November 2010

Blod - 29.11.2010 18:16
----------------------------------------------------------------------
Jag älskar blod. Mer specifikt att se mitt eget blod bara rinna ur mig. Det är bara så snyggt på något sätt. Och så känns det nästan skönt också.

För de som undrar så har jag alltså min sista dag som labbråtta på gång och en grupp forskare har igen hållit på och dränerat mig tom hela dagen. Underligt nog så tror jag att jag kommer att sakna det, Jag har kommit fram till att det är något otroligt fascinerande över att ha ett litet rör instucket i armen hela dagen och att det sprutar blod därifrån bara man tar bort pluggen. Om man lite skulle peta på den där pluggen skulle man säkert kunna få sig själv att blöda ut... Nå nej, det är ju ändå bara frågan om en ven och trycket skulle antagligen inte räcka till det, men en del skulle det säkert komma.

Förresten så var det helt jättecoolt på morgonen när de skulle sätta i kanylen åt mig och det lyckades först på tredje försöket. Typen som gjorde det förivrade sig lite och tryckte ihop ådern så mycket att röret inte rymdes in ordentligt, men hål var där ju ändå. Så när han drog ut den misslyckade kanylen så sprutade det. Och det tog en stund innan någon reagerade så jag hann smutsa ner deras golv och utrustning ganska ordentligt innan dess ;) (Kanske det var meningen att jag själv skulle trycka på hålet och stoppa blodflödet, men jag var lite för upptagen av att stirra på det för att orka reagera...)

Och nästa veckafår jag själv testa på att ta ett ordentligt venblodprov! :D :D :D Jag är redan nu helt ivrig och kan knappt vänta. Fast kanske det är lite synd om den som blir min partner...?

Men nu är det dags för nästa blodprov, så jag får igen se mitt ljuvliga, mörkröda blod spruta ut ur mig och ner i alla provrör de ska ha fyllda den här gången :D (Vänta nu, är det det här som kallas onormala intressen, och borde jag i så fall snart börja betrakta mig själv som en psykopat...?)


Billös - 28.11.2010 23:18
----------------------------------------------------------------------
Nu har jag igen bara en tom parkeringsruta utanför trappan och ingen bil. Lite synd, jag hade blivit lite van vid att den fanns där och väntade på en då det var alldeles för kallt te för att orka gå till bussen. Jag höll väl nästan på att bli lite amerikaniserad... Men hur som helst, jag fick till och med lite lön för att jag stulit bilen i en vecka, och förklaringen "jag tappade bort mig på väg till flygplatsen" gick tydligen helt bra igenom för att förklara varför det saknades 20 liter bensin.

Men kanske jag nästan borde fundera på att skaffa en bil ändå? Jag menar, nu verkar det ju lite dumt att sitta i bussen flera timmar per dag när man kan åka samma sträcka med bil på 15 minuter... Inte för att jag skulle ha råd med varken bensin eller försäkringar, för att inte ens tala om själva bilen. Men skönt skulle det ju nog vara att ha en.

Men nu ska jag och sova. Och förresten så var mina fastlagsbullar en stor succé på träningarna fast grädden var lite misslyckad. Alla åt ca 5 per man, så jag tolkar det som att jag ändå inte är helt usel på att baka :)


Musikminne - 27.11.2010 21:29
----------------------------------------------------------------------
Fungerar någon annans hjärna lika som min och kopplar ihop vissa biisin med speciella minnen? Speciellt personer brukar ofta ha en slags "tunnare" tycker jag. Jag blev lite påmind om det idag när radion helt tydligt ville få mig att tänka i vissa banor. För hur är det annars möjligt att det båda gångerna då man knäpper på den kommer exakt de två biisin som man kopplar starkast ihop med just den saken? Radion kanske inte bara är en ointelligent box av plast och metall, kanske den har en egen vilja...?

Tävlingarna gick som väntat ganska uselt. Alltså hur deprimerande är det inte att se att simamrna man tränat utvecklas helt otroligt och går förbi en själv? Och själv lyckas man förstås inte bättra några tider, de har hållits ungefär samma i ca 2-3 år nu. I och för sig, de är pojkar och typ dubbelt större än jag, men ändå...

I stafetten däremot tog vi silver och jag simmade äntligen 50 fjäril på 35 sekunder. Så där bättrade jag nu ens lite, men inte tillräckligt för att gottgöra min annars urusla prestation idag. Borde jag börja gå påpunttisen igen och skaffa lite muskler? Eller så bara inse att jag är för gammal och dessutom råkar vara en dvärg och att jag inte har en chans?

Nu borde jag säkert börja vispa lite grädde så att det skulle bli något av mina fastlagsbullar som jag lovade hämta med till träningarna imorgon. Visst är det jättenormalt att gå till butiken efter kl 21 på en lördagskväll och köpa bara en enda burk vispgrädde...? Kassatypen tittade lite underligt på mig, undrar vad han hade för fantasier ;)


Släkt? ;) - 27.11.2010 12:17
----------------------------------------------------------------------
Jag kom just hem efter att ha varit i exil hos min pappa pga en viss hemmafest här. Intressant att se att någon annan än jag också lyckas få det att se ut som efter ett bombnedslag på mindre än en dag. Och så förändrar det ju lite bilden av ens syster också när man hittar henne slocknad på badrumsgolvet kl 9 på kvällen då man bara snabbt sicker sig in för att hämta lite saker. Kanske vi ändå är släkt? ;) Och dessutom kan hon nu inte precis reta mig för mina kvällar som slutat så där... :D

Om några timmar ska jag iväg på tävlingar. Får se vad det blir av det, formen är ju inte riktig vad den har varit. På något underligt sätt har konditionen lite sjunkit efter att studierna börjat. Kan det ha något att göra med att det har varit så mycket festande att jag inte har hunnit träna...?


