Januari 2010

Snö - 31.01.2010 13:36
----------------------------------------------------------------------
Min söndagsmorgon har ganska långt präglats av den här jättetrevliga snöstormen som tydligen har härjat under natten.

Som vanligt fick jag ju inte sova på söndagsmorgonen utan skulle på träningar. I och för sig har jag ingenting emot det, det finns nog inget bättre sätt att börja en dag än att hoppa i en ljuvlig simbassäng och simma några timmar, men alltid är det inte så där väldigt skönt att stiga upp från den varma sängen och släpa sig ut i kylan. Men den här morgonen var jag faktiskt helt positivt inställd till det, eftersom jag visste att jag skulle få låna bilen och alltså bara behöva gå till parkeringsplatsen, sätta mig i bilen och stiga ut utanför simhallsdörren en stund senare.

Det goda humöret räckte dock inte länge, eftersom jag ju inte hade räknat med att bilen skulle likna en stor snöhög... Den var totalt begraven, och det tog mig ungefär 15 minuter att få den så mycket utgrävd att man ens slapp in i den och hade en liten möjlighet att se ut. 15 minuter av att vada omkring i snö ända upp till låren, inte precis min favoritsysselsättning.

Och när jag äntligen fått iväg bilen märkte jag att plogbilen inte ännu hade varit framme och att gatorna naturligtvis också var täckta med ett lite tjockare lager av snö/allmän sörja. Det var helt omöjligt att köra, glashalt och så där en aning besvärligt att styra i all sörjan. Saken underlättades inte heller av att all snö som jag inte orkat sopa bort från taket (ca 20 cm över hela bilen) föll ner över både vind- och bakrutan och totalt blockerade sikten...

Mot alla odds lyckades jag ta mig fram till simhallen ochundgick t.o.m. alla de många armhävningarna min ganska ordentliga försening borde ha lett till. Tydligen hade tränaren haft samma problem och var därför villig att se mellan fingrarna på det ;) Resten av träningarna gick helt bra, även om jag inte riktigt kan sparka pga av mitt ännu också icke-fungerande knä. Det förstås, vi hade ju en sarja, där man skall kolla pulsen med jämna mellanrum. Av någon orsak får jag den aldrig lägre än typ 120 på träningarna fast jag inte ens skulle ha gjort nånting ansträngande (min normala vilopuls brukar gå ner till ca 50-55...) så det blir alltid lite intressanta resultat. Men det är väl alltid bra att veta att hjärtat åtminstone slår ännu, eller...?

När jag skulle köra hem hade jag förstås igen lite snöproblem. Den här gången hände det värsta ändå först på vår parkeringsplats. Orsaken var egentligen att en massa människor hade bestämt sig för att gå ut med sina snöskovlar och moka upp parkeringsplatsen. Man kan ju också fråga sig hur stor brist på sysselsättning man egentligen skall ha för att ens första tanke då det har snöat skall vara "Hej, jag sätter väckning så tidigt som möjligt så att jag hinner ut och skotta snö före plogbilen kommer"... Det är inte alls onödigt arbete när man vet att det kommer att plogas bort om 5 minuter ändå. Men ja, dom hade alltså skottat upp två gångar där det var meningen att man skulle köra, men när man ska in i rutan är man tvungen att köra över vallen mellan dem, men det hade naturligtvis ingen tänkt på. Fast vad kan man vänta sig av människor vars största nöje är att stå och skotta snö i timmar? Självklart fastnade jag i snövallen och verkade jätteproffsig då jag satt där och varken slapp framåt eller bakåt. Som (o)tur råkade en av våra "bilgrannars" ägare just stå där bredvid med en spade och kom och räddade mig. Jag kan bara föreställa mig hur roligt han hade då han gick omkring där utanför och skottade och tittade på medan jag försökte klara mig ur den omöjliga situationen och få bilen ens i närheten av vår egen ruta... Undrar hur länge jag ska få höra om det också? Om jag har riktigt tur så kommer min räddare i nöden ännu att berätta om mina parkeringskunskaper åt min pappa, och då blir det högst antagligen slut på mitt lånande av bilen. Eller åtminstone tills jag har lyckats övertyga honom om att jag kan köra igen, vilket kan ta en stund.


Satans hala vägar! - 29.01.2010 23:05
----------------------------------------------------------------------
VARNING: Läs inte om du är känslig för äckliga detaljer angående skador...


Idag har varit en av de värsta dagarna på länge. Eller nåja, kanske inte värsta men åtminstone smärtsammaste. När jag var på väg på leffa och skulle sticka hemifrån (jag var för en gångs skull helt i tid by the way) så bestämde sig bussen förstås för att den inte tänkte komma idag, vilket gjorde att jag måste gå till metron. Jag kanske verkar lat, men det är så mycket enklare att ta bussen som går utanför dörren än att gå typ 1km till metrostationen. Nåja, men nu måste jag alltså ändå gå och så hade ju nån idiot just varit och plogat vägen och säkert kört den flera gånger t.o.m. för att få den så slät och så lik en skrinnskoplan som möjligt. Och förstås halkade jag och vad kunde man nu annat vänta sig än att mitt knä skulle gå ur led. Inte för att det räckte med det heller; sen föll jag ännu omkull och slog knä i marken medan det var på nån helt annan sida av benet än det borde vara. Jag kan bara konstatera att knäskålen kanske finns där och skyddar knäet för en orsak, åtminstone tar det sjukt då den inte är där. Så låg jag alltså mitt på vägen och höll på att dö och underligt nog verka människor t.o.m. bry sig och kom fram och kollade hur det gick. När dom såg mitt ben, som var i en lite mystisk vinkel, blev dom förstås helt hysteriska och skulle med våld ringa en ambulans. Men på allvar, varför skulle man bli och vänta på en ambulans i typ en halvtimme när man själv kan fixa problemet mycket snabbare? Inte vill man nu väl pina sig i onödan heller ;) Så sen använde jag dom följande 20 minuterna till att försöka övertyga alla om att det var helt okej och att jag på riktigt inte behövde fara till sjukhuset, vilket var väldigt trovärdigt då jag låg på marken och inte slapp upp och hela benet bara darrade. Och på grund av den här trevliga incidenten var jag naturligtvis försenad till leffan sen när jag äntligen lyckades släpa mig till metron. Jag hatar att gå ut när det är halt! Och varför ska man med våld skrapa fram isen från gatorna när den för en gångs skull skulle vara täckt av snö som inte ens är helt slätslipad av nån typ som just har märkt hur roligt det är att köra fram och tillbaka med plogen???

