Juli 2011

Alkoholism - 29.07.2011 23:54
----------------------------------------------------------------------
Det har igen blivit några dagar utan inlägg, men det betyder ju inte att det inte skulle ha hänt nånting eller att jag inte skulle ha funderat på nånting onödigt som vanligt.

För några dagar sedan var jag på lande (tyvärr med bil den här gången). Det var jätteskönt och jag hade otroligt roligt med Oliver. Han är på riktigt som en liten hundvalp. Varje gång han ser mig blir han bara så glad och sen kommer han alltid med jämna mellanrum och kramar mig eller vill upp i famnen eller någo. En gång földe han till och med efter mig när jag skulle på wc:n. Och med tanke på hur äckligt den luktar så måste man nog verkligen tycka om någon för att frivilligt följa med in dit...

Men en observation jag gjorde medan vi var där var att jag kommer från en alkoholistfamilj och att jag inte ens har insett det före nu. Det började redan i butiken, där vi köpte 54 burkar öl och 14 burkar cider för tre personer för en kväll. Sedan blev det ju ännu lite värre när jag insåg att min pappa faktiskt drack upp större delen av det där under kvällens lopp. Och nämnde jag att vi på lande har ett eget kylskåp bara för ölen och dessutom ett skåp fullt med whisky. Men klädskåp har vi alltså inte plats för, och när man är i butiken måste man alltid tänka på att inte köpa för stora förpackningar så vi får allt att rymmas. Sedan spelade vi kort ganska länge på natten, och i något skede reagerade jag på att vi bl.a. hade tömt två vinflaskor, en halv flaska limoncello och nästan en flaska whisky. Och jag hade inte ens tyckt att det var något fel med att glasen fylldes på hela tiden. På morgonen gick speciellt min pappa omkring som en zombie, och ingen tog någon notis om Oliver som naturligtvis vaknade tidigt och ville att alla andra också skulle göra det.

Och för att lite fortsätta på det där, så vid vilken ålder är det egentligen okej att börja dricka alkohol eller bjuda åt minderåriga? Jag funderade lite på när jag började, och kom fram till att ända sedan min 14:e födelsedag har det varit helt självklart att hälla åt mig också om vi har vin till maten eller sånt. Nu igen när jag var där på vårt lande med min simgrupp så verkade det på dem som om de flesta inte ens skulle kunna föreställa sig att lovligt få dricka innan man är myndig. Jag funderade ju lite på hurdan alkohollinje jag borde ha med dem, men det blev aldrig något problem så jag tyckte det var helt naturligt att erbjuda bastuöl ifall någon skulle ha velat ha. Men ingen ville alltså det och de verkade dessutom tycka att det var konstigt att jag frågade. I vår familj skulle det ha varit helt självklart och ingen skulle ha tackat nej heller...

Men okej, min syster tänker stjäla datorn fast jag nog egentligen skulle ha haft lite annat att skriva om också. Imorgon far jag alltså till Rhodos för två veckor, så därför är jag nu hos min mamma och lånar hennes dator. Vi måste vara på flygfältet nångång sjukt tidigt på morgonen då det inte går några bussar, och jag tänker nu inte slösa pengar på nån taxi heller ;)


Motion - 21.07.2011 16:23
----------------------------------------------------------------------
På två och en halv dag har jag nu cyklat 141 km, simmat ca 10 km i havet och sprungit 4 km. Och med tanke på att min kondition inte precis är den bästa så tycker jag det var ganska duktigt. Dessutom hade jag helt sjukt roligt, och kan t.o.m. tänka mig att göra det igen nångång :D

Nu borde jag bara orka festa idag ännu. Men oberoende hur trött man skulle vara så det orkar man nu väl ändå alltid med, eller? Det ska bli bäst idag :D


Läger - 18.07.2011 23:08
----------------------------------------------------------------------
Imorgon ska jag på miniläger med mina simmare, och det ska bli jätteroligt! Vi ska cykla till mitt lande och sedan övernatta där en natt och komma tillbaka nästa kväll. Där framme tänkte jag pina dem riktigt ordentligt och typ ha dem att simma runt till alla öar där bara finns och sedan ännu väcka dem någon helt sjuk tid på morgonen och dra iväg på länk med dem. Ibland bara älskar jag att vara tränare, även om det kanske betyder att jag är lite av en sadist... ;)