Protoner och elektroner - 26.11.2010 15:21
----------------------------------------------------------------------
Jag har totalt fallit av kärran med den här oxidativa fosforyleringen. Hur fan är det meningen att jag ska förstå något av alla NADH, NADPH och FADH2 som bara flyger omkring överallt i alla reaktioner? Och varför heter något elektrontransportkedja om det som egentligen transporteras någonstans är protoner? Och varifrån kommer de??? Tydligen är det meningen att man ska ha läst Galenos utantill och komma ihåg varenda liten detalj i varje reaktionslikhet, men nu är det ju så att jag faktiskt inte har gjort det, men av någon väldigt underlig orsak ändå är här...

Nåja, men för att nu sluta klaga på det igen så märkte jag igår ett väldigt effektivt sätt att ge någon en hjärtattack. Allt man behöver göra är att köra en väldigt olaglig rutt genom en bensinstation och ännu med alldeles för hård fart och just då upptäcka att polisen stod och väntade bakom hörnet. Den här gången klarade det sig eftersom de tydligen var för lata för att följa efter, men alltså jag måste seriöst ta andra skedet snart för att undvika liknande chockupplevelser i fortsättningen. För att börja köra lagligt är ju helt enkelt inte ett alternativ... ;)

Nu måste jag snart fara på träningar som vanligt. Störande att jag inte kunde ta bilen eftersom jag inte hann fara hem emellan efter skolan. Till centrum ska man helt enkelt inte med bil på morgonen, så då fanns det inte några andra alternativ än att gå ut i den nya istiden och hoppas att bussarna skulle göra ett undantag och gå enligt tidtabellerna. Men å andra sidan börjar det bli ganska underhållande att vara på våra träningar. Simmarna har lite fastnat på det här att para ihop alla med alla, så jag bara väntar på att det bildas någon världens bordell i bastun ;) Och mina förhållanden och känslor brukar oftast också vara ett väldigt populärt spekuleringsobjekt. De har blivit lite konfunderade av att jag typ pratar olika språk i telefonen varje gång min "pojkvän" ringer, och så är de inte heller riktigt på det klara med om jag är intresserad av män eller kvinnor. Och jag tänker inte ge dem några vinkar. Det är mycket roligare att bara vänta och se vad de kommer fram till ;)


Labb - 25.11.2010 14:59
----------------------------------------------------------------------
Efter labbet idag vet jag nu säkert att jag varken har diabetes eller laktosintolerans. Bra, för det är nånting jag alltid varit osäker på ;) Nä, men seriöst så var det jätteroligt. Jag ångrar inte alls att jag bytte grupp med en typ och måste fara till skolan kl. 8 istället för att ha en ledig dag som det först var planerat. Det är helt enkelt jätteroligt att ta blodprov! Idag gjorde vi det dessutom på oss själva, vilket nästan var ännu bättre. Det var coolt på något sätt att bara trycka på lansettpennan och sedan ännu känna hår nålen faktiskt gick in i ens hud. Och att det sedan ännu kommer blod också är ju ett plus. :D
Snart ska jag på träningar igen, men före det borde jag få in lite biokemiläsning också. Vart försvann motivationen igen? Men åtminstone kan jag ta bilen till träningarna. Det är egentligen ganska praktiskt när den står där utanför dörren färdig att användas.


Skräck - 24.11.2010 19:05
----------------------------------------------------------------------
Man kan tydligen göra helt idiotiska saker pga att man är rädd för nånting. Fast okej, "rädd" kanske inte riktigt beskriver saken tillräckligt bra. Mer som att man är helt stel av skräck och får någon värre panikattack bara man tänker på saken. Och av alla saker att vara rädd för sedan så kan man naturligtvis inte välja något lite mera opraktiskt och pinsamt... Vissa saker är helt enkelt inte okej, speciellt inte för en person i min ålder.

Vad jag ska göra åt saken har jag heller ingen aning om. Flytta? Vägra gå ut ur huset? Svälja stoltheten och skaffa nödvändig utrustning? Något annat smart? Jag har funderat på det i flera år och har inte ännu kommit på ett enda alternativ som skulle hjälpa situationen på något sätt. Och visst, jag skulle kanske kunna ta mig i kragen och intala mig att det hela är helt idiotiskt, men nu är ju saken den att det hela faktiskt grundar sig på något. Man kan ju inte riktigt förklara bort någonting som meninglös fantasi när man samtidigt vet vad konsekvenserna är.

Nåja, men det var nu ungefär dagens huvudpoint. Så har jag också märkt att man inte kan simma hur mycket som helst med hur dålig kondition som helst och sedan bara förvänta sig att musklerna ska fungera nästa dag. Och tydligen kan man tolka frågan "Monelta ja missä?" på väldigt intressanta sätt ;)


10 km :D - 23.11.2010 22:28
----------------------------------------------------------------------
Jag har haft en väldigt effektiv dag idag. Jag hade ingen undervisning, så i princip skulle jag ha kunnat bli och ligga i sängen hela dagen. Men nej, ibland måste man helt enkelt göra något.

Jag började morgonen med läsning om glykolys och annan energiproduktion under anaeroba förhållanden, och till min stora förvåning lyckades jag till och med koncentrera mig relativt bra här hemma. Jag var färdig redan ca kl 12, vilket innebar att resten av dagen var helt ledig :)

Sedan for jag till simhallen 3 timmar före träningarna började. Kanske inte helt normalt, men jag ville för en gångs skull hinna simma ordentligt. Och det gjorde jag, jag simmade 10 km. Helt frivilligt och bara på grund av någon spontan impuls. Det var väl kanske min 5:e 10 km nu, och jag kom fram till att det faktiskt ännu också är min favoritträning, och att det fortfarande hör till de bästa sätten att bli på bra humör. Det finns helt enkelt inte någon bättre känsla än att glida fram och tillbaka i vattnet i ca 3 timmar och bara njuta. Okej, de första 2 kilometrarna kanske kan gå lite trögt, men efter det blir det bara bättre hela tiden. kanske jag faktiskt är en långdistanssimmare som alla försökt säga åt mig i flera år? Synd bara att jag inte kan göra vändningar ordentligt när jag har så skit knän. Men sedan då man börjar tävla i typ 1 km långa bassänger så är jag så med! :D

Efteråt skulle jag då dra träningar ännu. Jag lät dem för en gångs skull själv bestämma vad de skulle simma; samma sak jag just simmat, eller det jag planerat för dem. Och lättlurade som de är så valde de naturligtvis mina träningar. De var inte precis nöjda sedan då jag berättade vad det innebar, men lite roligt ska man väl få ha ibland:D :D :D

Och nu har jag också biljetter bokade till London! Yes! Jag är äntligen på väg nånstans. Det ska bli helt jättekiva att få en ordentlig paus med studierna och fara på resa. För att inte tala om att man får träffa en kaveri som nuförtiden bor i exil där. Yes! :D


Dålig dag - 22.11.2010 22:28
----------------------------------------------------------------------
Idag har jag varit på lite underligt humör hela dagen och blivit störd på en massa småsaker. Jag vet inte riktigt vad det var för fel, inte brukar jag nu ändå vara så irriterad på allt.

