Januari 2011

Ingen press - 30.01.2011 19:30
----------------------------------------------------------------------
Jag har just suttit i ca 8 timmar och målat ett romerskt badhus (btw, det är otroligt svårt att måla en simbassäng på ett tyg som ska vara 3x10 m stort...) samtidigt som jag diskuterade bröllop med en typ. Hennes eget bröllop. Och hon är inte ens så mycket äldre än jag, men har ändå hunnit vara ihop med sin pojkvän i 7 år och tänker helt seriöst gifta sig genast när de hinner.

Och vad har jag hunnit med på samma tid? Ett par totalt dysfunktionella förhållanden och fast hur många onödiga one-night-stands. Och höjdpunkten bland dem var någon som lämnade mig för att ha mera tid till sitt älskade knark. Vilket jag föresten så har kommit över och inte alls bryr mig om längre... Ingen press eller nånting liksom, men vem har månne lyckats göra något vettigare?

Samtidigt läser jag en bok som min pappa trodde skulle passa till mig. Den handlar om en typ som blir gravid fast hon egentligen inte vill ha barn, får nånslags psykotiskt anfall efter förlossningen och blir totalt knäpp och lämnar mannen i sticket med den nyfödda och bara gråter och gör sitt bästa för att mörda sig med köksknivar. Passar till mig? Ja, kanske det, men tack nu bara ändå...


Kulisser igen - 28.01.2011 21:19
----------------------------------------------------------------------
Nu har vi kulissveckoslut på gång på Thorax igen. Det är nice, man kan bara hänga där och chilla med alla samtidigt som det faktiskt blir en massa gjort. Ingen har en aning om vad den håller på med, men med lite samarbete och försök och misstag brukar det nog ändå bli nånting nästan representabelt av det hela. Och så har vi ju roligt åtminstone.

Men angående Thorax så behöver jag lite hjälp. Till nästa fredag borde jag ha hittat på en enkel maskeraddräkt som börjar på bokstaven T och jag är bara så dålig på sånt. Jag vet inte hur alla andra alltid hittar på något vettigt, men jag gör det åtminstone inte.


Drömmar - 27.01.2011 10:06
----------------------------------------------------------------------
Jag hade en helt perfekt dröm inatt. Så perfekt att jag vaknade gråtande för att jag just insett att det var en dröm. Jag skulle stiga upp tidigt och få skolsakerna gjorda, men från en sådan dröm skulle jag helst av allt aldrig ha vaknat upp, så det blev nu ingenting av de planerna. Och det värsta är att jag kommer ihåg varje liten detalj av den, men ändå tyvärr vet att det inte var verkligt. Just då jag trodde att jag hade kommit över allt det där. Tydligen har mitt undermedvetna inte gjort det, och efter den där väldigt övertygande påminnelsen så är jag nog tyvärr nästan tillbaka där jag startade. Jag vet att det är patetiskt, men vad kan man göra...?


Undergången bestämd - 26.01.2011 22:57
----------------------------------------------------------------------
Trots mina principer så var jag till läkaren idag. Och precis som jag alltid har ansett så gjorde det bara allt mycket värre igen. Före man går dit så kan man alltid inbilla sig själv att allt är okej, men när man sedan får ett expertutlåtande om att det faktiskt inte är okej att ens knä går ur led av minsta beröring eller att ens vrist nuförtiden är blå och bara hänger där som en orörlig klump, så går det liksom inte att ignorera längre. Shit!

Som tur sa han nu ingenting mer om vristen. Han höll med om att jag förhoppningsvis skulle ha märkt om det skulle ha varit bruten och att den nog gick att röra mer än den skulle ha gjort om det varit något värre. Högst antagligen var det bara en ovanligt allvarlig vrickning eller något.