Dessutom så tycker jag faktiskt det är roligt att hänga med dem. Vet inte riktigt hur normalt det heller är, men jag kommer jättebra överens med speciellt pojkarna. Nu vet jag bara inte riktigt hurdan linje jag ska hålla där på lägret. Borde jag liksom ha nånslags regler eller ska jag bara koncentrera mig på att hålla dem vid liv och strunta i vad de annars gör? Egentligen skulle jag inte orka gnälla om allting, men å andra sidan kan det alltid hända att det läcker nånting till föräldrarna om man låter dem göra precis vad som helst... Äh, får väl helt enkelt se hur mycket de hade tänkt härja och kolla lite därefter om man behöver begränsa det hela eller inte.


Skällsord - 18.07.2011 11:53
----------------------------------------------------------------------
Jag pratade lite med min syster igår och idag, och det verkar som att hon har en hel del på gång där i Italien. Inte för att jag nu är förvånad, det har nog redan en längre tid varit helt förväntat att hon kommer att göra sitt bästa för att hittanågon och sedan stanna där. Men det som jag inte blev så glad över att höra var att hon har hamnat i ett lite besvärligt triangeldrama med två italienare och att hon nu blir kallad hora överallt där. Det känns inte så värst trevligt att få veta att ens lillasyster blir kallad något sådant. Speciellt som det hela var ett missförstånd. Själv har jag blivit kallad det så många gånger att jag redan är van och inte orkar bry mig, men man gör nu helt enkelt inte sådant åt min syster!


En knarkares dröm - 17.07.2011 22:32
----------------------------------------------------------------------
Alltså finns det något bättre än att sitta framför datorn en hel kväll och använda sin favoritdrog? (Inte någon verklig drog, bara en lite sjuk sak som jag är totalt beroende av...) Och speciellt som man vet att man kommer att få en hel dags dos alldeles snart? Jag är typ i extas just nu :D


Resan och annat - 16.07.2011 21:41
----------------------------------------------------------------------
Okej, det här blir helt otroligt långt eftersom jag inte har varit på datorn på över en vecka och alltså inte har kunnat uppdatera i mindre delar...

Först och främst kan jag nu tyvärr imformera om att den typ det förra inlägget handlade om antagligen ändå inte kommer att bli något långvarigare. Visst, han verkade perfekt just då och jag kan nog ännu heller inte hitta något fel på honom, men jag har tyvärr absolut inget intresse av att träffa honom på nytt. Jag vet inte varför, men bara tanken på att träffa honom på nytt känns helt utråkande. Och ändå verkade han helt lovande och jag hade faktiskt roligt och trivdes med honom. Jag förstår inte varför jag alltid tröttnar på alla genast.

Nåjoo, men över till själva resan och en del av vad jag funderade på där. Jag vet inte om jag berättade det tidigare, men jag var alltså för första gången på resa med bara min mamma. När vi bara var två stycken så blev det nog lite för intensivt umgänge för min smak. Bl.a. står jag helt enkelt inte ut med hennes allmänt negativa attityd. Hon ska alltid se allt från den sämsta sidan och så fort någon liten detalj inte går som planerat så är hela dagen förstörd. Jag orkar bara inte med sådana människor. Jag tycker det är mycket bättre att försöka se positivt på saker och om något går fel så gör man helt enkelt det på något annat sätt och improviserar lite. Plus att hon är en värsta sortens rasist, vilket jag inte heller står ut med.

Fast om man bortser från våra strider så pratade vi faktiskt också ganska mycket med varandra för en gångs skull. Jag fick bl.a. reda på den verkliga orsaken till vår resa. Visst, hon hade nog hittat på en massa bortförklaringar som att vi skulle hälsa på min syster i Italien och att jag skulle få öva lite franska. Men jag fick alltså reda på att hon är livrädd för precis samma sak som jag och inte vill spara sina pengar i onödan utan uppleva så mycket som möjligt medan hon ännu kan. Och gissa om jag fick någon värre panikattack när jag insåg det här? Att någon annan oroar sig för samma sak betyder ju i princip att det finns orsak för det och att jag faktiskt inte bara är överdrivet paranoid som jag har försökt intala mig själv...