På morgonen när jag skulle ta ut cykeln från källaren så märkte jag att grannens cykel hade fallit halvt omkull och stod och lutade på min. Förstås hade jag inte tillräckligt tålamod för att lyfta upp cykeln utan istället bara drog jag ut min med våld, vilket var aningen besvärligt. Det slutade med att jag lite överreagerade och typ fällde omkull alla cyklar där inne... Men eftersom ingen annan använder cykelkällaren den här årstiden så betydde det bara att jag fick ta och röja upp lite när jag kom hem nu på kvällen.

Så när jag kom till skolan så skulle vi ha en 2 timmars föreläsning, men så hade vi också bara 15 minuter. Aningen störande att stiga upp på morgonen och ta sig ända dit och sedan märka att det var helt i onödan. Fast lite respekt måste jag nog ändå ge åt den rikssvenska föreläsaren som ställde sig framför en sal med 200 personer och pratade finska.

På träningarna kom jag fram till att då man en gång tappat nerverna med någon så behövs det väldigt lite för att man ska göra det på nytt. Jag menar, om jag ännu försäkrat mig om att han är på väg kvällen före så är det väl inte helt för mycket att förvänta sig att han faktiskt är där? Och sedan då jag själv håller på och simmar så kan han väl inte bara slänga över ansvaret för de drunknande småungarna på mig? Om han har skaffat dit dem så är det väl faktiskt inte mitt problem vad han tänkte göra med dem! Man kan väl ändå lära sig att ta lite ansvar för vad man gör! Jag vet inte hur pedagogiskt rätt det var att ha den diskussionen med honom medan de som det gällde stod bredvid och hörde på, men ibland kan man bara inte hjälpa det. Jag skällde ut honom ganska ordentligt, vilket kanske var på tiden. Egentligen fattar jag inte riktigt hur jag har kunnat stå ut med honom i 5 år utan att ens bli irriterad. När allt kommer omkring så är han ju faktiskt bara en självisk idiot som tror att hela världen anpassar sig efter hans nycker...

Men imorgon har ajg en ledig dag som tur. Jag har planerat att först läsa det jag måste läsa på "morgonen" (=sen då jag orkar släpa mig upp från sängen ;)) och sedan fara till simhallen och simma så länge jag bara hinner. Det skulle vara helt otroligt skönt att få simma nån 10 km eller liknande. Jag tror att det kan vara helt bra att jag gör det också ifall jag ska kunna bete mig normalt mot människor.

Nog för att veckoslutet var jätteskönt när man för en gångs skull inte hade något att läsa, men effekten var tydligen lite kortvarig. Men hur som helst var det jättekiva att träffa lite gamla kaverin också. Vi borde kanske försöka göra det lite oftare så man inte skulle förlora kontakten. Och risken finns ju för att jag blir allt för medicentrerad om jag bara hänger med alla likasinnade galningar där ;) (Idag i simhallen: En typ sparkar sin fot rakt i kakelkanten,så hela nageln lossnar ochblodet sprutar-> Jag: "Coolt!")


Perioden avklarad - 19.11.2010 14:56
----------------------------------------------------------------------
Nu är tenten skriven och jag har för en gångs skull ingenting jag borde läsa utan kan vara på datorn i lugn och ro utan dåligt samvete. Man kanske inte kan säga att det gick bra, men ganska säkert är jag nog igenom. Och jag kan inte ens vara sur på mig själv för att det gick dåligt. Det var ett medvetet val att inte satsa på fulla poäng och istället hinna med något anant också.

Så förde jag Tiina och Oliver till flygfältet för att hälsa på min pappa idag. Det var lite intressant att köra till flygfältet för första gången, speciellt som det var nästan 2 månader sedan jag senast körde. Men det gick väl okej för de kom fram i tid, och jag är helt tydligt också vid liv eftersom jag skriver det här. Men jag kan inte låta bli att undra vad det egentligen varför galning som gav mig körkort. För alltså jag kan ju helt enkelt inte köra. Men jag ska försöka rätta till det så gått det nu går den här veckan när jag för en gångs skull har något annat än en tom parkeringsplats som väntar på mig utanför dörren. Hoppas ingen blir störd på att jag använder upp all bensin utan minsta avsikt att tanka före jag lämnar tillbaka bilen... ;)

Nu ska jag snart iväg på träningar. Jag har absolut ingen kreativitet kvar efter gårdagens stressläsning till långt in på morgonnatten, så jag har ingen aning om vad jag ska hitta på åt småungarna. Men kanske man kan improvisera något. Och efteråt ska ajg själv och simma. Ljuvligt. :D


Tent igen - 18.11.2010 10:32
----------------------------------------------------------------------
Imorgon har jag tent. Jag vet inte varför det nu plötsligt kommer som en chock närjag faktiskt har vetat om det i över en månad redan, men på något sätt har jag bara inte riktigt insett det. Och inte vet jag om jag egentligen ännu heller har gjort det. Nog för att det skulle vara helt praktiskt att göra det snart så att jag skulle börja läsa till det också... Det känns bara så overkligt att man nu på något sätt på en dag borde hinna repetera ca 500 sidor invecklad engelsk text. Och nej det är inte bara på grund av min egen lathet som jag bara har en dag på mig utan vi fick faktiskt vårt sista fall avslutat först för 20 minuter sedan. Jag tror de som planerar våra läseordningar gör sitt bästa för att ge oss burn-out redan under de första perioderna.