Men knä däremot kunde han inte få nog av att peta på. Hoppas verkligen han njöt och fick fullt utlopp för sina sadistiska tendenser, för jag gjorde åtminstone inte det. Det tog helt otroligt sjukt och jag hade fullt upp med att försöka låta bli att skrika. Försök nu sen slappna av och lita på att han absolut inte vill skada mig när man vet att han gör sitt bästa för att trycka ens knä ur led bara för att få se hur coolt det ser ut. (För jag måste nog ändå erkänna att det ser coolt ut, men tyvärr har jag varit lite för upptagen för att uppskatta det ordentligt när det har hänt...) Men seriöst, läkare är helt enkelt sadister, och jag hatar att gå till dem. Nu är det dessutom bestämt att jag ska på operation nångång i mars-april. Yes... Och jag meddelar det här nu redan så att alla kan förbereda sig på att mobba mig igen. Det finns ingenting bättre än att alla man känner kommer med mindre vänliga kommentarer hela tiden när man annars också är helt störd på sig själv för att man inte klarar av något. Jag väntar så på det...

För att nu nämna något positivt så verkade han ganska ivrig när jag berättade att jag studerar i medi. Första meningen i min fil är nuförtiden "Opiskelee lääkiksessä", för det är ju absolut det viktigaste att veta och själva pointen med läkarbesöket. Dessutom kommer jag att ha honom som lärare om några år. Jag väntar med spänning på om han är lika våldsam mot alla patienter (btw, han är barnläkare) eller om jag är ett specialfall bara för att jag inte brukar klaga när något tar sjukt. Eller om jag bara inte tål smärta och ingen annan tycker det tar sjukt...? Och hej, om jag nångång får någon patient som har knä ur led så vet jag åtminstone hur man ska sköta det.

Och för att nu ännu lite skryta med hur bra jag är, så ifall det är fråga om en genetisk mitokondriesjukdom som pojkar har 50% chans att insjukna i och flickor 20% så är det antagligen fråga om ett kärnkodat mitokondrieprotein vars gen eller åtminstone regleringsområde befinner sig på x-kromosomen. Det finns ännu inga säkra svar, men det är vad forskarna anser just nu. Och jag kom på det efter att ha tittat på ett exempel-fall i 5 minuter ;)


Vad man inte ska göra - 21.01.2011 23:05
----------------------------------------------------------------------
Jag har just lagt några saker till på min lista över saker det inte lönar sig att göra. Den börjar snart bli ganska så lång... Men jag kan åtminstone trösta mig med att jag ännu inte har lyckats få en hjärnskakning genom att falla omkull i en snöhög :D

Men alltså, det lönar sig inte att ta cykeln då det är helt glashalt och oplogat på vägarna. Om man nu envisas med det, så ska man åtminstone inte cykla på bilvägen där det finns isiga spår som hjulen bara glider omkring när det finns en helt slät och fin trottoar bredvid. Och om man nu ändå är dum och cyklar på bilvägen så ska man inte falla omkull med en färdigt vrickad och otroligt sjuk vrist så att den blir i kläm under cykeln. Och om man nu mot förmodan är så misslyckad att man gör allt det så borde man åtminstone se till att ha lite bättre timing än att ligga mitt på vägen just som en lastbil kommer där.

Hoppas bara det är sant att man lär sig av sina misstag, för jag börjar seriöst samla på mig av dem. Hur normalt är det annars att en vrist som man vrickade för en vecka sedan bara blir blåare hela tiden istället för att bli bättre? Borde jag börja överväga att fara på röntgen eller vadå? I och för sig har jag tid till en ortoped ändå nästa vecka, och har jag nu klarat mig så här länge med en möjligtvis bruten fot så kan jag väl vänta tills det. Inte för att jag egentligen vill tänka på att jag ska dit, men ibland måste man väl göra något om man vill ha en chans att bli bättre nångång... Och för att se något positivt i eländet så kommer jag i varje fall att få lite extra armmuskelträning, så kanske jag t.o.m. får mina muskler tillbaka.


Social inkompetens - 20.01.2011 21:43
----------------------------------------------------------------------
Jag pratade med människor idag. Jag hade egentligen inte ens insett det förrän jag fick lite förvånade blickar, men jag kanske inte har varit världens socialaste person sedan terminen började. Det kan faktiskt bra hända att jag typ inte pratat med någon sedan skolan började om man bortser från festsammanhang. Vadå socialt inkompetent liksom? Det är nu helt enkelt inte normalt att bara ha flera veckor långa "tysta perioder"...