En annan gång pratade vi om min faster och hennes liv, och jag fick reda på att jag har ganska mycket gemensamt med henne. Jag visste egentligen inte så mycket om henne, men nu berättade min mamma lite mer om hurdan hon var då när hon först träffade min pappa och lärde känna hans familj. Jag fick höra om hennes bröllop och hur hon skilde sig mindre än ett år senare, födde min kusin med någon okänd man som pappa, hade någon ny man på gång redan på hans dop och bara allmänt hur hon aldrig har lyckats få ett enda förhållande att fungera. Typen hon var gift med var tydligen en hopplös alkoholist/knarkare, min äldre kusins pappa vet ingen (antagligen inte ens hon själv) ens vem det är, min yngre kusins pappa gjorde självmord och typen hon nu är kär i är ca 15-20 år äldre än hon och vägrar fortsätta deras förhållande eftersom han inte tycker att han förtjänar henne. Jag antar att dålig smak angående typer man blir kär i också kan gå i släkten...

Så såg jag en massa tiggare under resan. De finns ju nog här också nuförtiden, men där var de på något sätt ännu synlligare. De flesta av dem var någonstans från Rumänien, och de flesta av dem var handikappade på något sätt. Där fanns fast hur många människor som saknade en arm eller ett ben eller så, och till de värsta hörde en som saknade båda benen och högra armen och en annan som hade knälederna brutna åt fel håll. Det såg bara så hemskt ut. Och jag misstänker lite att man i Rumänien (som i Slumdog Millionaire om någon har sett den) typ kidnappar barn och hugger armarna av dem för att de ska bli bättre tiggare eller något liknande. Och alltså hur hemskt är inte det? Bara för att man råkar födas fattig kan man bli tvungen att leva resten av sitt liv utan någon av sina kroppsdelar, eller i värsta fall t.o.m. flera. Man borde på allvar göra något åt saken! Jag har ännu inte kommit på vad man kan göra, men jaglovade mig själv atthelt seriöst fundera på det och försöka komma på något vettigt. Jag hatar att behöva se sådant där.

En annan sak jag märkte var att jag inte kan franska överhuvudtaget. Jag försökte nog skippa engelskan så mycket som möjligt där, men pinsamt nog så böt fransmännen ofta till det när de insåg att mina franskakunskaper var helt bedrövlliga. Det är ca 2,5 år sedan jag senast läste någon franska och det är faktiskt ett helt sjukt svårt språk. I slutet av veckan gick det ändå lite bättre, så jag kom fram till att enda sättet att lära sig franska ordentligt skulle vara att flytta dit för en lite längre tid. Man lär sig helt enkelt inte att tala några språk i skolan. Vem har egentligen någon nytta av perfekt grammatik när man istället skulle vilja kunna delta i ett samtal och komma med kommentarer medan man ännu diskuterar det ämnet istället för 10 minuter senare när man äntligen kommit på vilken form alla verb ska vara i?

Och så en väldigt ytlig och självcentrerad observation; jag är helt otroligt fläskig! Alltså nu ska jag seriöst göra något åt saken. T.ex. så provade jag en helt underbar klänning, som bara fanns i storlek M, och jag fick inte fast den. Även om de skulle ha haft en större så vägrar jag helt enkelt att köpa kläder i storlek L! Jag kan ju inte vara så här lat! Från och med nu ska jag verkligen försöka laga mat och sluta leva på bara pizza. Jag ska börja träna mera, och om läget blir helt desperat, så märkte jag natten innan jag skulle iväg att jag nog ändå inte är en helt hopplös bulimiker heller. Jag har testat några gånger tidigare bara för skojs skull, men inte riktigt lyckats med det. Men tydligen om man använder rätt "sak" och sätter den tillräckligt djupt så funkar det. Vilket kanske i och för sig var lite pinsamt, men jag tror inte att personen som bevittnade det brydde sig, och jag tänker se det också som något positivt ;)

Till sist så bara måste jag berätta hur perfekta de sista timmarna i Frankrike var. Där blåste helt massor den dagen, och av någon orsak var vattnet helt underbart turkost. Alla andra dagar hade jag besviket sett hur det såg helt annorlunda ut än alla andra medelhavsställen jag varit på och hur där saknades det där ljuvliga turkosa området vid stranden. Men just den här sista dagen var det perfekt. Och dessutom var där så stora vågor och så starka strömmar att ingen vågade gå och simma. De hade t.o.m. hissat den röda flaggan på stranden och satt upp en skylt där det stod simning på egen risk. Gissa om jag gjorde det ändå? Det var så perfekt; jag hade hela vattnet för mig själv och det var bara så roligt att kastas omkring av vågorna. Exakt det där är orsaken till att jag nog ännu nångång tänker flytta dit till Medelhavsområdet. Exakt vilket land eller vilken tidpunkt är jag inte riktigt säker på ännu, men dit ska jag bara.