I och för sig så har jag den här gången läst igenom allt och jag tycker till och med attjag kan det relativt bra. Så behöver man ju kanske inte heller få fulla poäng i tenten bara man kommer igenom. Jag har börjat med en helt ny linje nu och försöker inte ens sikta på de där högsta poängen som jag tidigare skulle ha räknat som en självklarhet. Visst, det finns ännu de som får dem, men att sitta varje vaken minut och läsa för att lära sig utantill varenda atom i vartenda protein i kroppen är inte riktigt min uppfattning om att ha ett liv. Kanske det dessutom är helt hälsosamt att inse att det faktiskt finns en del vitsord mellan det högsta och underkänt ;)

Annars, vad är juttun med att jag hela tiden stavar "jag" fel? Varje gång jag skriver det blir det av någon orsak "ajg". Jag vet ju nog om att jag kan ha lite dyslektiska tendenser ibland, men inte ens jag tycker ju att det ser riktigt rätt ut...

Och vad är det för skämt med det här vädret? För det första såg jag ut som en dränkt katt då jag äntligen kom fram till skolan efter att ha upptäckt att spårorna inte riktigt fungerade. För det andra så ska jag idag hålla en timmes träningar utomhus. Vad ska jag hitta på att göra där också???


Älskade pizzaspadar - 17.11.2010 19:24
----------------------------------------------------------------------
Jag har lärt mig att säga nej! Eller ja, kanske jag inte ska överdriva, men åtminstone har jag gjort det en gång nu, och jag hoppas att det inte var den första och sista.

Jag cyklade(!) till träningarna idag, och hoppades innerligt att någon annan tränare skulle dyka upp eftersom jag behövde släppa ut lite extra energi. Då jag kom dit märkte jag att jag visserligen inte var den enda där, men tydligen förväntade sig tränaren ändå att jag skulle hjälpa till och totalt skippa mitt eget simmande. Sorry, men om han har skaffat dit några ryska småungar som inte hålls på ytan så är det väl inte mitt problem. Bara för att jag råkar simma perfekt crawl (hans ord, inte mina, så då är det väl ok att skryta lite?) så betyder väl inte det att jag skulle ha något som helst ansvar för att lära de där drunknande ungarna att simma? Jag hade kommit dit för att simma, och då tänkte jag också göra det. Och han kan ju inte precis ha något att säga efter att ha lämnat mig i sticket två dagar i rad utan någon annan vettig orsak än att han inte orkade.

Och nog fick jag släppa ut energi alltid. De andra simmade tider eftersom de ska ha sina huvudtävlingar nu på veckoslutet, men jag skippade det. Det kändes lite onödigt när jag ändå inte ska och tävla. Istället plockade jag fram min tränares lättäre som vi på skämt alltid kallar pizzaspadar eftersom de är helt enorma, och simmade crawl nonstop i lite på en timme. Jag han dra 3 km utan att stanna och det var helt ljuvligt! Jag älskar att bara simma utan att någon stör en och utan att behöva tänka på något. Crawl är bara så simpelt, det går framåt av sig själv utan att man behöver koncentrera sig på något. Och så skadar det ju inte heller att ha ett par enorma blåa pizzaspadar fastspända på händerna ;) Jag älskar dem också. Visst, jag har egna, men de är inte alls lika stora och dessutom har jag använt dem så mycket att de känns för vanliga.

Medan jag höll en liten paus så kom också en av de där enorma gubbarna, som gått på punttis och tror att de är oövervinnerliga bara för att de nu ser ut som skåp, fram och pratade med mig. Han beundrade för det första min teknik, vilket ju alltid är trevligt att höra, och sedan var han väldigt intresserad av mina pizzaspadar. Han undrade hur det är möjligt att någon så liten som jag (för en gångs skull orkade jag inte ens ta illa upp...) kan orka simma med dem så länge som jag gjort och ännu med en sådan fart. Jag bara skrattade och ryckte på axlarna. Vad kan man säga, år av träning och ett allvarligt beroende... Men lite stolt blev jag ju ändå. Och på helt otroligt bra humör :D


Sista droppen - 16.11.2010 21:51
----------------------------------------------------------------------
Idag hade jag skola kl 8-18, alltså 10 timmar. Jag förstår seriöst inte hur jag nångång i gymnasiet kunde tycka att det var helt normalt med 8 timmars dagar varje dag, nu känns det helt otroligt långt om man ahr mer än 4-5 timmar per dag. Och så måste man sedan ha en sådan här maratondag... Men okej, åtminstone fick jag en massa gjort. Fast mikroskopering till klockan 18 på kvällen är nog inte så väldigt trevligt. Man får bara en jävla huvudvärk av att stirra in i mikroskopet så länge, och inte kan jag nu på allvar säga att jag lär mig så där jättemycket av att titta på preparat efter preparat av likadana cellklumpar...

Kanske det var lite på grund av den här dagen, men jag upptäckte nu äntligen att jag faktiskt kan bli ordentligt störd på en viss person. Normalt brukar jag ha lite problem med det och bara finna mig i att bli behandlad som en dörrmatta, men tydligen finns det gränser. Jag menar hur svårt kan det egentligen vara att släpa sig upp från den där soffan och dyka upp där man ska vara den enda gången någon ber en om det? Speciellt som jag redan vikarierat honom igår helt utan vettig orsak. Och att sedan ännu täckas vara inloggad i mesen hela kvällen!

I och för sig, jag kanske inte borde ha brytt mig, det var ju faktiskt inte mitt fel den här gången. Men då man får en textare om att ingen har dykt upp just då man äntligen håller på att gå till busshållplatsen så kan man ju bara inte åka direkt hem utan att få dåligt samvete. Och jag hade egentligen inget emot att fara dit heller. Det jag blev störd på var att jag faktiskt hade fixat någon annan dit men att den latmasken inte kunde släpa dit sig. Jag är nog där 6 dagar i veckan när som helst på dygnet och oberoende vad jag har för anant program samtidigt eller vad jag har gjort föregående kväll. Då kan det väl inte vara för mycket begärt att någon som inte har något jobb och inte gör något annat vettigt heller ska kunna sköta en dag i veckan?