Men leffan var åtminstone bra. Vi var och såg Avatar i 3D, och det var snyggt! Den kanske hade lite bristfällig handling, men vem vill inte se en massa blåa varelser som springer omkring nakna på en annan planet med helt otrolig natur? Den passade verkligen bra som 3D, även om den var så lång att man ju fick huvudvärk av dom där otroligt obekväma 3D-glasögonen...

Ursäkta för alla äckliga detaljer, det var inte det jag egentligen hade tänkt skriva om, men det brukar alltid bli lite vad det vill. Kanske jag borde ha satt en varningstext i början? (Vilket jag gjorde pga feedback...)


En dag utan träningar - 27.01.2010 22:30
----------------------------------------------------------------------
Jag förstår inte riktigt hur jag har klara av det här, men på något sätt har jag lyckats överleva en hel dag utan träningar. Jag orkade bara inte fara idag, när nån jävla idiot har kommit på att dom ska börja kl 4 och att man måste vara i skolan ända tills dess. Det blir ju lite omöjligt att hinna sticka dit med nån långsam buss i rusningstrafik och sen byta om och allting på exakt 0 minuter.

Men åtminstone har jag fått en massa fyssauppgifter gjorda, vilket i och för sig är ett litet mirakel. Jag vet inte när jag senast skulle ha gjort läxor hemma, åtminstone så att jag skulle ha suttit längre än 5 minuter och gjort nånting. Oftast brukar det ju bli så att jag gör dom på timmarna. Men hej, vad är det annars meningen att man ska göra då? Lyssna på läraren och följa med eller? Tror inte riktigt det...

Fast idag var det faktiskt en ovanligt bra dag i skolan. Sista mattaimmen, sista kemmatimmen, sista jumppatimmen, som jag visserligen skolkade från, och sista moddatimmen. Och moddaläraren kom t.o.m. en positiv sak med vår nya rektor; dimissionen kommer inte att räcka lika länge, vi kanske klarar oss med bara 2-3 timmar istället för 4-5 :) Det kanske också säger en del om hur (in)effektiv en viss, icke-vid-namn-nämnd före detta rektor/mattalärare är...

Nåja, nu kanske jag snart borde stänga av datorn och göra nånting vettigare. Med betoning på borde, jag vet inte egentligen vem jag försöker lura eftersom jag ändå kommer att sitta här till nångång mitt i natten som vanligt. Och så kan man ju alltid hoppas på att nån vänlig själ skulle komma och värma upp jorden under natten så att man kunde gå ut utan minst fem lager kläder på sig. Speciellt som min rock har gått sönder också. Den börjar bli lite besvärlig, antingen är dragkedjan helt öppen så att det är iskallt eller så fastnar den så att rocken blir omöjlig att ta av. Jag har inte riktigt ännu kommit på vilket som är bättre; att frysa ihjäl ute eller stekas inne när man tvingas ha rocken på...? Fast oberoende vad jag sätter på känns min arm ännu också lika naken, men det kan man väl inte göra något åt :(


Blogg eller inte blogg - det är frågan - 27.01.2010 13:54
----------------------------------------------------------------------
Så, jag har funderat en längre tid nu på att starta en blogg och nu tänkte jag äntligen göra det. Det var så att jag skulle registrera mig här ändå för att kunna läsa en kaveris dagbok/blogg eller whatever det nu är... Och när jag nu en gång är här så kan jag ju lika bra skriva någo.

Fast jag har lite funderat på idén med en offentlig dagbok. Varför egentligen? Jag menar jag har skrivit dagbok i pappersformat ganska länge redan, men jag gör det för att det fungerar som terapi. Jag kan klaga på allting i den och den tröttnar aldrig på att lyssna fast det skulle bli sida upp och sida ner om samma ämne. Kan man ha en bättre vän? Men om jag nu ska flytta över den till nätet så att alla kan läsa den, så måste den nog lite censureras. Allt är faktiskt inte avsett för allmänhetens öron eller ögon, så därför kan jag nu redan varna för att den här antagligen blir ganska symbolisk. De allra personligaste sakerna blir antagligen så abstrakt eller kodat beskrivna att bara de som redan är invigda i saken förstår innebörden. Och just så vill jag ha det. Jag har inga problem med att dela med mig av mitt liv och t.o.m. en del detaljer, men bara till såna som (tror jag åtminstone) är mina vänner och gjort sig förtjänta av lite förtroende.

Så, det här var alltså mitt reklaminlägg för min möjligtvis kommande blogg/dagbok. Nu ska jag gå och titta om någon annan som inte skolkat från jumppan skulle ha slutat timmen och kanske vara intresserad av att umgås med mig ;)