Uttröttande natt - 07.07.2011 12:02
----------------------------------------------------------------------
Min mamma ringde just. Hon skulle kolla att jag nu hade stigit upp i tid och packat färdigt allting för vår resa till Nice, Frankrike idag. Gissa om jag typ kom hem för en och en halv timme sedan och verkligen inte har packat färdigt eller ens funderat på att röra mig från sängen inom den närmaste framtiden...?

Men det här är lite sjukt; igår hittade jag min drogdealer från Myrbacka nr. 2. Och jag diggar den här också. Han verkade seriöst helt lovande. Visst vi kanske båda var lite påverkade igår, men jag tror nästan att det skulle kunna fungera. Det liksom klickade direkt. Och så for jag naturligtvis hem till honom och hade sex i 5 timmar non-stop, vilket var lite mindre smart med tanke på att jag på allvar borde få nånting gjort här om jag vill iväg också och kanske dessutom skulle vilja kunna gå lite idag...


Stairway to (ex)heaven - 04.07.2011 23:01
----------------------------------------------------------------------
Idag har jag sprungit i trappor. Närmare bestämt 7 gånger upp och ner för 426 trappsteg. Gissa om min kondition räckte till det eller om mitt knä tyckte om det? Just nu kan jag typ inte röra mig, och jag antar att det inte precis blir bättre imorgon...

Men det värsta med den träningen var inte alls trapporona, utan det som fanns där uppe. Förra gången jag var där var det med någon jag var ganska ordentligt kär i (skulle egentligen skriva älskade, men det kanske ändå är lite för mycket...?) och det var "vår plats" så att säga. Det kändes aningen konstigt att vara där nu ensam.

På vägen dit tappade jag dessutom bort mig lite, och dök plötsligt upp på hans gård helt i misstag. Det kändes också totalt fel, och i ett skede funderade jag nästan på att svänga tillbaka. Men jag cyklade nu sen förbi hans hus och tog mig upp på den där backen och lyckades till och med göra det utan att låta någon annan märka hur hemskt det var för mig.

I och för sig vet jag inte riktigt varför jag har fastnat så totalt på allt det där. Kanske det lite berodde på att jag funderade en hel del på det på veckoslutet också. Och speciellt den delen som jag skäms så otroligt mycket för. Inte för att det nu egentligen påverkade slutresultatet på något sätt, men jag kan inte hjälpa att jag skäms. Ångrar det gör jag inte, men inte känns det nu riktigt bra heller.

Och ifall nån undrade så var det lite det här som var orsaken till att jag typ flippade ut lite på natten mellan lördag occh söndag... Förlåt om jag betedde mig jävligt mot någon, jag har bara en viss tendens att haka upp mig på saker ibland och då är jag inte alltid så trevligt sällskap. Men förhoppningsvisåtgärdade jag saken med en trevlig 1,5 km simtur i uppfriskande 20 gradigt havsvatten, innan jag hann göra någon större skada...

Nu tror jag jag borde gå och kolla om vår supertröga tvättmaskin äntligen skulle börja vara färdig. Märk, jag har äntligen fått tvättat också, så imorgon kan jag faktiskt sätta på mig underkläder ;)


Komplimangdag - 01.07.2011 14:55
----------------------------------------------------------------------
Jag har otroligt bra fiilis idag! Alla jag träffar verkar ge mig komplimanger. Jag har bl.a. fått höra att jag har ett underbart leende, har snygga bröst, är trång på ett positivt sätt och dessutom helt otroligt bra. Tack alla, det var trevligt att höra :D

Som pricken på i fick jag dessutom just en dos av min personliga drog (ännu också en metafor ;)). Det var över 2 veckor sedan senast, och det behövdes verkligen. Jag är nästan lite överraskad över hur länge jag klarade mig utan, men som tur är fick jag det fixat ;)

Och snart iväg till en kaveris lande. Ser helt sjukt mycket fram emot det!