Tjur eller höna? - 15.11.2010 14:20
----------------------------------------------------------------------
Vi hade just igen PBL, och precis allting for förbi... Jag hatar det här när man har avslutning på måndagar så att man borde ha läst på veckoslutet! Behöver jag säga att jag alltså inte hade gjort det? Istället blev jag underhållen av min totalt knäppa släkt och träffade lite kaverin. Båda aktiviteterna var nog faktiskt värda att skippa läsningen för.

Dessutom var inte min koncentrationsförmåga så där helt på topp heller. På något sätt klarade jag inte ens av att lyssna på en hel mening till slut. Försök nu sedan hänga med i samtalet då allt man hör är små stycken som "är det troponin C, I, eller vad?" och "myoblaster kommer från mesenkymala stamceller. Men bildar de myofilament, fibriller, eller fibrer?"... Och så var jag ju ordförande också...

Men nåja, till nästa gång ska jag läsa lite bättre igen. Fast hej, vad gör jag här på datorn då? Om man en gång sitter i bibban och har en massa man borde läsa så är det väl inte det smartaste? Men jag behövde helt enkelt en paus. Det blev inte riktigt till någonting när jag läste samma stycke om och om igen och ändå inte fick reda på vad det är för skillnad på endochondral och intramembranal ossifikation.

Så bara måste jag berätta vad vi diskuterade i över en halvtimme på lunchen idag; är en tupp och en höna samma sak? Och vi ska föreställa smarta medicinestuderande... Nå nej, det där med tupp och höna var nog ett misstag. Men själva pointen var alltså hur man kan veta att oxfilén man köper i butiken faktiskt kommer från en kastrerad tjure och inte en vanlig kossa? Och om det faktiskt är någon skillnad på broiler av en tupp eller en höna? Och vidare därifrån, smakar köttet annorlunda ifall en tjur är kastrerad eller inte? Slutresultatet blev lite oklart, men alla var åtminstone eniga om att oxfilé låter bättre än kofilé och att kossor har juver och spenar medan tjurar inte har det oberoende hur det står till med deras reproduktionsförmåga. Och hönor lägger ägg medan tuppar bara är störande väckarklockor...

Nu kanske jag på allvar borde försöka läsa en stund innan jag ska fara på träningar. Där kommer jag dessutom säkert att bli utskälld för att jag inte lyckades skaffa de tågbiljetterna som vi planerat och att de dessutom är helt sjukt dyra. Men hallå, inte är det väl mitt fel att några andra också fått för sig att åka till Lappland på sportlovet...? Och pengar får man ju alltid nånstansifrån. Simmarna hade redan en bra business idé som involverade mig. Jag ides sedan inte berätta att en kaveri redan kommit på idén före dem och att den faktiskt fungerar...


Släkten - 13.11.2010 22:12
----------------------------------------------------------------------
Igår frågade en person mig om det finns någon historia av mentalsjukdomar i vår familj. Jag svarade nej då, men efter idag började jag lite undra om jag inte borde ändra mig...

Det var alltså Olivers, min lillabrors, 1-års kalas hos oss idag, och släkten och de närmaste vännerna var samlade. Jag måste säga att det verkligen var en lite konstig samling. Min famo med sin långtgångna Alzheimers tappade bort sig i vår lägenhet (bara 4 rum stor...) 3 gånger, glömde vilka som var hennes skor och tänkte sticka ut med min pappas innesportskor på sig, trodde jag var hennes döda dotter och hade samma diskussioner som hon alltid har då hon träffar de personerna som var där. En släkting till min pappas fru gick på om hur någon installerat en jättenabb laajakaista till henne fast hon inte ens har dator, hur allt var bättre förr, hur fantastisk hennes man är (han har varit död i 20 år...), hur hon ska gå ut och dansa och bli uppbjuden av unga, snygga män (hon är över 80, fläskig och man står inte ut med henne i mer än 5 sekunder...) och hur nödvändigt det var att ringa till alla hon kände mitt i natten då klockorna flyttades för att fråga vad den rätta tiden var. Min faster berättade om de nyaste trenderna inom kristallhelande är, förklarade hur någon av hennes väldigt mystiska bekanta varit i Brasilien på "operation" hos någon faithhealer och nu mår helt otroligt bra och hur viktigt det är att skydda sin aura från negativa påverkningar. Min kusin (15 år) förklarade hur stolt han var över att ha lyckats minska sin rökning från 60 till "bara" 50 cigaretter om dagen, hur mycket billigare det blir när man rullar dem själv, att jag definitivt borde stjäla lite utrustning från universitetet för att hjälpa med hans marijuana destillerings business, hur han ska gå både kauppis och gymnasiet samtidigt efter 9:an (hans medeltal är ca 6,5...) och att han ska fara till Alaska och börja med något avancerat arbete där...

Borde man skratta eller gråta?


Godkänd! :D - 12.11.2010 22:23
----------------------------------------------------------------------
Jag blev godkänd i min första "riktiga" tent i medi!!!! Alltså jag blev totalt chockad, jag var så säker på att bli underkänd. Jag menar, hur är det möjligt att få minst ett poäng på en fråga om proteoglykaner och deras biologiska betydelse då man inte ens vet vad de är? Men 1,5 poäng hade jag alltså fått, så pga provrättarnas totala oförmåga att se vem som kan något och vem som inte gör det är jag nu godkänd! Tydligen lönar det sig att skriva någon allmän skit som skulle kunna passa in på vad som helst men inte egentligen säger något alls.Vitsi jag är bra! ;)

Annars så var jag idag och simmade för första gången sedan jag lite lyckades härja med en kaffepanna. Inte att rekommendera, det tog helt jävligt sjukt! Alltså först hade jag elmu-kelmu runt hela armen så jag inte kunde röra den och blodet inte cirkulerade alls, men förstås hade jag glömt den lilla detaljen att man oftast blir blöt då man simmar och att mitt system naturligtvis inte var så hållbart med vatten emellan... Så sedan skippade jag hela saken och hoppade i utan något skydd alls. Aj! Det sved så satan och så kunde jag ju inte böja armen heller. Lycka till att simma med raka armar hela träningarna. Men på något sätt gick det och trots att det inte precis kan beskrivas som en njutningsfull upplevelse så var det alldeles ljuvligt! Jag hör helt enkelt hemma i vatten och borde aldrig stiga upp därifrån. Genast då man hoppar i så glöms allt annat och allting är perfekt. (Men det är egentligen något jag helst inte tänker på...)

