att den här helt sjuka mängden snö nångång skulle smälta så vägarna kommer fram igen? Och skulle det vara alldeles för mycket begärt att kunna cykla till träningarna ens en gång den här våren? Och nu menar jag alltså inte att cykla till Itis eller någon annan lika löjligt kort sträcka, det gör jag ju förstås året om, utan någon lång, ljuvlig väg som är minst 10-15 km. Solen skulle nu på allvar kunna sätta fart på med smältningen så jag kunde få göra det... :)

Idag tränade vi annars igen starter på träningarna och jag skämde ut mig totalt. Vi drog ett tjockt gummiband över banan som lite extra motivation och så skulle man då hoppa. Behöver jag ens säga att jag inte lyckades komma över det? Försök nu sen hoppa nånstans när det ena knät ännu också ser ut som en missformad och -färgad boll och det andra blivit opererat så det inte heller håller att använda full kraft med. Åtminstone var jag nu inte så löjlig att jag skulle ha börjat gråta då jag träffade gummibandet som en del av de andra flickorna. Så sjukt tar det nu faktiskt inte. Visst, det svider lite att hoppa rakt på det när det är spänt så mycket det bara går, men då är det väl bara allt större orsak att försöka lite mera nästa gång. Och om man nu med våld ska hitta något positivt med mina uslastarter så kan jag åtminstone med gott samvete tvinga alla de andra att hoppa eftersom jag helt tydligt överlevde fast jag hade ganska ordentlig kontakt med repet ;)


Borttappade kondomer - 02.03.2011 12:17
----------------------------------------------------------------------
Jag har tappat bort ett helt paket kondomer, och det är inte så där väldigt lyckat. Jag vet att jag hade ett nästan fullt paket i min väska eftersom jag just köpte det och inte på något sätt kan ha hunnit använda slut dem ännu. Nu hittar jag det inte i en enda av mina väskor, det finns inte i mitt rum och jag har ingen aning om var det annars kunde vara. Med tanke på att jag ännu bor hemma hos mina föräldrar somär under den föreställningen att jag aldrig haftnågot allvarligare förhållandeså är det seriöst inte så lyckat att det nu högst antagligen ligger och skräpar nånstans. Om inte min mamma konfiskerat det förstås. Men då kan man ju i och för sig lite fråga sig hur hon tänker. Om hon nu hittat det och fått alla sina förhoppningar om att jag är en snäll och skötsam liten flicka förstörda, så kunde man ju ändå tycka att hon skulle vara glad att jag ens försöker vara ansvarsfull angående någonting. Men seriöst, hur kan man tappa bort allting...?