Nå ja, hur som helst så bättrade jag mig lite idag. Efter att jag fått veta att min senaste tent gått igenom och vi just haft öppningen av vårt nästa fall som faktiskt bestod av en riktig, videofilmad patientintervju, så var jag för en gångs skull på lite bättre humör. Och så fick jag 10/10 poäng på förhöret idag. Just då kändes det inte som att jag skulle ha lärt mig något, men tydligen lönade det sig ändå att sitta alla de där timmarna i bibban och läsa 130 sidor igår och i förrgår. Fast om man sitter i medis bibba är det inte ens så farligt. Man kan alltid motivera sig själv med att för varje sida man läser kommer man lite närmare till att nångång få vara med och undersöka blodbadet i ambulanserna som kör förbi med sirenerna på var femte minut ;)



Dålig(?) organisation - 19.01.2011 21:38
----------------------------------------------------------------------
Okej, så där på tal om att det inte händer något i mitt liv just nu, så har jag nu istället lyckats fixa lite saker. Om det är bra eller dåligt vet jag nu inte, men nånting åtminstone. Högst antagligen typ en katastrof.

Jag ska alltså på träningsläger på sportlovet, och så blev det lite problem med rumsfördelningen. Eftersom det är jag som har ansvarat för allting så måste jag ju försöka lösa det också på något vettigt sätt. Så, gissa vem jag nu sover tillsammans med i två personers rum? Pricken på i skulle väl ännu vara om där bara finns dubbelsängar, men det har jag nu inte hört något om. Ännu. Jag är seriöst masokist.

Annars så har festandet börjat igen i och med att skolan började, så det är åtminstone helt positivt. Inte för att jag egentligen har haft så jättemycket fiilis på senaste tiden. Det har liksom inte varit roligt för festandets skull utan mera för supandet... Nog för att de flesta andra verkade vara inne på lite samma linje på senaste sitsen. Det var en kombinerad sits för svenska och finska föreningen, och myten om att finlandssvenskar skulle festa mer sofistikerat än finnar är nog totalt bruten efter den. Alla från svenska linjen var helt otroligt fulla och det blev nästan lite pinsamt i något skede. Men som tur var kunde man alltid rymma till nedre våningen och pumma gratis sprit av den fackulteten som festade där ;)

Imorgon börjar jag som tur först kl 14. Ska bli helt otroligt skönt att sova. Eller ja, så bra det går när man har en vrist som värker hela natten oberoende vilken ställning man försöker ha den i. Jag kan meddela att höga klackar, överdriven mängd alkohol och en isigtakterrass på 6:våningen inte är en bra kombination. Kanske jag borde vara nöjd med bara en vrickning och en färgsprakande fot (för visst borde man väl märka om något är brutet eller...?) istället för allt som skulle ha kunnat hända med tanke på hur nära det var att flera typer skulle ha fallit över kanten...


Skrivpaus - 13.01.2011 11:53
----------------------------------------------------------------------
Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om och har inte haft det på en tid, vilket är orsaken till min ovanligt långa paus här. Det händer helt enkelt ingenting i mitt liv, vilket i och för sig är lite sorgligt. Och jag vet inte ens vad jag vill. Så tills jag kommer på något vettigt så kommer helt enkelt pausen att fortsätta.

Men för att nu ens nämna något i det här inlägget också så kan jag ju berätta att det tydligen är totalt förbud mot mörkt nagellack om man ska bli läkare. Läraren vi hade i dag: "Ljust nagellack kanske man ännu kan tänka sig, men absolut inte något mörkt. T.ex. svart, som min dotter går omkring med varje dag, skulle jag aldrig i livet godkänna på en läkarmottagning. Och onödiga ringar och och armband och sånt ska man också försöka undvika. Och möjligast neutrala kläder som inte uttrycker ens stil allt för mycket." Tack, det kändes jättetolerant när man själv satt där med grå-svart nagellack, 5 st ringar och 6 armband på sig. Och hon tittade inte alls på mig heller...