Imorgon ska vi ha Olivers 1-års kalas. Undrar vad det blir av det? Han är helt vild nuförtiden och hålls inte stilla en sekund. Han har lärt sig gå nu, vilket inte precis gör honom långsammare. Och så pekar han på allt han vill ha. Då han ser något intressant så är det bara at sätta fingret i rätt riktning och springa ditåt. Men ganska sött är det ju ändå. :)


Rött vatten - 10.11.2010 16:57
----------------------------------------------------------------------
Jag meddelar redan så här i början att det här inlägget kommer att vara överdrivet långt, sakna röd tråd och möjligtvis innehålla spoilers för Prinsessa-filmen.

Jag deltog just i medicinska fackultetens frivilliga kurs, där man gick och se på filmen och diskuterade den efteråt. Pointen var att vi skulle se psykpatienter ur ett nytt perspektiv, men jag vet inte hur bra det lyckades för mig åtminstone...

Jag måste väl erkänna att jag faktiskt grät under filmen, och det störde mig lite för jag visar helt enkelt inte känslor öppet. Men alltså självmordscenen var bara så otroligt sorglig! Och tänk bara hur skönt det måste ha kännats för henne att först både se och känna hur knivens kalla blad skar djupt in i handleden och sedan hennes blod bara började forsa ut. Och så ännu se hur det blandades med vattnet så att all färgades rött. Och sedan bara flyta bort och sjunka ner i en ljuvlig blandning som omsluter hela ens kropp. Känna hur man blir tyngdlös både av vattnet och blodförlusten. Kan det finnas ett underbarare sätt att lämna det här livet på? (Okej, möjligtvis byta ut badkaret mot något vettigare (läs: simbassäng/havet), men så där i stora drag.)

Och sedan från hans perspektiv. Hur hemsk han måste ha känt sig. Hur omöjligt det var för honom att säga nej fast han visste att han skulle hata och aldrig förlåta sig själv och efteråt. Jag förstår bra att det finns personer man helt enkelt lyssnar mer på än man egentligen borde för sitt eget bästa. Sedan de överväldigande skuldkänslorna som fick honom att övervinna tidigare trauman och konfrontera det han var livrädd för. Bara för att vara som hon...

Jag gjorde en intressant upptäckt också; jag hade faktiskt kanske en en veckas period då jag inte var deprimerad. Jag märkte det nu då leffan fick mig att börja tänka igen, men faktiskt så mådde jag inte helt skit hela tiden förra veckan... Men var går egentligen gränsen mellan en helt vanlig person som bara borde ta sig i kragen och börja fokusera lite mer på det positiva i sitt liv och någon som faktiskt borde söka sig till mentalvård och viras in i en kemisk tvångströja? För alltså hur kan man egentligen veta om man är en fara för sig själv eller andra före det redan är för sent?

Men nej, det här är en sak som jag redan har diskuterat med mig själv så många gånger tidigare och jag gjorde faktiskt redan ett beslut för flera år sedan. Om jag bara kunde vara 100 % säker på att jag håller fast vid det också. Nog för att jag har gjort det länge redan, men av någon orsak litar jag inte alltid på mig själv. Kanske det för säkerhets skull slulle vara vettigt att åtminstone byta cykelrutt snart? Det kanske finns en risk för hur många gånger man klarar av att cykla förbi en så väldigt lockande vy mitt inatten utan att göra något mer än bara stanna och stirra en stund...?

Nej seriöst, jag måste slippa och simma snart! Jag blir galen om jag hamnar lyssna på mina egna tankar någon längre tid. Kan någon snälla bara stänga av dem snabbt? Alternativt kunde jag kanske ta och be mitt klädskåp göra det, men jag tror inte att det heller är en helt okej lösning på en vardagskväll då man har skola tidigt nästa morgon och dessutom borde få något gjort före det. Måste komma på något. Lite kanske det hjälper att jag redan har ett bandage på armen som tar en del av uppmärksamheten, men det är bara små stunder.

Det här skulle bli ett positivt inlägg om hur det var jättecoolt att mikroskopera sitt eget blod, men jag har bara ingen lust att skriva det nu mera. I och för sig brukar det hjälpa att skriva saker, och beslutet jag skrev om tidigare gjordes just efter att jag börjat skriva dagbok, men alltid är det inte tillräckligt. Och min dagbok är också försvunnen igen. Troligtvis ligger den bara någonstans under allt skräp i mitt rum, för jag skulle definitivt märka om någon hade läst den.Till rågapå allt har jaghaft en jävla huvudvärk nu i tre dagar redan. Borde komma på något vettigt att göra, men jag har bara ingen aning...


Neej!!! - 07.11.2010 21:37
----------------------------------------------------------------------
Jag kommer inte att kunna gå och simma på nästan en vecka!!! Hur fan ska jag klara av det när jag redan nu håller på att bli galen då jag inte har hunnit vara i bassängen sedan fredag??? Jag kommer att vara ett totalt vrak av abstinensbesvär mot slutet av veckan om jag inte snabbt kommer på något som räddar mig från den här katastrofen! Om någon har bra idéer angående hur jag kan vara i vattnet i några timmar utan att varken blöta ner min arm eller läcka ut en massa var i simbassängen så tar jag mer än gärna emot dem...

Annars så är det aningen intressant att försöka gå i duschen utan att blöta ner sin arm också. Det blir nästan mer än min koordination klarar av att försöka hålla i duschen, hälla shampoo i handen och sedan ännu tvätta håret med bara vänsterhanden. Jag börjar förstå varför han som bröt tummen (också ett resultat av en av våra fester...) och fick gips i 6 veckor sa att det ljuvligaste efteråt var att äntligen få tvätta håret ordentligt.


Andra gradens brännskada - 07.11.2010 13:20
----------------------------------------------------------------------
... har jag nu över större delen av armen. Jag råkade få ett brännande hett kaffefilter på mig igår i kaoset när vi sålde kaffe och mockrutor åt dubbelt mer publik än vi väntat oss i spexpausen, och tydligen brände det ganska ordentligt. Men åtminstone fick jag till stånd lite underhållning för resten av kvällen när alla skulle titta på det och säga sin åsikt om vilken grads skada det var frågan om och hur mycket av epidermis eller dermis som hade blivit förstört osv. Dock kom ingen på att man borde ha satt det under kallt vatten, så när jag nu antagligen kommer att ha enorma ärr resten av livet så kan jag åtminstone trösta mig med att jag på cellnivå vet exakt hur det går till när skadan läks...

Några tips till människor som möjligtvis funderar på att hela kaffe/kaffefilter på sig inom den närmaste framtiden: 1. Gör det inte. 2. Gör det åtminstone inte på högra armen ifall du är högerhänt. 3. Gör det inte i armvecket så att du inte kan röra armen överhuvudtaget.

Men spexet var helt sjukt bra och sitsen efteråt också, så kanske det ändå var värt några små ärr. Det är underligt roligt att dansa på bord, och ännu roligare blir det när man sätter flera ovanpå varandra och klättrar upp på dem...


Motivation - 04.11.2010 13:43
----------------------------------------------------------------------
Helt först så måste jag bara meddela att jag idag på morgonen hade mitt sista blodprov för den här gången. Kanske jag också måste medge att det faktiskt tog sjukt den här gången. När man har två armar som ser ut som enorma blåmärken med hål i så är det kanske inte världens bästa idé att stick in en nål där på nytt... Men alltså nu är jag äntligen fri att missbruka alkohol utan att (åtminstone genast) riskera leverskador, så det är ändå positivt. Just nu har jag kanske lite fullt upp, men senast på lördag tänker jag utnyttja det ordentligt ;)

En sak jag funderade på idag är motivation och olika orsaker till det. Det började egentligen med att jag nu för en gångs skull hörde till dem som kunde något på vår PBL, eftersom jag är ca 2 kapitel före i vår bok än alla andra. Jag tror att jag ska försöka fortsätta med det också. Det kanske verkarlite nördigt att läsa i förväg, men jag får faktisktmycket mera ut av alltpå det sättet.

Men som sagt så funderadejag också på orsaker tillmotivation. Jag kom på att min egen motivation alltid kommer från samma grundorsak, men bara har olika variationer... Till min plötsliga läsmotivation kom jag på två olika teorier, varav den ena är nästan skrämmande men till all tur tror jag inte att den är så sannolik. Den andra är mera sannolik, men kanske lite överraskande. Intressant när man kommer på överraskande saker om sig själv...

Sedan kom jag på en intressant sak angående vår simförening också. Ifall man ska orka träna varje dag så är det ju ganska naturligt att man behöver bra motivation, och jag märkte att vi har en liten tradition på gång där... Just nu är det redan fjärde eller femte gången på gång, lite beroende på hur man räknar. Lite sjukt är det kanske, men så länge det ger resultat så kanske det är helt ok? För ifall man har en viss orsak till att gå på varenda träning och lyssna på varje ord tränaren säger så kan man ju inte undvika att få resultat.


Framtidens läkare - 03.11.2010 21:26
----------------------------------------------------------------------
Jag har lite på allvar börjat tvivla på den mentala hälsan där på medi... Alltså ingen tycker att mina idéer är sjuka utan de bara fortsätter och hittar på förbättringar till dem. Det att jag verkar nästan normal säger redan ganska mycket...

Dagens matbordsdiskussion gick ungefär så här:

- Hej har ni sett den där leffan där det är några patologistuderande som börjar fundera hur man gör det perfekta mordet och sedan börjar pröva sig fram genom att mörda människor?
- Vad om vi skulle börja med samma?
- Hej joo, bra idé!
- En föreläsare sa att man kan ge någon en överdos av kalium och ingen någonsin kan bevisa det.
- Om vi skulle ta och mörda den ena av de där som alltid sitter fastklistrade vid varandra på alla föreläsningar?
- Joo, så kan vi göra ett psykologiskt test samtidigt om vad det händer med den som blir kvar!
- Kanske den döda börjar spöka?
- Eller så dör den andra också plötsligt.
- Kanske någon annan också har kommit på samma idé som vi?
- Shit, då blir ju vårt test förstört!

Osv. Normalt eller hur? ;)


Professionellt - 02.11.2010 22:51
----------------------------------------------------------------------
OBS! Innehåller detaljer om blod och blodprov, läs inte om du inte tycker om sånt ;)

Idag fick jag bevis på att fast man är utbildad och högst antagligen har hållit på med ett yrke i de senaste tiotals årena så behöver det ändå inte betyda att man kan något. Inte ens en enkel sak som att ta blodprov...

Först satt jag där i säkert 10 minuter medan typen febrilt försökte hitta en ven och beklagade sig över hur omöjligt det var att göra det då jag redan hade ett hål där från tidigare. Så stack hon in en "sluten nål" (=motsatsen till avoneula, men vet inte vad det heter så jag hittade på något ;)), vilket gjorde att det kom några droppar innan blodkärlet trycktes ihop av vakuumeffekten. Men inte gav hon ju upp, utan stack på nytt där bredvid. Den här gången gissar jag att hon lyckades sticka igenom venen, så att det ännu heller inte kom något blod.

Sedan byttes både arm och provtagare. Den här typen förstod ändå att använda en avoneula, men så väldigt lyckat var det nu ändå inte. Hon skulle ta fyra rör av mig, och när hon skulle byta rör lyckades hon på något sätt klåpa och fälla röret. Så allt måste börjas på nytt eftersom blodet runnit ut på golvet och nålen flyttat på sig då hon oavsiktligt vred om den när hon försökte få i röret. Eftersom det dessutom nu var frågan om en avoneula (="öppen nål"...?) och ingen hade kommit på tanken att sätta något under som kunde fånga upp dropparna, så var den tidigare vita dynan jag hade under armen numera lite rödare... Och innan hon ens gav upp och försökte på nytt så måste hon ju förstås gräva omkring en stund med nålen inne i mig (!) för att på något sätt ännu få blod därifrån. Då det ändå inte lyckades så fick jag alltså ett fjärde hål i armen, men fjärde gången gilt eller hur det nu heter så lyckades det till slut.

Det hela hade tagit ungefär en halvtimme (normalt skulle det ta kanske 1-2 minuter...) och vid det laget var jag pinsamt nog nästan svimfärdig. Normalt har jag absolut inga problem med nålar och sånt, tvärtom nästan. Jag upptäckte till exempel igår att jag faktiskt tycker det är roligt att bli tagen blodprov på. Jag menar man får se hur det funkar, känna hur nålen går genom ens hud medan man tittar på den, och sedan ännu se sitt eget blodpumpas ut ur ett litet hål. Men tydligen finns det ändå någonslags gräns för hur mycket man tål. Intressant känsla egentligen. Jag har aldrig fattat hur människor kan svimma av bara ett litet nålstick, men efter att ha haft någon som grävt omkring med nålar i mina blodådror såpass länge så ser jag plötsligt helt annorlunda på saken. Jag undrar vad det egentligen beror på? Jag menar, inte kan jag ju egentligen säga att det tog sjukt, även om det kanske inte kändes direkt skönt att ha en nål skrapande där nånstans inne. Och inte kan det ju precis ha berott på blodförlust heller, trots goda försök att spilla ut allt mitt blod på golvet så var det inte fråga om så stora mängder. Ifall det inte skulle ha vissa negativa följder i form av "knarkararmar" och otroligt sjuka armveck så skulle jag nästan kunna testa på nytt bara för att analysera saken.


Inspirerad av effektivitet - 01.11.2010 19:44
----------------------------------------------------------------------
Jag satt här för en stund sedan och läste Banankokarens inlägg och blev otroligt imponerad av hennes effektivitet. Och om någon annan klarar av att uträtta saker så kan jag väl ändå inte vara sämre. För en gångs skull har jag nytta av min helt sjuka tävlingsinstinkt som aldrig låter mig vara sämre än någon annan, vilket oftast bara leder till besvikelser.

Men nu har jag alltså fått världens inspiration och faktiskt läst en massa så att jag nu inte bara har kommit ikapp med studierna utan till och med är ett kapitel före. Det här är en historisk händelse! Sedan jag började på medi har jag inte en enda gång ens hunnit med i samma lästakt som de andra utan alltid varit några kapitel efter. Det i sin tur har gjort att jag under våra PBL-sessioner ofta har verkat helt korkad eftersom de andra faktiskt hade läst och jag bara desperat försökt improvisera något för att verka aktiv. Men nu ska jag för en gångs skull höra till dem som kan allt. Och tänk hur skönt att inte behöva stressa nångång mitt i natten då man märker att skolan börjar om några timmar och man ännu har fast hur många sidor kvar att läsa. När man börjar i tid har man dessutom ingen press på sig, och man kan läsa i lugn och ro och koncentrera sig på att lära sig saker istället för att bara stirra på hur sidnumret i hörnet ändras alldeles för långsamt. Jag tror att jag äntligen har fattat vad proteglykaner och glykosaminoglykaner är för något efter att lugnt och metodiskt läst igenom det stycket säkert 10 gånger. Känner mig stolt.

Så har jag också haft kontakt med min pappa, vilket han blev jätteglad över. Han jobbar nuförtiden i Norge, och är antagligen ganska ensam där. Nu förstår man ju det när han har måsta lämna Oliver ensam här och bl.a. har missat hans första steg och sånt. Och så är väl jag och min syster inte så där jättebra på att hålla kontakten heller. Men nu har jag då uppdaterat honom om allt möjligt i mitt liv, och till och med haft underligt djupa diskussioner med honom. Egentligen har vi ju nog ganska bra kontakt, den råkar bara emellanåt bli glömd då vi båda är helt för envisa och oförmögna att be om förlåtelse utan istället förlorar kontrollen och låter allt gå helt för långt.

Men nu har jag bara några timmar kvar, och jag ska försöka fortsätta min effektivitetsrush och komma ännu längre i förväg med läsningen.Dessutom börjar jag igen känna mig så där passligt"high" efter att ha förlorat lite för mycket blod i förhållande till min fortfarandedvärgliknande kropp:)


Labbråtta igen - 01.11.2010 08:13
----------------------------------------------------------------------
Idag ska jag igen sitta hela dagen i ett labb och bli använd som testperson. Jag var just och tog första blodproven, men eftersom inget speciellt händer här så har jag redan lyckats få tråkigt. Ifall jag inte kommer på något bättre att göra så kommer jag antagligen att sitta på datorn hela dagen och skriva varenda liten grej som händer hit...

Så är jag också helt sjukt hungrig. Man får inte äta något före man kommer hit,och eftersom jag var så smart att jag glömde äta medan jag ännu fick igår kväll, så kommer jag nu att måsta vara nästan 24 timmar utan mat. Sen kan man ju undra hur jag egentligen kunde glömma att äta, men det var faktiskt inte så svårt. Jag satt igår på kvällen och tittade på någon fransk leffa, och för att fixa någon mat så borde jag ha stigit upp från soffan, gått till köket, öppnat kylskåpet osv. Väldigt jobbigt alltså, och helt förståeligt så blev det aldrig av. Sedan då leffan var slut märkte jag att klockan redan var så mycket att jag inte längre kunde äta något. Lyckat. Vi får nog mat här i labbet också, men det är väl först nångång ett-tiden tror jag.

På väg hit träffade jag också envissgranne. Det var ungefär klockan 6 på morgonen, ingen syntes till, och så bara kom han där. Eftersom jag inte hade så jättebråttom till metron blev vi nu och pratade en stund, och som vanligt gav han en öppen inbjudan och sa att jag kunde komma och hälsa på eller ringa ifall jag behövde något, vad som helst. Hmm... Lockande kanske...?